Etikett: vandringar

I behaglig sommartemperatur vandrade vi den 28/7 från Älvkarleby station, genom Vattenfalls värnområde för biologisk mångfald, rundade Älvkarleby gamla turisthotell, passerade laxodlingen och gick vidare över svajande hängbroar via småholmarna Nordören och Korallen, fortsatte norrut till Sandörens badplats, tillbaka förbi vattenkraftverket, över betongbroar till Flakön och till Laxön med sin laxtrappa. Totalt gick vi över 7 km. Hela tiden hade vi kontakt med Dalälvens strömmande vatten, och på många ställen växte vackra fackelblomster längs stränderna.  

Vattenkraftverket med 23 m:s fallhöjd är rätt imponerande. Har jag räknat rätt står dess elproduktion för 0,8 % av all Sveriges el från vattenkraft och för 0,3 % av Sveriges totala elproduktion. 

Laxfisket i älven har under långa tider varit förknippat med stridigheter. Kung Knut Eriksson, kung under 1100-talet, gav munkarna i Viby kloster utanför Sigtuna (där vi vandrade förra veckan) rätt att fiska lax i Älvkarleby. Viby kloster låg alltså mer än 10 mil söder om Älvkarleby. Detta tillstånd gjorde Älvkarlebybönderna förbittrade och en munk blev knuffad i vattnet ovanför vattenfallet, men lyckades klamra sig fast på en klippa mitt i strömmarna. Ingen kunde rädda honom därifrån och efter några dagar var han försvunnen från klippan. Han hittades sen drunknad nedströms fallet. Striderna om rätten till fiske fortsatte och de förbittrade Älvkarlebyborna förstörde munkarnas fiskebyggnader.   

Olika tvister om fiskerätten bestod under flera århundraden: under Magnus Ladulås, Magnus Erikssons, Sten Sture den äldres och Johan III:s tid. Gustav Vasa, som ju regerade med hårda nypor, bestämde att kronan skulle få 2/3 av laxfångsten och Älvkarlebyborna 1/3. De tyckte byborna var alldeles för lite och de försökte t o m gräva en egen älvfåra för att kunna fånga den åtråvärda fisken. 

Text Barbro Ulén

I fredags började vi vår vandring mot Wenngarn längs en rågåker full med blommande blåklint.

Wenngarns slott har en lång historia. Det byggdes om i barockstil av Sveriges rikaste man under 1600-talet: drottning Kristinas gunstling Magnus Gabriel De la Gardi, men han kom att dö urfattig i ett av rummen på slottet. Idag ägs slottet och kringliggande hus av Sisyfus-gruppen med en byggentreprenör Olle som VD.

Den mäktiga parken som vi promenerade igenom har stenterasser, alléer och en stor springbrunn. Även parken har anor från 1600-talet. Snart kommer vi ut på en bit av Upplandsleden som slingrar sig vackert genom skogen.

Efter att ha klättrat över en brant stätta kom vi ut på en betad hage med slånbärsbuskar där det gått får. De tillhör Humparboda gård – ett litet familjejordbruk som bevarar avel av Gutefår. Fåren såg vi inte till idag eftersom de just nu betade på Sigtuna golfklubb bredvid Garnsviken.

Viby oskiftade by är en s.k. klungby dvs. ’en samlad gårdsbebyggelse där tomterna ligger utan skönjbar plan eller inre ordning’.  Idag rådde sömnig semesterstämning över byn men i författarstugan skymtade en gäst.  

När vi nått Sigtuna hade vi vandrat nästan 7 km och kunde blicka ut över Sigtunafjärden och filosofera.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 14 juli tog vi expressbussen till Öregrund. I anslutning till stadens motionsspår går en 7,5 km lång gulmarkerad vandringsstig.

Vandringsstigen går genom fin tallskog där marken var täckt av nyss utblommade liljekonvaljer och av blåbärssnår med riktigt stora och mogna blåbär.

Under en del av vandringen glittrade vattnet genom träden då slingan går längs Sunnanöfjärden, runt Fursudden, längs Mormorsviken (båtklubben) och förbi ett gammalt skärgårdshemman med en liten f.d. slåtteräng.

Fika gjorde vi vid vattnet och där identifierade vi ett stort föremål på marken, det var en bojring.

Totalt gick vi drygt 9 km.

Text Barbro Ulén

Halvåret avslutades med en promenad i Wiks fina naturpark och många av vandrarna tog sig ett bad.

