Kategori: Arkiv

Fredagen den 22 mars var en gråmulen och stilla dag men med lärkkvitter.  

Vi följde Librobäcken en bit och såg på dess meandrar.  Då vattennivån var hög hade det bildats en liten korvsjö på ett ställe. Efter att ha gått ner till och upp från ’Linnéravinen’ vek vi av västerut och gick på kantzonen längs den lilla bäcken från Berthåga. Snart nådde vi den sydvästliga spetsen av Stenhagenskogen som också kallas Svinnskinnsskogen, och gick in i naturkyrkogårdens skogsområde.  

Det är en mycket vacker skog full med blåbärsris. Den nordligaste stigen var alltför vattendränkt så vi fick ta den sydligare. Efter att ha passerat skogsdammen gick vi in i utomhuskatedralen Trädkyrkan med dess väggar med avenbok. Det var alltför blött för att följa den stensatta gångstigen nere längs kyrkogårdsbäcken så vi vandrade på den vanliga vägen och sedan förbi Storbacken och vidare till Stabby.

Här såg vi hur naturvårdsförvaltningen tog ner äldre träd. Man röjde också bort häggmistel. Denna populära trädgårdsväxt har spridit sig alltför mycket och bildar ridåer så att inte ens blåbärsriset klarar av att växa. Vid Stabby prästgård, vid trappan upp mot järnåldersgravarna, såg vi två risgärdesgårdar. De tillverkades av SLU-studenter för landskapsarkitektur inom kursen ’Gestaltning genom förvaltning’ en vecka i höstas. Man ville då återanvända material (ris och grenar) på plats och gynna insekter och svampar etc.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 15 mars vandrade vi vid Hammarskog: Forsstigen/Torpstigen- Herrgården-Träspången och vidare till Vreta udd-Vretavägen-Vreta Vinkelvägen-Vasstigen-Vreta Sjöväg till busstoppet vid Vreta sjöväg, totalt 7-8 km.

Om några dagar (20 mars) är det vårdagjämning då solens centrum passerar himmelsekvatorn. Då är dag och natt ungefär lika över hela jorden. I vissa kulturer räknar man vårdagjämningen som nyår. Våren ligger nu i startgroparna och vi såg gässen flyga mot norr i prydliga plogformationer. Tofsvipan har setts till ett par dagar tidigare.

Vi passerade först en byggnad för kolning innan vi gick in i Östbergstorpet. Här levde vi oss in i hur det var att leva med 7 barn i en liten sidokammarstuga i slutet av 1800-talet. Torpet, som har bevarats med fast inredning, har ett litet uthus med hönshus och en jordkällare. Jordkällaren var viktig på den tiden men den var mödosam att bygga. I soldattorpet bodde Karl Agust Östberg tills han dog 1930. Då han inte var kommenderad till sitt regemente (Kongl. Uplands Regemente, Hagunda Compageni no 39) arbetade han som vaktmästare i Dalby kyrka och för godsherren på Hammarskog.  Men vi missade fladdermusholken utanpå den östra fasaden uppe vid vindsfönstret.

Hammarby gård var under 1500-talet ett frälsehemman som ägdes av ätten Oxenstierna, senare av ätten Posse. Posse med fru har sina initialer i portalen ovanför den stora dörren. Under 1800-talet ägdes gården av förmögna borgare och sedan 1963 av Uppsala stad. På nedre botten finns det idag ett kafé som är öppet för det mesta. På övervåningen hade man stickkafé lördagen den andra mars mellan 13:00 och 15:45. Man kan kolla på Facebook när nästa stickkafé blir av.

Vi fortsatte förbi det lilla reningsverket från 2016, drömhuset vid Svaneliden (såld 2020) och vidare genom ek- och hassellundar och ut mot rastplatsen vid Vreta udd. Här har man alltid en strålande utsikt över Ekoln. Platsen gränsar mot det lilla naturreservatet som donerades till Uppsala Universitet av Nobelpristagaren The Svedberg. Han ville att reservatet skulle visa hur det milda Mälarklimatet påverkade lövträden och annan vegetation.

Vi gick en ny väg genom Vreta-Ytternäs samhälle med dess charmiga blandning av fantasifulla villor och gamla fritidshus med strandtomter och bryggor. Vid Vasstigen ska det finnas rester efter en ångbåtsbrygga.

Text Barbro Ulén