Etikett: vandringar

Fredagen den 6 oktober vandrade vi åter de stigar vi gick för ett år sedan i det småkuperade och sjörika landskapet runt Länna.

Men sedan dess hade mycket hänt i det 570 ha stora området som kallas Länna Kunskapsskog.  Vattennivån i den återskapade Ältsjön har höjts en tredje gång och sjön har nu lite större fria vattenspeglar.

Vid två av de vackraste utsiktspunkterna har Holmen skog och Upplandsstiftelsen ordnat med fina rastplatser. Runt Ältsjön är den 2,5 km långa stigen också tydligt markerad och det finns flera informationsskyltar om skogsbruk. 

Efter att ha passerat Lännas före detta fotbollsplan och resterna av den forna omklädningsbaracken (en cementplatta), fortsatte vi på småstigar norrut genom en omväxlande skog. Där märktes inget av årets första frostnatt. Vi såg många märkliga formationer av lavar och vedsvampar på stubbar. De granar som förra året var sprejade med röd färg hade nu huggits ner. Man månar istället om ädellövträd som alm, lind och ek efter granbarkborrens framfart.  

På Övre Långsjön simmade ett svanpar och vid Lännas båtbrygga tog vi lunchfika. Vi hann precis gå genom Länna Lärkstad och ta bussen vid Lännamacken innan det började regna.  

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi den del av Upplandsleden som går mellan Steninge slott och Sigtuna, 8,6 km.

Bussen stannade vid Stenladan och efter 100 m når man Upplandsleden vid Steninge slott. Detta byggdes 1690 och har bl.a. tillhört ätten von Fersen. För att göra det intressant kan man tänka att Axel von Fersen skulle försöka gömma Marie Antoinette i slottet.  

Från Steninge slott följer Upplandsleden landsvägen ut till Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på Vitberget. Trots att leden är stadsnära och vädret var strålande mötte vi bara en vandrare idag. Vi nådde snart naturreservatet Rävsta som bildades för 50 år sedan. Här blandas olika naturtyper: barrblandskog, lövblandskog, åkermark och betesmark. Skogen är gammal och varsamt brukad.

Vi stannade och åt lunch vid Björnkälla, ett gammalt torp där det finns en rastplats med utsikt över det gamla odlingslandskapet.  Vi vandrade vidare på skogsstigarna, kom ut på en mindre landsväg och nådde Stora Emmarsboda. Detta torp byggdes för 100 år sedan åt ladugårdskarlen vid Lunda gård som ligger strax intill. Nu är det Friluftsfrämjandet som äger Stora Emmarsboda och på Lunda gård finns ett stort ridhus. Nära Stora Emmarsboda finns det också ett vindskydd i skogen som används av Friluftsfrämjandet.

Vi vandrade vidare mot Tilskogen och sedan var det inte långt kvar tills vi nådde Sigtunas bebyggelse norr om Munkholmsviken. Leden följer villagator till Färjestadsbron – Sigtunas gamla infart. På Strandvillans Café med utsikt över Sigtunafjärden fläktade det behagligt denna sommarlika dag. 

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi en del av Upplandsleden 25:1 vid Enköping, lite drygt 7 km.

Vi startade vid Gånstastugan som är OK Enens klubbstuga. Leden följer först en motionsslinga genom Brännskogen, fortsätter längs hagar, och viker sedan av mot Storskogen som den slingrar sig vackert igenom.

Under bronsåldern var det här en bebodd skärgård. Idag var skogen intensivt grön efter  regnandet.  Det börjar nu lukta höst + lite doft av våra myggmedel. Efter ungefär 5 km möter man Upplandsleden från Rickeby/Hemsta och vi fortsatte ner mot Bredsand.

Vi hittade bl.a. den delikata rödgula trumpetsvampen som har en vacker gul färg på foten och under tratten. Vid Bredsand var det fullt av gäss ute på Mälarens vatten.

På återvägen med bussen längs den västra delen av Storskogen kunde vi se hur Enköping planerar en ny stadsdel här med gator och rondeller. Arbetet började för knappt ett år sedan och den nya stadsdelen kommer att heta just Storskogen. I den östra delen av skogen, där Upplandsleden går, kommer man att behålla gammal uppvuxen skog. 

Text och foto Barbro Ulén

Fredagen den 8 september vandrade vi genom Selknä-Fjällbo sommarstugeområde till Ekdalen och fortsatte Lännastigen längs Lötsjön till Lännaholm, c:a 7 km.

Lännastigen är en del av Upplandsleden. Startpunkten Selknä är en av Lännakattens stationer.  Lännakatten är den 21 km lång smalspåriga järnvägen mellan Upsala-Lenna som öppnades 1876. Den fick sitt namn då ångvagnen lät som en väsande katt. I det idylliska I Selknä och Fjällbo har många av sommarhusen från sekelskiftet omvandlats till permanentboende. Där finns nu ett 50-tal hus.   

