Fredagen den 1 december gick vi Salstaleden.
De första 1,5 km uppe på Vattholmaåsen pulsade vi i snö som var upp till halvmeter djup på sina ställen. Efter träbron över Vattholmaån gick vi på ett skidspår och efter torpet Backåsen tog vi en mindre väg där snön packats med snöskoter. Hela sträckan blev i alla fall drygt 7 km.
För att Dannemora gruvor inte skulle fyllas med vatten sänktes två forsar i Vattholmaån med 1-2 m 1757 vilket gjorde att Salstasjön och sjöarna norr om Skyttorp förvandlades till våtmarker. År 1881 dikade man dessutom marken i ett försöka få mer större jordbruksarealer. Numera är därför Salsta slott inte längre omgivet av vatten på tre sidor.
Vi såg en ensam ungsvan som landade i Vattholmaån. Kommer den att klara sig över vintern? Vi såg också meståg vid åsen och bofinkar vid slottet.
Det nuvarande slottet är ett barockslott i fransk stil från 1600-talet. Inne i slottet var det idag pyntat inför advent. Slottet har också en spännande historia då det bebotts av högadliga personer av släkterna Oxenstierna, Bielke, Horn och Brahe. De tillhörde alla den absoluta makteliten och hade titlar som drots, riksråd och generalmajor. Flera av slottets ägare har varit kungens ställföreträdare eller haft nära vänskapsband med kungen.
Det finns flera youtube-filmer där Nicklas Malmberg guidar runt i de olika salarna: Kungasalen med fyra berömda ryttarporträtt av karolinska kungar, Drottningrummet med förgyllda möblemang, Slottskapellet som Nils Bielke d.y inredde, bitter efter att ha hamnat i onåd hos kung Karl XI, Blå rummet som representerar sent 1700-tal. Fler scener i kommande avsnitt av TV-serien Historien om Sverige har spelats in på Salsta: den när Arvid Horn tvingar Ulrika Elionora att skriva på att kungens envälde ska brytas och andra scener när Gustav III går på bal. Får se om de tar med då gunstlingen Magnus Fredrik Brahe försonades med Gustav III på dennes dödsbädd. Brahe hade en tid varit med i adelns planer emot envåldskungen.
På slottsvinden finns den s.k. ’Hönshimlen’ dvs. enkla bostäder för tjänstefolket. Jag fick lära mig i skolan att det fanns fyra stånd (adeln, präster, borgare och bönder) men det fanns ju också ett tjänstestånd. Hade man inte en egen gård var regeln att man skulle ta tjänst som piga eller dräng. År 1664 kom en tjänstehjonsstadga (eller legostadga) som reglerade pigors och drängars arbetsvillkor. 1723 blev den strängare och tjänstehjonen fick bara kräva en viss maximilön. Husbonden hade rätt att aga sina anställda. Enligt en ny tjänstehjonsstadga som gällde 1833-1920 fick han bara aga pojkar under 18 år och flickor under 16.
Under andra världskriget ägdes Salsta slott av Vera von Essen och det var ett konvalescenthem för finska krigsinvalider. Ända fram till 1976 var slottet bebott av henne. Sedan övertogs Salsta egendom av staten. Slottet och en del av marken överfördes 1996 till Statens fastighetsverk. Domänverket AB förvaltar resten av marken.
Text och bild Barbro Ulén