Fredagen 2 augusti vandrade vi delar av Linnés Vaksalavandring Jälla-Lindbacken. Eftersom stigen bitvis var knölig tog vi rundan Lindbacken- Ekbacken – stigens nyare sträcka (runt Skogsängen och skogen norr därom) och bussen hem från Lindbacken. Vi kom ändå upp i nära 7 km. Det var fint vandrarväder, inte alltför varmt och med svalkande vindar.
Nära ridhuset, som förut ägdes av Uppsala Ponnyklubb, mötte vi fyra ryttare på sagoliknande hästar. Hästarna blev så rädda för oss damer att vi måste backa så att de skulle våga sig framåt och in på ridstigen till stallet. Linnéstigen löper sedan nära Lindbacken genom en blockrik skog som är full av kojor. Det märks att Lindbacken är det område i Uppsala som har den högsta andelen hushåll med barn (75%). Här tog vi vår första check-point och sedan ett par till i själva Lindbacken.
Vi fikade i Skogstorpsparken. Hit leds områdets dagvatten som samlas i en damm som också ska kunna svälja vatten vid skyfall. Vi vek sedan av söderut och passerade Almtunascouternas stuga Ekbacken. Den byggdes 1959 av gamla byggbaracker som användes när man anlade Arlanda flygplats. Scoutstugan ligger i ett skogsbryn nära vägen till Åby gård.
Här mötte vi en checkpointletare på cykel. Årbygård ligger på en urgammal byplats där några av gårdarna tillhörde domkyrkan. Vi följde Linnéstigen åt andra hållet, längs Skogsängen, som tyvärr är full av risig, övervuxen energiskog. Men där fanns också jättefina skogshallon och hasselnötter. I skogen norr om ängen träffade vi på den mykoheterotrofa växten Tallört. Den växer alltså inte med hjälp av solen, utan tar sin näring från svampar under jorden – som en parasit.
Text Barbro Ulén