Etikett: vandringar

Igår vandrade vi en del av Ingegerdsleden. Den har fått sitt namn efter prinsessan Ingegerd som föddes i Sigtuna och blev S:t Anna av Novgorod.

Etapp 7 börjar vid Alsike kloster som ligger i Alsike gamla kyrkskola. Efter att ha rundat Alsike kyrka går man en traktorväg som löper längs ett 2,5 ha stort gärde. Klostret har här en vision om ekologisk odling och klosterträdgård och där möttes vi av två kontaktsökande åsnor och en liten flock med får. Vi gick genom den lummiga Kvarnhagen. Våren är lite sen i år så allt blommade på en gång – blåsippa, vitsippa, vårlök, viol, svalört, gullviva, nunneört. Här hade också vildsvinen bökat och vi såg hårtestar efter svinen och blodiga inälvor efter vildsvinsjakt. 

Leden går sedan genom den långa allén med gamla lövträd mot Krusenberg herrgård. Över strandängarna vid herrgården jagade en brun kärrhök. Säteriet har fått sitt namn efter Johan Cruus (gift med Axel Oxenstjärnas dotter) som köpte flera gårdar i Alsike socken 1640. Efter en brand byggdes den nuvarande huvudbyggnaden upp 1802. Nu är herrgården en konferensanläggning som ägs och drivs av Stockholms slakteribolag.

Vi vandrade genom Ekparken med sina ekjättar, den största är 7 m i omkrets, och passerade Johan Söderbergs/Anne-Marie Åshedens kulle med deras 50-tal olika magnolior. Som halvutslagen är magnolian kanske som allra vackrast – kraftfull och skör på samma gång. De första uppe vid huset hade börjat blomma. Magnolian är urgammal (100 milj. år) och fanns samtidigt med dinosaurierna. Den har sedan fortlevt framgångsrikt. 
Efter en besvärlig passage med höjdskillnader genom Moraskogen, då vi gick förbi Morastugan, kom vi snart till den gamla bytomten Morga hage. Där såg vi samtidigt ett par grågäss och ett par kanadagäss varav den förra sorten är på uppgång på bekostnad av den senare. Vid stranden nedanför Fredrikslund växte det rikligt med backsippor.

Hela sträckan om 12 km tog oss 5 timmar att gå, men då tog vi också två rejäla fikapauser med sol och utsikt över Ekoln.

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi från Hammarskogs herrgård till Kung Björns hög – en sträcka på drygt 9 km (19 400 steg).
Hammar betyder ’stenig skogsbacke’ och när man kommer till de norra delarna av Hammarskogs ägor är marken verkligen extremt stenig. Utsikten över Näsbäckens dalgång med Uppsala-Näs kyrka är speciellt fin så här års före lövsprickningen.
Med de kyliga nätterna har våren stannat upp men vi hittade ändå vårens första gullvivor (på en sydslänt vid Aspelunda) och backsippor (på en liten moränkulle nära Kung Björns hög). Enligt Linné lyser gullvivans färgprakt upp omgivningen ”från svalans ankomst till granens blomning”.
Efter att ha passerat det idylliska Ekensberg, med frigående höns och ett hönshus på hjul, tog vi den östra stigen längs det grävda samlingsdiket som avvattnar större delar av Nåsten. Vid grillplatsen vid Håga ängar vinkade en lunchande man glatt åt vår stora grupp (17 personer).

Text Barbro Ulén

I fredags gjorde vi en natur/kulturvandring i Sala på drygt 10 km.
Vi gick genom Stadsparken vid Ekebydammen, längs Pråmån, rundade Sofielund, Gravhagen och Styrars (byggnad som fått sitt namn efter en spelstyrare vid gruvan), gick fram och åter till Sala silvergruva, promenerade längs Måns-Ols väg och nådde utvärdshuset Måns-Ols vid Långforsen.
Tillbaka gick vi hela Gröna gången med sina dammvallar. Dessa är en del av ett stort gammalt vattensystem som började byggas redan på 1500-talet eftersom gruvan behövde vattenkraft.  En av Pråmåns slussar som ligger centralt i staden har restaurerats för bara några år sedan.   Det regnade bara helt lätt och vandringen bjöd på otaliga blåsippor, några vitsippor, sångsvanar och koltrastar. Gruvområdet var för de flesta av oss en ny upplevelse. Silver började brytas redan 1510 och gruvan hade sin storhetstid under 1530- och 1540-talet, tack vare Gustav Vasa. Då utvann man 3-4,5 ton silver/år.
Under mitten av 1600-talet fick gruvan nya glansdagar och Karl IX kallade den för ’Svea Rikes förnämsta klenod’. Vi tittade på Karl XI:s schakt (gruvans djupaste), Gustav III:s schakt, Drottning Christinas schakt och Knektschaktet. Totalt har gruvan gett 350 ton silver och 36 000 ton bly. Silverbrytningen upphörde 1908. På vägen mot Måns-Ols skymtade vi miniatyrhusen ’Lilla Istanbul’ på avstånd och en trädkrypare på nära håll. Gröna gången är kantad av fågelholkar som skolbarn har målat, konst på stubbar och fiskebryggor vid Mellandammen. Man upptäcker nya saker varje gång man går där. 