I Ekdalen anslöt vi till Lännastigen och där möts man av den första informationsskylten om Länna kunskapsskog som invigdes i maj i år. Den är en av skogsbolaget Holmens fyra kunskapsskogar som vill visa hur en produktiv skog kan gynna naturvärden som den biologiska mångfalden.  

Länna kunskapsskog har temat lövträd och hagmarker och man har frigjort ekar och andra lövträd från snabbväxande gran. Samtidigt kunde man ju se att bolaget inte nyplanterat någon gran i det stora kalhygget som sträcker sig från Ekdalen söderut mot Fjällnora. Där kalavverkade man för några år sedan eftersom det var så mycket granar som var angripna av granbarkborren. 

Text Barbro Ulén

I fredags tog vi Knivstabussen och steg av vid Rosenlund, strax efter Rickebasta ridanläggning, vid väg 255.

Efter en kort promenad om 500 m nådde vi Upplandsleden etapp 1:1 från Knivsta. Vi passerade snart ett litet naturreservat med alsumpskog och gick sen drygt 2 km på en grusväg genom Gamla Alsike med flera välbevarade äldre gårdar.

Det är ett omväxlande kulturlandskap med hagmarker och skog med små gläntor innan stigen förde oss allt djupare in i Lunsen, Uppsalas största vildmarksområde med sina många häll- och myrmarker.

Efter att ha gått 2/3 av vägen kom vi till en korsning och kunde ansluta till Upplandsledens stora rutt och vandra till Flottsund. De sista 4 kilometrarna gick vi för bara tre veckor sedan, men eftersom barrskogs-landskapet är så omväxlande kändes stigen ändå som någonting nytt.

Vi mötte inga andra människor idag eftersom det regnade, men turen tog oss, tycker jag, genom de finaste delarna av Lunsen. Lite svamp följde med hem också.

Totalt c:a 10 km, rörlig tid 3,5 timmar.  

Text Barbro Ulén

I fredags tog vi bussen mot Österbybruk och vi var 15 vandrare och tre UL-kontrollanter som enda passagerare.

Strax efter att ha passerat naturreservatet Anderby ängsbackar och avfarten till en f.d. fiskodling vid Kaggbol, Dannemorasjön, steg vi av och gick mot Harvik.  Den gamla släktgården, med bl. a. blyinfattade fönster från 1700-talet, är mycket fint renoverad och har en vacker trädgård med prunkande höstflox.

Harviks gård är, tillsammans med ett gammalt fritidshus från 1909, den enda bebyggelsen runt den 0,9 km² stora Harvikadammen.  Genom att kontrollerat slussa vattnet från Harvikadammen och andra dammar, kunde man noga reglera krafttillförseln till traktens hyttor och hammare.

Stigslingan runt Harvikadammen går till en stor del på s.k. dammbröst, men också på rätt steniga skogsstigar. Stigarna användes sedan slutet av 1600-talet för tillsynen av dammen. Än i dag regleras Harvikadammen via två utlopp – ett större, där vattnet via Dalån rinner till Dannemorasjön, och ett mindre, som leder vattnet norrut till Karmdammen. På båda ställena forsade nu vattnet munter.

Det var uppehållsväder men tyvärr mycket mygg. Vi hittade en hel del kantareller i skogen. Vackrast var stigen längs den norra stranden med utsikt över stora fria vattenspeglar och små trädbevuxna holmar. Längs stigen växte här den blåa toppklockan, en klassisk blomma i de gamla bondeträdgårdarna som spridit sig.  

Text Barbro Ulén

Fredagen den 18 augusti vandrade vi Rosenbacka hpl.  – Skärskön-Hanelundsjön- Bredsjön- Järlåsa Berg/Bergbacka och tillbaka en sträcka på närmare 10 km.

Det var bra vandringsväder och inte alls speciellt blött på stigen, trots regn veckan innan och högvatten i sjöarna. Snart kom vi till Skärsjön och en fin rastplats men det kändes ändå som vi redan var i vildmarken. Skärsjön är nämligen en vacker liten skogssjö med vita näckrosor och vi såg bara ett hus på motsatta stranden.

Det fanns mycket blåbär och olika svamp längs stigen bl.a. Karl-Johan. Ännu längre bort i skogen kunde vi blicka ut mot skogstjärnen Hanelundsjön med pors och hjortronblad på stranden. 

När vi gick vägen mot Dalkarlsbo såg vi helblåa luftledningar. Nyare el-ledningar belägger man med plast för att förhindra kortslutning om det t.ex faller ner träd på dem. Plastbeläggningen kan vara grön, turkos eller, som här, blå.  

