Kategori: Arkiv

Fredagen den 5 december 2025  vandrade vi Gröna gången i Sala, från Ekebydammen i Stadsparken, längs Pråmån och till Sofielund vandrarhem vid Mellandammen.

Efter någon km:s promenad på en motionsled i Stadsskogen fortsatte vi Måns-Ols väg och nådde Långforsens värdshus. Tillbaka gick vi snabbaste vägen via Gröna gången. Totalt gick vi drygt 9 km.

Vädret var gråmulet med lite duggregn och absolut vindstilla. En sådan dag med jämnt och dämpat ljus gör naturens färger intensivare. Trädens stammar fick en dramatisk tyngd, som förstärkte de andra färgerna. Nedfallna barr från de stora lärkträden gav stigen en mättad ton av orange och nyponbären lyste som små röda färgklickar i det dova landskapet.  När Långforsen till slut öppnade sig framför oss smälte nästan himlen och vattnet ihop i samma gråtonade skala. Ljuset bäddade in sjön i ett mjukt skimmer, där gränsen mellan vatten, luft och land suddades ut, ett ljus som kändes både dämpat och omslutande.

Pråmån är en kanal mellan Sala silvergruva och Sala stad. Dess tillkomst underlättade en del av det tunga arbetet att transporterna silvermalmen från gruva till hyttan. Kanalen som grävdes 1820 – 1837 sträckte sig från gruvan till en lastplats i närheten av nuvarande Sala resecentrum. Pråmarna med malm drogs av arbetare och hästar från land. På ett ställe anlades en sluss på grund av höjdskillnaderna i terrängen. När en ny, för sin tid hypermodern hytta byggdes alldeles intill gruvan, upphörde malmtrafiken på Pråmån. Än idag fyller dock kanalen flera funktioner: hit pumpas vatten från gruvan som gör att den förblir torr ända ner till 155 metern djup och Pråmån är också ett pittoreskt vattendrag mitt i Sala.

Dammvaktaren gick sina rundor på vallarna till de uppdämda sjöarna för att kontrollera att allt var i sin ordning. En av dem, Måns Olsson Ruvall har gett namn åt utvärdshuset Måns Ols vid Långforsens södra strand. Långforsen ingår i ett system som är känt för sina kalla stråk och för att det enligt sägner finns gruvhål i botten. Pråmåns slussar har restaurerats för bara några år sedan. Silverbrytningen upphörde först 1908. Nu är man inne i ett ambitiöst arbete med att rena jord, vatten, och muddermassor från bly, kadmium och andra tungmetaller

Vi passerade många vackra trävillor med fina detaljer – spröjsade fönster och träverandor och originella hus med t.ex. runda dörrar och fönster. Gröna gången är omgiven av fantasifulla träskulpturer och roliga träbänkar (’pusshållplatsen’ och ’dejtingbänken’). Nytt för i år är den vita motionsstigen som löper parallellt med Gröna gången. Den är täckt med vita stenar och ska, med sitt jämna underlag, vara ett lättare alternativ för motionärer.

Långforsen

Text och bild Barbro Ulén

Fredagen den 12 december – Björklinge motionsled.

 Samling Uppsala Resecentrum läge A3 för att ta buss 821 kl. 09.35 till Björklingegården där vi går av kl. 09.57. Vi går Bror Hjorts väg och Sandbrovägen till Björklingebadet (ung. 1 kilometer). Därefter vandrar vi Björklinge motionsled som bara är 5 km men relativt backig.

Tillbaka från Björklingegården går det ofta bussar och man är tillbaka till Uppsala efter ungefär 25 minuter:

Klockan	Buss  nr
12:52	100
13:06	821
13:22	100
13;52	100
14:06	821

Man kan också åka hem kl. 13.33 direkt från Börklingebadet med buss 103 om man vill se annat än gamla Gävlevägen. Denna buss, som tar längre tid, passerar bland annat Sandbrohöjden, Ärentuna kyrka och Rostalund. 

I fredags vandrade vi från Bodarnas vägskäl till Sunnerstabacken, en sträcka på 8,8 km.

