Vi träffas på Brasserie 21, Sjukhusvägen 12 A som ligger i anslutning till Stadsträdgården och Studenternas idrottsplats.
Denna gång testar vi ett annat koncept: all mat och dryck beställs vid ankomsten till Brasseriet direkt i baren av var och en. Här kan du i förväg läsa Brasseriets meny som gäller sommaren 2026. Brasseriet bjuder på kaffe eller te efter maten.
Till Sjukhusvägen kommer du med buss nr 3, 4, 8, där hållplats finns nära Brasserie 21 (hållplats Akademiska sjukhuset, ca 300 m att gå). Du kan också promenera längs Fyrisån förbi Parksnäckan till Brasseriet. Parkeringar finns i anslutning till Studenternas IP (något långt att gå till Brasseriet) och t ex Hamnplan vid Tullhuset och Akademiska sjukhuset.
Antalet platser är begränsade så anmäl dig här snarast och senast onsdag 11 juni.
Vid fint väder kan de som önskar äta ute välja detta och övriga kan välja att sitta inne.
Fredagen den 29 maj vandrade vi Jumkils prästgårdsrunda och en liten avstickare till Vallhofs säteri. Totalt gick vi c:a 6,5 km med behagliga 20 graders värme och strålande sol.
Jumkilsån är fyra mil lång. Det har inte funnits några järnbruk i närheten så den har fått vara ganska orörd. Ån rör sig inte rakt, utan slingrar sig fram i mjuka bågar genom sin djupa dalgång. Den äter sig in i ytterkurvan, lägger av silt och annat material i innerkurvan, och därför flyttar ån sig långsamt i sidled. Nära bron vi gick över delar sig ån i två grenar, och här ligger Brostugan som fram till för drygt 100 år sedan var Jumkils fattigstuga. Jumkils kyrka är från början av 1300-talet med en spånklädd klockstapel från 1700-talet. Nära ligger Lilla Huset som förr var klockarens bostad.
Under 1600-talet delades Jumkils by upp och Lilla Huset blev kvar i det gamla centrat medan Stora Huset, som var capellabostad (prästens bostadshus) hamnade i Näsets by. Härifrån utgår Prästgårdrundan som kommit i skymundan av Linnés Jumkilsvandring och Örnsätraskogens naturreservat. Rundan passerar bland annat det gamla hemmanet Holmsta. Namnet betyder ”gården vid holmen” eller ”gården på höjden/torra marken i sank terräng”.
Klimatförändringarna, och den snabba övergången från kall vår till tidig sommar, har gjort att blomningen exploderat. Till exempel blommar midsommarblomster redan nu. Vi såg också: smörblommor, liljekonvalj, fibbla av något slag, skogsstjärna, skogsförgätmigej och ängs-kovall. Det plötsliga ovädret runt 17:30 tisdagen den 26 maj, med hagel och kastvindar på 21–25 m/s, hade gjort att flera aspar och andra träd hade knäckts och fallit, särskilt i skogsbrynen och på det stora hygget i söder.
Göken har häckningssäsong och tutade ihärdigt. Det gör den cirka 7 veckor under året tills den lämnar Sverige i början av juli. Gökhonan specialiserar sig på en specifik värdfågel och gökungen får ett gap med ett mönster som matchar värdarten. Gökhonan kan lyckas få 8 – 20 ungar om insektstillgången är god. En gökunge kan bli större än de båda värdfåglarna tillsammans, som dock fortsätter att mata 300 – 500 ggr. per dag.
Vallhofs säteri har idag en djurhållning baserad på hästar och med får på arrenderade marker. Den gamla huvudbyggnaden i trä ligger stilmässigt närmare en större bondgård än en klassisk herrgård. Här bodde ofta Carl von Linné under sina herbationer. Socknen var känd för att utnyttja myrarna till slåtter och Linné beskrev hur bönderna gav sig ut på ”de vattusjuka ängarna”, där marken gungade under fötterna och lien fick föras med en särskild teknik. Han återkom flera gånger till hur fattiga bygder överlevde tack vare myrslåttern och hur skickligt folk behärskade denna svåra konst.
