Fredagen den 29 maj vandrade vi Jumkils prästgårdsrunda och en liten avstickare till Vallhofs säteri. Totalt gick vi c:a 6,5 km med behagliga 20 graders värme och strålande sol.
Jumkilsån är fyra mil lång. Det har inte funnits några järnbruk i närheten så den har fått vara ganska orörd. Ån rör sig inte rakt, utan slingrar sig fram i mjuka bågar genom sin djupa dalgång. Den äter sig in i ytterkurvan, lägger av silt och annat material i innerkurvan, och därför flyttar ån sig långsamt i sidled. Nära bron vi gick över delar sig ån i två grenar, och här ligger Brostugan som fram till för drygt 100 år sedan var Jumkils fattigstuga. Jumkils kyrka är från början av 1300-talet med en spånklädd klockstapel från 1700-talet. Nära ligger Lilla Huset som förr var klockarens bostad.
Under 1600-talet delades Jumkils by upp och Lilla Huset blev kvar i det gamla centrat medan Stora Huset, som var capellabostad (prästens bostadshus) hamnade i Näsets by. Härifrån utgår Prästgårdrundan som kommit i skymundan av Linnés Jumkilsvandring och Örnsätraskogens naturreservat. Rundan passerar bland annat det gamla hemmanet Holmsta. Namnet betyder ”gården vid holmen” eller ”gården på höjden/torra marken i sank terräng”.
Klimatförändringarna, och den snabba övergången från kall vår till tidig sommar, har gjort att blomningen exploderat. Till exempel blommar midsommarblomster redan nu. Vi såg också: smörblommor, liljekonvalj, fibbla av något slag, skogsstjärna, skogsförgätmigej och ängs-kovall. Det plötsliga ovädret runt 17:30 tisdagen den 26 maj, med hagel och kastvindar på 21–25 m/s, hade gjort att flera aspar och andra träd hade knäckts och fallit, särskilt i skogsbrynen och på det stora hygget i söder.
Göken har häckningssäsong och tutade ihärdigt. Det gör den cirka 7 veckor under året tills den lämnar Sverige i början av juli. Gökhonan specialiserar sig på en specifik värdfågel och gökungen får ett gap med ett mönster som matchar värdarten. Gökhonan kan lyckas få 8 – 20 ungar om insektstillgången är god. En gökunge kan bli större än de båda värdfåglarna tillsammans, som dock fortsätter att mata 300 – 500 ggr. per dag.
Vallhofs säteri har idag en djurhållning baserad på hästar och med får på arrenderade marker. Den gamla huvudbyggnaden i trä ligger stilmässigt närmare en större bondgård än en klassisk herrgård. Här bodde ofta Carl von Linné under sina herbationer. Socknen var känd för att utnyttja myrarna till slåtter och Linné beskrev hur bönderna gav sig ut på ”de vattusjuka ängarna”, där marken gungade under fötterna och lien fick föras med en särskild teknik. Han återkom flera gånger till hur fattiga bygder överlevde tack vare myrslåttern och hur skickligt folk behärskade denna svåra konst.
Text Barbro Ulén
Nästa fredag 5 juni Tenasjön
Samling Uppsala resecentrum läge A3 för att ta buss 848 mot Sala kl. 09.31. Avstigning kl 10.06 vid Rosenbacka (Heby). Vi går Upplandsleden t o r till grillplatsen vid Tenasjöns södra strand, totalt nästan 10 km. De första 2,5 km till badplatsen i norra Tenasjön är lättgången genom vacker Häradsskog. Man kan nöja sig med dessa 5 km. Resterande sträcka längs sjön är mera knölig med rötter. Tillbaka från Rosenbacka går buss 848 varje halvtimme: 13.23, 13.53, 14.25 14.57 osv.