Vid Darlkarlsbo och Lindsta öppnade sig ett jordbrukslandskap med gammal odlingsbygd, nu med småskaligt extensivt jordbruk. Här blandas också en del gammal och ny bebyggelse med gamla och nya fritidshus. Längs Bredsjöns norra strand gick den gamla landsvägen mellan Uppsala och Sala som den gamla vägstenen från 1754 på fotot visar. Den kröns av en kungakrona och Gustav Adolfs namn.  Det var ju kungen som valdes för att lugna ner förhållandet till Ryssland.  Men han höll mest på med att svarva snusdosor. Till slut åt han en semla för mycket och dog.  

Vem/vad V. Grooti,  nederst på stenen,  är kunde in google svara på.  Vid Dalkarlsbo fanns ännu tidigare, på 1600-talet, en vägkrog som ägaren till Bredsjö säteri öppnade.  Hagunda tingsrätt gav inte utökat tillstånd så att krogen kunde bli ett fullfjädrat gästgiveri med hållhästar – den låg för nära gästgiverierna i Kölva och Brunnsätra. Idag är ägaren till Bredsjö säteri aktiv i ’Rädda Bredsjöns norra stränder’ som rensar vass varje sommar och hindrar sjön från att växa igen.    

Norr om Bredsjön har man försökt sälja mer fritidsstugetomter. Vid Berg-Bergbacka finns ett aktivt jordbruk där man låter kor och kalvar beta i en skogshage, en ovanlig syn nu för tiden. I bygden finns det ekobönder som blandar raser av mjölkko med raser av köttdjur – det kan ha varit sådana vi såg.  

Text och foto Barbro Ulén

Fredagen den 11 augusti vandrade vi Upplandsledens äldsta sträcka, mellan Nyby och Flottsund, men för att få bussanslutning med start vid Moralund (Lagga) och slut vid Sunnerstastugan.

Med den lugna takt vi höll, och med två rejäla pauser (Fläktanstugan och Lunsenstugan), var vi ute 5 timmar och vi kände oss rejält nöjda vid hemkomsten.  Vi började med att ta en genväg för att ansluta till leden via den lilla byvägen genom Moralund. Leden är väldigt välskött och här hade man till och med klippt gräset runt stigen så att vi slapp riskera att få fästingar på oss.

Moralundskogen är omväxlande och fin frånsett ett mindre kalhygge. Skogen är fortfarande full av goda blåbär och av lingon i alla grader av mognad. När vi närmade oss torpet Orslätt passerade vi igenom blommande ljung med sin svaga men söta doft.

Efter att ha passerat parkeringen vid Nyby och tunneln under järnvägen kommer man till Lunsenskogens naturreservat. Längs stigen var det fullt med kantareller på många ställen men de flesta var pyttesmå. Några av oss fick i alla fall ihop så det räckte till en kvällsmacka.   

Från Nyby parkering är det bara 1 km till Fläktanstugan som därför är ett populärt utflyktsmål för barnfamiljer. När vi tog vår förstafika där dök det också upp två familjer med sammanlagt fyra barn. Vid Fläktansstugan såg vi också spår från tidigare besök där barn lekt fritt.

Leden fortsätter genom Lunsen med sin småkuperade skog, sina många hällar och spångade småkärr. Vid Lunsentorpet träffade vi två cyklister. Resten av leden till  Flottsund är en mycket populär sträcka men ändå träffade vi på förvånansvärt lite folk, ett par löpare och svampplockare bara. 

Totalt gick vi drygt 10 km.

Text Barbro Ulén

Igår hann vi precis genomföra vår vandring mellan dagens häftiga regnskurar utan att få en droppe regn på oss.

Vi började vid Moralund (vid Krusenberg/Ekoln) och gick en mindre stig genom skogen mot Ekoln. Mora betyder ”skog på fuktig mark” men skogsområdet är både varierat och vackert med många högpartier. Vi hittade ett finfint kantarellställe och tog 4 check-points för Knivstas Hitta-ut tävling.

Snart kom vi till Morga hage där gässen simmade vid Ekolns strand. Vi gick genom hassellundar och rastade vid strandpartiet nedanför Fredrikslund med de uråldriga nedfallna ekstammarna och marken full med rosa backtimjan.

Ute på Ekoln pågick andra dagen av SM i Internationell Folkbåt som Uppsala Segelsällskap arrangerar. Femton båtar med besättning och segel från bl.a. Göteborg och Nacka.

Totalt gick vi närmare 8 km. Väl på bussen från Sunnersta smattrade regnvädret snart igång.  

Text Barbro Ulén