Samling Uppsala resecentrum läge A3 för att ta buss 848 mot Sala kl. 09.31. Avstigning kl 10.06 vid Rosenbacka (Heby). Vi går Upplandsleden t o r till grillplatsen vid Tenasjöns södra strand, totalt nästan 10 km. De första 2,5 km till badplatsen i norra Tenasjön är lättgången genom vacker Häradsskog. Man kan nöja sig med dessa 5 km. Resterande sträcka längs sjön är mera knölig med rötter. Tillbaka från Rosenbacka går buss 848 varje halvtimme: 13.23, 13.53, 14.25 14.57 osv.
Vi har nu upplevt en vår fylld av aktiviteter och möten medlemmar emellan. Höstterminen nalkas nu lika fylld av många program och fasta aktiviteter.
Under våren har vi haft fulltecknat på de flesta aktiviteter, flera har till och med missat att komma med på något man gärna hade velat delta i. Om vi får fler medlemmar som engagerar sig och blir programmakare eller kan leda någon cirkel, skulle ännu fler kunna delta. Så tveka inte – hör av dig till någon av oss i styrelsen. Tanken är att alla medlemmar ska kunna få till sig någon liten ”godbit” när höstmörkret och regnet tynger vår vardag.
Så gott som alla aktiviteter har genomförts i en hjärtlig och god anda, men några få gånger har programmakare, som skapat aktiviteten helt ideellt för vår trevnad, råkat ut för kritik. Det här är en ideell förening skapad av och för våra medlemmar. Är det något du vill framföra, något som kanske kan göras bättre, gör det på ett konstruktivt sätt, direkt till någon i styrelsen eller till mig.
Vikten av frivilligt arbete
Föreningens verksamhet bygger på frivilligt engagemang, därför vill jag till slut ge en eloge till alla som har engagerat sig och kommer att engagera sig i skapandet av olika aktiviteter framöver.
På Fyrisbiografen ser vi en film om en bortskämd övre medelklass och ett storbråk med deras anställda.
Vad Medelklassen När Måndagen den 1 juni kl 17.45 Var Fyrisbiografen, Salong 1, 92 platser Seniorpris 95:- Filmens längd 1 tim 35 min Eftersnack Bestämmer vi på plats
Om filmen En välbärgad fransk familj anländer till sin lyxvilla i södra Frankrike för en lugn sommarhelg. Philippe är en framgångsrik advokat med en mäktig byrå, hans fru Laura en före detta filmstjärna vars glansdagar ligger bakom henne, och deras dotter Garance drömmer om en skådespelarkarriär. Med sig har hon sin pojkvän Mehdi – en idealistisk nyutexaminerad jurist som hoppas få praktik på Philippes firma. Men idyllen spricker snabbt. Ett till synes obetydligt missförstånd med familjens fastighetsskötare Tony utvecklas snart till ett skoningslöst klasskrig mellan Philppes och Tonys familjer, där manipulation, utpressning och våld trappas upp. Mitt i kaoset försöker Mehdi, som själv gjort en klassresa uppåt, medla mellan sidorna – men upptäcker snart att vissa konflikter inte går att lösa.
Medverkande Laurent Lafitte, Élodie Bouchez, Ramzy Bedia, Laure Calamy, Sami Outalbali, Noée Abita, och Mahia Zrouki.
Är vi tio biobesökare eller fler så får föreningen ett litet bidrag av kommunen. Av den anledningen skriver vi upp allas namn – så säg till när du är där till någon av oss filmvärdar som står i foajén. Vi rekommenderar att du köper biljetten i förväg, det har hänt att biljetterna har tagit slut då speciellt till Salong 2. Du behöver inte anmäla dig i förväg.
Efter filmen går vi som vill vidare till något trevligt ställe och samtalar om filmen.
Väl mött alla filmälskare på måndagen den 1 juni före kl 17.45 på Fyrisbiografen!
Biovärd Anne Marie Haataja, tel 0706-22 16 44
(Detta är även ett massutskick till medlemmar i föreningen Aktiva Seniorer som är med i Filmgruppen)
Du kan läsa det redan nu här till höger i det gröna fältet. Använder du mobiltelefon så finns det gröna fältet när du rullar ner på sidan.
