Kategori: Arkiv

I fredags var vi inte ensamma om att promenera längs Fyrisån i det fina vårvädret. 

Vattenståndet vid åns mätstation vid Islandsbron hade sjunkit från maxvärdet 96 cm (den 24/2) till dagens 84 cm (www. fyris-on-line) och nu gick det att vandra den 7 km långa sträckan från Liljekonvaljeholmen till Svandammen vid Stadsträdgården. Det var bara vid Övre Förets fågeltorn som promenadvägen var översvämmad. Här låg en husbåt förtöjd och det var fullt med gäss ute på vattnet.

På andra sidan ån, på Kungsängen, var mycket av markerna fortfarande täckta av vatten. Det var nu inte svårt att föreställa sig att här fanns det stora fjärdar ända upp till Islandsfallet för bara ett par tusen år sedan. Senare, på medeltiden, blev området sanka ängsmarker och kallades för Islandet. Därav kommer namnet Islandsfallet och då kallades Fyrisån för Salaån.

Namnet Fyrisån är alltså nyare och hittades på av Olof Rudbeck på 1600-talet. Det var en missuppfattning av ordet Fyri från de Isländska sagorna. De nuvarande sjöarna Övre och Nedre Föret har fått sina namn från ordet före – dvs. farbart ställe. Antingen var de farbara för att det gick att vada över där och det var grunt, eller också var de farbara för båtar eftersom vattnet var djupare.

Vi kunde också se den nya Tullgarnsbron med sin 14 m långa klaff. Livslängden på bron beräknas till 120 år. Den blir viktig för t.ex. ambulanstrafiken från Akademiska och den kommer att invigas nästa månad. Exakt när under april är inte bestämt än.

Vid Studenternas kunde vi se hur de sista av Lantmännens stora silobyggnader har rivits på andra sidan Fyrisån. Just nu finns där en jättelik hög med byggnadsrester. Detaljplanen är antagen för området som döpts till Skeppskajen och här ska bl.a. 900 bostäder byggas under 7-10 år.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 1 mars vandrade vi från Danmarks kyrka via Linnés kyrkstig till Linnés Hammarby. Tillbaka gick vi den södra delen av kulturstigen innan återtåget till Danmark.

Varför heter byn med den ståtliga kyrkan Danmark? Det finns flera teorier. En lite långsökt är att landet Danmark kunde vara vikingarnas slutstation då man seglade Långhundraleden mot Stockholms skärgård. Då var de höglänta delarna av Danmarksbygden ett tydligt landmärke. En annan teori är att trakten var en viktig bondebygd och danneman är ju ett gammalt ord för bonde. En tredje teori är att namnet bygger på det fornnordiska ordet dank dvs. träsk, fuktmark, men att man tappat k-et. Namnet ska då tolkas som ’skogen vid de sanka ängarna’.

Första stoppet i kulturreservat Linnés Hammarby var på utsiktsberget och här har man en fin vy över slätten där vikingarna färdades med sina båtar längs Långhundraleden en gång i tiden. Nedanför utsiktsberget höll reservatets skötare nu på med att bränna tallris. En avsikt med reservatet är att få varierad skog med många olika sorters träd och med olika gamla träd.

Nästa stopp var vid ’Linnés soffa’ här man kan förnimma hur Linné satt och vilade sig på vägen till kyrkan med hunden Pompe. Tredje stoppet var uppe på Hammaren där Linné lät bygga ett naturaliermuseum för förvaring av sina pressade växter som skulle skyddas från brand. Linné hade många berömda citat t.ex. ’Blommorna äro växternas blottade kärlek’. Ett annat citat är ’Om ett träd dör – plantera ett annat i dess ställe’. Linnés Hammarby var tämligen trädfattig på Linnés tid. Träden i den närmsta stora skogen, den 50 ha stora kronoskogen, tillhörde ju kronan. Bönderna fick på sin höjd ta ris där och allt virke och ved fick de ta från sina egna små skogsknallar.

Vi fortsatte vandringen genom Linnélunden dvs. den f.d. parken som anlades av Linné. Även om det ännu inte kommit upp några vårväxter får man ändå en stark känsla av Linné. Parken fick i stort sett vara orörd av ägaren som kom efter Linné och nu finns här nästan 50 olika växter kvar som Linné tog till Hammarby. En andra avsikt med kulturreservatet Linnés Hammarby är just att bevara dessa växter på plats.

Fikat intogs i ’Klonarkivet’. Där fanns fullt med stolar och bord som verkar ha fått stå kvar över vintern. Klonarkivet är ett område med äppelträd där gamla ovanliga sorter bevarats. I den närliggande ’Sibiriska trädgården’ växer en sibirisk äppelsort som Linné planterade in och som han var speciellt intresserad av.

En tredje avsikt med kulturreservatet Linnés Hammarby är att visa upp 1700-talets jordbruk. Jordbruket och djuren lät Carl von Linné sin hustru Sara-Stina och drängarna ta hand om. På den tiden uppskattade man att fyra lass hö skulle räcka för att föda en ko över vintern och Hammarby beräknades kunna föda 18 kor.

Den här våren har ju inte bjudit på några solskensdagar med mysigt takdropp men det var ändå uppiggande att vandra Linnéstigen, trots att himlen var gråmulen.

Text Barbro Ulén