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi från Linnés sockenkyrka (dvs. Danmarks kyrka), Linnés kyrkstig, upp på utsiktsberget, förbi Linnés stensoffa till Hammarby.
Det slår en hur väl man har lyckats återskapa landskapet som det såg ut på 1700-talet med smala skiften, gärdsgårdar och glest med träd på åkerholmarna. I hagarna fanns en del blåsippor och förvildade trädgårdsväxter hukade under löven: bellis (tusensköna) och scilla (blåstjärna).
Vi tittade på resterna av den sibiriska trädgården som Linné gett plats åt i den steniga backen bakom huvudbyggnaden och på tallarna i skogsbrynet som man katat (delvis barkat) för att de ska bilda hållbart kådvirke.
Tillbaka gick vi kulturstigen genom kulturskogen som fortfarande hade rätt mycket snö. Där såg vi spår av rådjur och grävling. Än så länge tvekar alltså våren, jag tror det kommer att vara väldigt blött nästa veka i Vittingeskogen så vi väntar lite med den turen.   

Text Barbro Ulén

I fredags gick vi sträckan Rickeby-Bredsand 8,2 km. Det är en kultur- och naturvandring som är en del av Upplandsleden, strax söder om Enköping.

Från Enköpingsbussen såg vi en tofsvipa som klarat sig under alla dygn med snö och kalla nätter, trots att viporna mest äter insekter, sniglar och maskar. Vi bytte buss och åkte med en sprillans ny från Skolsta varvid vi passerade Grillby samhälle som har 1100 invånare.  

Vi fortsatte genom Rickeby gamla radby med både förfallna och välbehållna byggnader. Rickeby gård, med köttproduktion, har hand om betesdjuren vid Hemsta naturreservat dit vi snart kom. Här har det betat djur sen 3000 år tillbaka då markerna var strandängar invid en havsvik.

Även Hemsta är känd för sina hällristningar från bronsåldern av olika djur, människor, skepp och fotavtryck.  Namnet Hemsta betyder Hemers eller Heimers boplats (eller gård eller by). Karaktärsträd i naturreservatet är de välväxta enarna och i lä av ett par sådana fikade vi.

Sträckan genom Bredsandskogen kändes lång eftersom det var mycket snö i skogen vi fick balansera på spänger. Vi nådde fritidsområdet Bredsand vid Mälaren och bussen kl. 13:43 efter 3 timmars rörlig tid (inklusive rasten). I området Bredsand – Nynäs breder det nya Enköping ut sig. 

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi Salstaleden från Skyttorp söderut och kände verkligen att våren var på väg. Upprepade gånger såg vi prydliga plogformationer med gäss som färdades mot norr.

Vi hörde gärdsmyg och såg större hackspett.  I den översvämmade Fyrisån, nära spångbron, hade ett bäverpar byggt ett stort bo. Vi passerade snart det fina torpet Backåsen. Leden går mestadels uppe på Vattholmaåsen som erbjuder fina vyer eftersom den är öppen. Delvis betas åsen, och på stora områden har alla granar avverkats p.g.a. angreppen av granbarkborren. Högsta punkten är Tingshusbacken och nära Salsta slott finns en rejäl dödisgrop. 

På en udde i den forna Salstasjön har det funnits en fästning eller ett slott sedan 1200-talet. På 1500-talet lät Sten Sture d.y. bränna ner den medeltida fästningen. Det nuvarande barockslottet uppfördes på 1670-talet. Så här års, när den f.d. Salstasjön är översvämmad, förstår man varför slottet ligger där det ligger. Vattnet borde egentligen döpas om till Svansjön för där hade nu många svanar samlats. 

Text Barbro Ulén

I fredags vandrade vi på stigar från Skogshydda, förbi Östbergstorpet, Hammarskogs herrgård, längs Dalbyviken, genom det lilla naturreservatet vid Vreta Udd och upp längs Vretavägen och Vreta strandväg till busshållplatsen, totalt drygt 8 km. 

I skogen var granarna snötyngda och där fanns redan ett preparerat skidspår. Morgonens kyla med nästan knarrande snö förbyttes snart till mildare väder och när vi såg Dalby kyrka bröt solen fram. Men en halvtimme senare föll stora snöflingor tätt och sakta då vi fikade på Vreta udd. Vid grillplatsen där fanns en gedigen gjutjärnsklyv för tändved, en sk..Cracker fastsatt på huggkubben. En sådan gör klyvningen av ved mycket säkrare.   

Genom Vreta udds naturreservat får man bara gå på den markerade stigen. Det 5 ha lilla området blev naturreservat redan 1943. Man ville studera vad som händer med en ädellövskog när den utvecklas utan mänsklig påverkan. Här såg vi däremot en del grävspår av vildsvin. 

12 mars, 2023

I torsdags var vi ett mindre antal personer som strålade samman vid Kvarnbo .

Vi gick via bro över Kvarnboån, där vattnet flödade fint.  Här, i skogen nära Hällens gård, kommer det att bli fin blomsterprakt i vår, men som den av oss som brukat ströva här i många år påpekade, har orkidéerna minskat eftersom marken blivit alltmer igenvuxen.  Vi pulsade i snön längs Fjärilsstigen.  Snötyngda granar och på tillbakavägen såg vi nya skidspår. Totalt gick vi en måttlig sträcka, max 8 km, men det myckna klivandet i snön kändes ändå i låren vid hemkomsten.  

Text Barbro Ulén