Aktiviteterna börjar tidigt i höst – redan den 20 augusti är det dags för säsongens första programpunkt. Anteckna redan nu i din kalender så att du inte missar något i höst.
Fredagen den 22 maj steg vi av bussen vid Vattholma skola där Maud Wendin mötte upp och guidade oss runt i gamla Wattholma (ursprungligen kallad Vattuholmen).
Därefter gick vi till Lena kyrka och vidare till Vattholmastationen och tog Mälartåget hem. Själva vandringssträckan blev 5,5 km. Vädret var strålande och blomprakten magnifik, nu i syrenernas tid.
Vattholmadottern Maud beskrev många minnen från platserna vi passerade. Trekanten har alltid varit den självklara samlingsplatsen i Vattholma. Den lilla gröna ytan, inklämd mellan vägarna och omgiven av björkar, blev tidigt byns naturliga festplats. Redan i början av 1900 talet började man resa midsommarstången här, och traditionen har fortsatt utan avbrott i över hundra år. Där Vattholmaån breder ut sig till en damm vid Lena företagsby brukade barnen åka skridskor och träna bandy. På hösten blev ängarna öster om den nuvarande Malmvågsvägen en lekplats för kurragömma. Barnen gömde sig bakom höstackar, i diken och bakom torpens uthus. De äldre barnen lärde de yngre var de bästa gömställena fanns – bakom den stora stenen vid gärdsgården, eller i skuggan av den gamla eken som stod som en ensam väktare över fältet.
Samtidigt beskrev Maud det slit som det innebar att tvätta och ta sig ner till den iskalla ån via en stentrappa vid den dåvarande tvättstugan. Stugan blev sedan bagarstuga och är nu en privat festlokal. Ån heter officiellt Fyrisån, men i Vattholma är Vattholmaån det traditionella och lokala namnet. Ån sänktes i samband med de stora sjösänknings- och dikningsprojekten i Uppland omkring 1880–1910. Sänkningen hängde bara indirekt ihop med gruvdriften i Dannemora. Det handlade inte om att leda vatten till gruvan, utan om att skapa bättre jordbruksmark åt de bönder som försörjde gruv- och brukssamhällena.
När företaget Anders Diös tog över bostadsbeståndet i Vattholma (ung. 1962–1964) börjar man rusta upp de äldre arbetarbostäderna kring bruket. De äldre trähusen var slitna, hade dragiga fönster och enkel standard. De renoverades successivt under 1960- och 70 talet. Upprustningen var genomgripande men respektfull och husen fick små trädgårdar. Samtidigt uppfördes i slutet av 60- talet och början av 70-talet de nya parhusen/kedjehusen Det skapade en blandning av gammalt och nytt som fortfarande präglar Vattholma. ”High Chaparall” är ett lokalt namn på ett område i Vattholma som under 70–80 talen var livligt, tättbebyggt och fullt av barn – en sorts byns egen lilla vilda västern.
Anders Diös blev den dominerande hyresvärden i Vattholma från början av 1960 talet fram till mitten av 1990 talet då Diös sålde sitt bostadsbestånd. Därefter delades husen upp mellan flera olika privata fastighetsägare. Flera av de gamla Diös husen har renoverats igen av den nya ägaren. Par- och kedjehusen från 60–70 talet har ofta blivit privatägda. Hyresmarknaden i Vattholma är idag betydligt mindre än under Diös-tiden.
Vattholma är ett av Sveriges äldsta bruk – det fanns hyttor på plats redan på 1300-talet. Gustav Vasa bildade 1545 ett bolag med tyska bergsmän för att utveckla järnhanteringen i Dannemoraområdet, vilket även påverkade Vattholma. Bruket fick sin mesta malm från Dannemora gruva. Kung Johan III anlade Sveriges första mässingsbruk i Vattholma år 1571. Bruket ägdes av släkten Bielke på Salsta efter att kronobruket försvagas i slutet av 1500-talet. Under 1600-talet infördes en avancerad smidesteknik av Vallonerna. Detta ledde till en blomstringsperiod.