Sedan januari i år har vi vandrat 24 fredagar. I snitt har 17 personer gått 8,3 km
varje gång. Sammantaget blir det en imponerande sträcka på över 340 mil – det är lite mer
än hela Sveriges längd från Treriksröset till Smygehuk.

Text Barbro Ulén

I fredags vandrade vi genom sommaridyllerna Selknä/Fjällbo – Gamla
Fjällnoravägen – Hovgårdsstigen genom skogen och förbi hundbadet – en del av
vildmarksstigen och tillbaka till busshållplasten vid Fjällnora friluftsgård – totalt drygt 7 km.

Det var faktiskt lite fuktigt på några ställen i skogen och vi var moderna och praktiserade
japanskt skogsbad dvs. vi ’badade’ i sinnesintryck från naturen. Pålsundet drog vi oss över
med hjälp av kättingar och en träflotte. Vid sundet såg vi vackra trollsländor och svärdsliljor
och, tyvärr, en tidig ansamling av cyanobakterier (’blågrönalger’). Men i själva Trehörningen
var vattnet ännu fint och flera av oss badade i sjön på hemvägen.

Efter Pålsundet följde vi den branta stigen uppför berget med den fagra utsikten över sjön Ramsen. På grund av värmen gick vi inte runt hela Ramsen utan stannade länge uppe på berget där det var svalkande sjöbris.

Sen följde svalka i skuggan vid Fjällnorabadet vid Trehörningen och svalka i skuggan av den stora eken vid Fjällnora busshållplats. Totalt sett inte alltför varmt men det medhavda vattnet gick åt.

Text Barbro Ulén

17 juni, 2023

Fredagen den 9/6 hade UL förarbrist och ställde samma dag in ’vår’ buss till Vassunda. Nästa skulle gå först om en timme.
Vi åkte därför i stället med buss 108 till hållplats Kvarnbo, tog vägen som går över den djupa ravinen vid Kvarnbofallet och vandrade rundan Fjärilsstigen Rödmossen-Håga. Det är en slinga som vi bara gått vintertid tidigare. Men nu blommade liljekonvaljer i skuggan, nattviol på fuktängen och skogsolvon, med sina stora kantblommor, längs kanten av stigen. Fjärilsstigen går på den gamla banvallen genom Hågadalen och in genom Nåsten. Man passerar genom några av de allra artrikaste fjärilsmiljöerna i Sverige.
Dagens förhållanden var också utmärkta för att ge bra mikroklimat – solsken, varmt och relativt vindstilla. Vid starten av stigen finns en broschyr med foton på alla 56 dagfjärilar och 3 bastardsvärmare som man sett i området. Fjärilar kan övervintra i olika stadier – som vuxna, som puppa, som vuxna larver eller som ägg och detta bestämmer i vilken ordning de olika arterna dyker upp. Nu i början på juni fanns det många fjärilar men om ett par veckor, när åkervädden blommar, brukar det finnas allra mest eftersom åkervädden blommar så länge och har så rikligt med nektar som fjärilar tycker om. Vi tror att vi identifierade Ängsblåvinge, Citronfjäril, Vinbärsfuks och Aurorafjäril.
Där stigen viker av mot skogen såg vi Ängvitvinge eller Skogsvitvinge, en fjäril som har ’torgskräck’ och inte flyger över öppna ytor. Det är också en långsam fjäril medan den grönare Rapsbaggen flyger snabbare. Vi passerade sen Rödmossen som är Uppsalas närmaste vildmark. Skogen var väldigt torr och vi mötte inte en människa här. Åter på banvallen var det däremot fullt med barn och vuxna i alla åldrar utrustade med fjärilshåvar och burkar.

Text Barbro Ulén

I fredags gick vi drygt 6 km på Österbybruks kulturstig under guidning av en av ledens skapare – Stefan Skoglund. Han ingår i den ideella föreningen Natur och Kultur i Dannemorabygden med 60 medlemmar.

Stefan har redan lagt ut ett par foton där vi (bakifrån) tågar i en lång rad på stigen: se facebooks-gruppen ’Österbybruk i våra hjärtan’.

Järnhanteringen har anor från medeltiden och naturliga förutsättningar fanns vid gårdarna Österby och Käbbo. Gustav Vasa förbjöd dock bönderna att bedriva eget bergsbruk och bildade ett eget lukrativt handelsbolag med tyskar. De första masugnarna är från 1500-talet. På 1600-talet ägdes bruket av Loise de Geer som var god vän med Axel Oxenstierna. Han fick hit duktigt yrkesfolk från Vallonien och var själv vallon. Under 1800-talet ägdes bruket av bruksfirmor.

