I fredags tog vi bussen mot Österbybruk och vi var 15 vandrare och tre UL-kontrollanter som enda passagerare.
Strax efter att ha passerat naturreservatet Anderby ängsbackar och avfarten till en f.d. fiskodling vid Kaggbol, Dannemorasjön, steg vi av och gick mot Harvik. Den gamla släktgården, med bl. a. blyinfattade fönster från 1700-talet, är mycket fint renoverad och har en vacker trädgård med prunkande höstflox.
Harviks gård är, tillsammans med ett gammalt fritidshus från 1909, den enda bebyggelsen runt den 0,9 km2 stora Harvikadammen. Genom att kontrollerat slussa vattnet från Harvikadammen och andra dammar, kunde man noga reglera krafttillförseln till traktens hyttor och hammare.
Stigslingan runt Harvikadammen går till en stor del på s.k. dammbröst, men också på rätt steniga skogsstigar. Stigarna användes sedan slutet av 1600-talet för tillsynen av dammen. Än i dag regleras Harvikadammen via två utlopp – ett större, där vattnet via Dalån rinner till Dannemorasjön, och ett mindre, som leder vattnet norrut till Karmdammen. På båda ställena forsade nu vattnet munter.
Det var uppehållsväder men tyvärr mycket mygg. Vi hittade en hel del kantareller i skogen. Vackrast var stigen längs den norra stranden med utsikt över stora fria vattenspeglar och små trädbevuxna holmar. Längs stigen växte här den blåa toppklockan, en klassisk blomma i de gamla bondeträdgårdarna som spridit sig.
Text Barbro Ulén