I fredags vandrade vi Vildmarksstigen vid Fjällnora och kunde se ut över tre sjöar: Trehörningen, Ramsen och Norrsjön.
Framför allt var det Ramsen som var i blickfånget. Skogssjön är en av länets djupaste (12 m) och har branta hällmarksstränder. Den lilla farleden Pålsundet skiljer Ramsen från Trehörningen och man tar sig över här via en flotte som dras med kedjor. Vattendjupet är knappt två m och sundet dämmer inte Ramsen, utan vattennivån styrs istället av dämmet vid Trehörningens utlopp.
Väl över sundet fortsatte vi stigen upp på ett berg och här såg vi de första blåbären som redan var mogna. Väl uppe hade vi en magnifik utsikt över Ramsen. Namnet kommer antagligen från det gamla ordet för korp (’ramn’) och Ramsen lär därför betyda Korpsjö. De branta klippväggarna längs sjön var troligen ett bra tillhåll för korpen. En annan tolkning kan vara att vattnet i sjön är (korp-)svart men idag såg det bara ut att vara lätt skogsbrunt.
Vi fortsatte stigen söderut med en avstickare till Norreda torp där vi fikade i skuggan av båthuset. Lövträden susade somrigt och den lilla bäcken vid torpet porlade friskt trots att det var så torrt i markerna. Vattnet i Norrsjön var gissningsvis närmare 25 grader. Tillbaka gick vi nästan ända till Stornoret som vi passerat tidigare. Nor betyder smalt sund som förbinder två sjöar, i detta fall Ramsen och Norrsjön. Detta sund passerar man över via en gångbro. Sedan vandrade vi längs Ramsens östra strand, en sträckning som är sista delen av Upplandsleden etapp 2. På flera ställen har man utsikt över Ramsen och klippbranterna på den motsatta sidan.
Käppbacken nära Fjällnora har på en karta från 1722 beskrivits som en stenbacke med hassel och här och i skogen vi passerade igenom växer det fortfarande mycket hassel. Vid Fjällnora var åkerarealen år 1722 c:a 6 ha. Man brukade tvåskifte, dvs. halva arealen med säd och andra halvan som träda. Mest odlades råg. På 1800-talet grävde man öppna diken mellan tegarna med ett stordike ned mot Fiskviken i Ramsen. Där är det nu beteshagar som vi vandrade igenom via en stig som var stängslad på båda sidorna. Då gick vi raskt för nu hägrade glassen på Fjällnora. Totalt gick vi ungefär 7 km delvis i knölig terräng.
Text och bild Barbro Ulén