Mässingsbruket producerade exklusiva varor som fyrfat, sängvärmare och vinkylare (bland annat för hovet) fram till år 1780 då mässingsbruket lades ned. År 1872 ersattes vallonsmidet av Lancashiremetoden, en mer effektiv teknik som moderniserade produktionen.
Stångjärnstillverkningen upphörde 1905 och järnbruksepoken var över. Kapten Fredrik Kylberg blev därefter driftschef vid bruket. Det var i en tid då många bruk i Uppland mekaniserade delar av smidet, införde nya härdmetoder och effektiviserade produktionen för att möta konkurrens från stålverk och valsverk. Vattholma bruk övergick till att tillverka mindre järnprodukter som spik, redskap, beslag, och verktyg. Vid bruket fanns också mekanisk verkstad, snickeri och gjuteri.
Bruket såldes i början av 1940-talet till Allmänna Brandredskapsaffären AB (ABA). Nu tillverkade man brandredskap, brandbilar, stegar och senare slangklämmor och hade över 400 anställda. Tillverkningen av slangklämmor upphör 1992 då smidesverkstaden lades ned och därmed var den industriella epoken i Vattholma avslutad.
Vattholma är inte längre ett brukssamhälle, men spåren finns kvar i byggnaderna, i berättelserna och i sättet byn är formad. Det är en plats där det gamla och det nya lever sida vid sida, och där framtiden känns lika närvarande som minnena. Skolan, idrottsplatsen och föreningslivet håller ihop byn. Fotbollsmatcher, midsommarfirande, loppisar och hembygds-föreningen gör att människor möts över generationerna. Det är en by där man fortfarande hälsar på varandra och på Tempo Vattholma känner man igen ansiktena. Där barnen cyklar själva mellan kompisar och aktiviteter.
Nästa fredag den 29 maj Jumkilsån och Jumkils prästgårdsrunda. Samling Uppsala resecentrum läge A3 för att kl. 10.28 ta buss 844 och väg 272 mot Östervåla. Avstigning kl. 10.50 vid Vallhof säteri. Vi tar en mindre landsväg mot Jumkils kyrka och bycentrum, efter att ha passerat över Jumkilsån. Efter 0,5 km fortsätter vi söderut på en liten grusväg där man passerar det gamla kommunisterbostället. Prästgårdsrundan är en lättgången, men omarkerad stig i varierande skog. Längst i söder finns ett större kalhygge som gör att man har en storslagen utsikt över den meandrande Jumkilsån med Uppsala i bakgrunden. Tillbaka vid Vallhof är Linnés kammare öppen (om man vill fika en gång till). Från Vallhof går buss 844 kl. 13.39, 14.09 14.39. Totalt mindre än 7 km.
Flera av våra medlemmar är intresserade av kortspel och vi har fått önskemål om att starta en Canastagrupp för nybörjare.
Det gör vi gärna men för attstarta en gruppbehöver vi någon som kan leda och lära ut spelet. Tycker du att det låter som ett roligt uppdrag så hör av dig till oss.
Vi har lokaler reserverade på Träffpunkt Storgatan 11 från början av september och fram till jul, eller så länge vi önskar fortsätta.
Spelar du redan Canasta och vill träffa nya personer att spela med är du välkommen att höra av dig.
Kontakt Ring eller sms:a Ewa Jerlinder Nord på 0703-16 66 83
Eftersom det var så många som inte fick plats och därmed inte kunde delta vid vårt förra besök på Salnecke slott i augusti 2025, anordnade vi den 19 maj en efterlängtad favorit i repris.
Elisabeth Norman
Ett slott i privat ägo
Slottet är sedan 2014 privatägt av Elisabeth och Lars Norman. Sedan övertagandet har ägarparet genomfört en mycket omfattande och omsorgsfull renovering av slottet för att bevara dess historiska charm.
Hängiven guidning
Vår värd Elisabeth guidade gruppen och bjöd på en fantastiskt hängiven och engagerad berättelse. Vi fick lära oss om allt ifrån slottets spännande historia och tidigare ägare till tankarna bakom den nuvarande inredningen.
Efter slottsbesöket blev det en god lunch på Salnecke Bistro.