År 1983 lades Dannemora gruva ner men återinvigdes 2012. Österbybruk Gjuteri AB fortsatte att använda sitt kännetecken på kvalitetsstål – två runda ringar. 2015 gick verksamheten i konkurs men nu prövar miljödomstolen om den kan tas upp igen. Stefan tror att det blir så eftersom ett brittiskt gruvbolag i förväg har garanterat att 10 års produktion kommer att köpas.

Vi gjorde flera stopp och vid de flesta finns också informativa skyltar:

1) Vid Gimogatans rader av rappade trähus och Hammarhagens odlingsförening.

2) Badplatsen mellan Oppdammen och Stordammen. Den senare är två ursprungliga sjöar, Österbysjön och Gimsjön, som dämts upp. I Stordammen har man fiskat med den flatbottnade Österbyekan. Den över 300 år gamla kartan på skylten visar att torpen hade namn efter torparens yrke: Vedhuggare, Kolare, Skräddare och Stafrumshuggare. Det sistnämnda var ett volymmått för gruv-ved.

3) Kattsvälta med lämningar av två torp. Där fanns bl.a. blommande syrenbuskar och en originell matkällare med stenar av slagg.

4) Vildmarksutsikten över Halldammen/Lillsjön. Vattenspegeln omges helt av myrmarker med stränderna som består av gungfly med starrkärr.

5) En röjd yta med en stor ek i en gammal beteshage, nu med uppvuxna träd och hasselbuskar.

6) Torpet Blåshålet vid Morlkarlavägen.

7) Vid passagen över järnvägen Dannemora – Harg. Varje tåg motsvarar 15 lastbilar. Om ståltillverkningen kommer igång igen kommer tågbanan inte att hålla utan planen är att frakten ska gå till Örbyhus, via stambanan och vidare till hamnen i Oskarshamn.

8) Herrgårdparken.

9) Korsningen Kärleksstigen/Kulturstigen.

Det finns nu ett nätverk av naturstigar i Österbybruk och en framtida vandring vore att gå Harvikadammen runt (6 km + en 1,5 anslutande stig från vägen).

Text Barbro Ulén

I fredags vandrade vi Hjälstaviken runt 9,5 km. Hjälstaviken är c:a 1,4 km 2 stor. Den är egentligen en del av Mälaren, och ända fram till 1700-talet hade denna vik förbindelse med Ekolsundsviken.

I gamla tider slåttrade man vass i sjön och slog av fräken på strandängarna, men nu brer vassen ut sig och uppgrundningen ökar. Utloppskanalen till Ekolsundsviken har rensats från vass och bottensediment och länsstyrelsen har muddrat den södra delen av sjön under senare tid. Sedan 1994/1995 finns det också ett dämme i utloppet för att kunna hålla kvar vattnet under vårarna innan korna släpps på bete. Sockennamnet Hjälsta betyder ’pladdra’ – oklart hur namnet kommit till.

Ekolsund däremot är en sammandragning av Ekholmssund där Ekholmen var det gamla namnet på fastmarkspartiet vid det nuvarande Svannäs vid den södra ändan av Hjälstaviken. Namnet Parnassen kommer av grekiska Parnassons som är ett bergmassiv i Grekland. Det blev ett uttryck för ett lands samlade vitterhet eller dess främsta författare, konstnärer och vetenskapsmän. Parnassen anlades som en del av Ekolsund slottspark på 1600-talet med nio alléer i form av en stjärna.

I parken förlustade sig Gustav III med jakt och fester. Under vandringen var det gott om fåglar, speciellt gäss, som verkade vana vid strövande människor i närheten. Backsipporna hade blommat färdigt men kvar stod med mycket dekorativa fröställningar. Vi gick genom strandängar med kor på två ställen – på den ena ängen mötte vi kor med kalvar och på den andra ungdjur. Vid Parnassen hade fukten lockat fram tegelröda skogssniglar. De har planterats ut i området och är fridlysta.

Länsstyrelsen har för några år sedan dragit stigen/vägen på den västra stranden för att besökarna ska slippa vandra en sträcka där det periodvis kan vara väldigt kladdigt. Nu hade vi inte några sådana problem någonstans utan marken var torr och solen sken.

Text Barbro Ulén