Sträckan Lurbo – Sunnerstabacken är en av Uppsalas absolut populäraste promenadstråk men vi mötte rätt få personer. Det var en för årstiden mild novemberdag och marken var mjuk, nästan svampig, efter nattens regn.

Trots att vädret var gråmulet kändes dagen ljus redan vid busshållplatsen när utsikten över Näsviken öppnade sig. Bodarna var länge ett sommarstugeområde med små fritidshus. Under de senaste decennierna har så gott som alla stugor byggts om, eller ersatts med permanent-bostäder, och idag är det omkring 170 personer som är folkbokförda och bor här året runt.

Stigen genom Lurboskogen fram till IF Thors klubbstuga är en genväg för Vretaborna som tar cykeln. Där vandrar man omsluten av gammal skog med mossa som lyser grön en fuktig dag som idag. Vi gjorde en extrasväng till Karlros scoutstuga som ligger högt i Lurboskogen och med utsikt över Vårdsätraviken nu när lövträden är helt avlövade. Stugan används till hösthajker i oktober och till övernattning under februari.

Snart kommer man till Lurbo bro och den 5 år gamla Vårdsätraspången som zickzackar sig ner mot Hågaån. Där finns resterna av Vårdsätra kvarn. En av Uppsalas många tegelbruk var i bruk här från 1756 till 1840-talet. Leran till teglet tog man från Övernäs ägor och sanden från Högby. Där man passerar över Hågaån på en bro kom den första skylten som annonserade morgondagens ljusvandring. Den anordnas av Wardsaetra och Gutasunds hembygdsförening. 300 marschaller tänds när skymningen sänker sig kl. 15:30. Detta event, dagen före första advent, och är en tradition sedan några år tillbaka. Idag, mitt på dagen, var ljuset helt betagande när utsikten över vattnet öppnade sig. Då lyste en blek sol över Vårdsätraviken och Ekoln.

Längre fram på promenadstråket kommer man till Vårdsätra gård som fått sitt namn efter att man brände vårdkasar uppe på höjden. Gården har en stor del av tiden varit kronogods och var stor på sin tid. Den ägdes en period fram till 1990 av Uppsala Universitet och förvaltas därefter av Gustavianska stiftelsen som är knuten till universitetet. Under 1800-talet fanns det ångbåtstrafik i Ekoln och båtarna lade till vid bryggan nedanför gården. Nu finns där istället badbryggor och där fikade vi.

Strax före Skarholmen passerar man Vårdsätra naturpark som grundades 1911 av Rutger Sernander. Fem hektar avsattes, och man ville studera hur växtsamhället skulle förändras när det fick utvecklas fritt. Man kan kalla den vildvuxna gamla lövängen för Sveriges första natur-reservat. Ute vid Skarholmen är kommunens anläggning av den nästan 100 m långa bryggan redan igång. Det har pålats och det har byggts ett första fundament. Ambitionen är att göra Skarholmen mera öppet och tillgängligt. Nu domineras ju området av båtvarv innanför stora stängsel och den illa underhållna restaurangen.

Det blåste friskt, minst 10 m/s utan på Ekoln. Det hindrade inte ett par entusiastiska windsurfare att testa varianten wingfoil. Den innebär att man monterat en s.k foil under brädan för att lyfta upp den, och att man istället för att ha ett segel håller i en uppblåsbar vinge. Det lär ge en känsla av att flyga över vattnet. För att få balans och kontroll i den friska vinden, stod den ena foilaren rätt länge på knäna.

Text Barbro Ulén

Fredagsvandrare vid Bodarna

Foto Ingrid Millet

Nästa fredag den 5 december: Salas Gröna Gång

Samling kl. 08.37 spår 6 på centralstationen för att ta Mälartåget till Sala. Framme kl. 09.27.

Vi går Gröna Gången och de gamla pråmvägarna (+ en runda på motionsleden i Mellandamms-skogen) till Måns-Ols och tillbaka. Sträcka är drygt 8 km. Måns-Ols är öppet kl. 11-14:30 men det kan vara mycket folk där, eftersom de har jullunch.

Mälartåget går tillbaka varje timme:

Sala station	13:31	14:30	15:31
Uppsala C	14:08	15:08	16:20