I fredags vandrade vi genom Jälla yrkesskola och runt Jälla motionsled, gula spåret, med en avstickare till ett vindskydd vid den rödmarkerade Jällaleden.
Det är en slinga vi gått några gånger förut och den motsvarar 7 km. Motionslederna vid Jälla är populära bland hundägare och var väl upptrampade. Det var en mild vinterdag efter några dagar med bitande kyla. Granarna var snötäckta efter nattens snöfall. De andra träden hade sina grenar och kvistar klädda med lager av mycket små gnistrande iskristaller. Sådan beklädnad bildas när fuktig mild luft möter ett kallt föremål och kallas advektionsrimfrost.
Liksom vid tidigare Jällabesök såg vi mycket spår av vildsvin som rotat i marken. Det var antagligen också vildsvin som bökat upp en jättestor myrstack. Räv eller grävling är andra möjliga bökare.
Vi såg små vingbeklädda insekter som sprang uppe på snön och verkade ha gått vilse. Vissa insekter kan byta ut vattnet i kroppen mot antifrysmedel och klara temperaturer ner mot minus 6 grader. De kan faktiskt para sig på vintern också. Blir det kallare måste de fly tillbaka ner i det s.k. subnivala rummet, dvs. mellanrummet mellan snön och marken. Där håller sig temperaturen över noll även om temperaturen ovanför snön kan vara under 30 grader. Jag vet inte vilken sorts insekt vi såg. Snösländor och hoppstjärtar är vanligast men brukar inte ha vingar. Det kan ha varit fjädermyggor men i så fall är de ovanligt tidiga på säsongen.
Text Barbro Ulén