I fredags vandrade vi från Skölsta, över Lännakattens tågräls – genom Vedyxa-skogen och runt viltvattnet, mot Lunda – Stångby – Enbacken till östra Uppsala, en sträcka på 7-8 km.
Vedyxaskogen var trolsk idag. Det var lite is på stigarna, det kom några lätta snöflingor mot slutet, men vid fikat var det någon minuts sol. Hela området där vi gick var under järnåldern en stor udde som rest sig ur havet öster om nuvarande citykärnan, som fortfarande låg under vatten.
Efter att vi stigit av bussen genade vi genom en skogsdunge i Skölsta samhälle och där träffade vi på de första järnåldersgravarna. Där finns också resterna av en sentida skjutbana som ligger mitt på gränsen mellan ägorna till de gamla byarna Svia och Skölsta. I början på 1900-talet trodde man att namnet Svia var kopplat till svear och att Svia kunde vara en föregångare till Gamla Uppsala men det tror man inte längre. Skölsta omnämns i skrift 1341 och skrevs då som Skølistum.
Under 1400- och 1500-talet låg här 3 eller 4 gårdar. Namnet Vedyxa betyder husen i skogen. I skogen SO om Lunda finns rester av bosättningar daterade till 800 f kr – 666 e kr dvs. senare delen av bronsåldern – järnåldern.
Vid hagmarkerna vid Stångby finns rester av bebyggelse tidsbestämda till 830 f kr – 240 e kr. Det sista skogsområdet vi vandrade igenom – Enbacken (som Lännakatten passerar igenom) var bebyggt först på Vendeltiden.
Text Barbro Ulén