Etikett: vandringar

Fredagen den 30 januari vandrade vi från Enköpings station över Kyrkåsen och vidare ner till Hälsans stig vid Drömparken.

Den fortsatte vi gå längs ån och sedan vandrade vi till den norra delen av Gröngarnsåsen (fika). Därefter gick vi till Klosterparken och tillbaka till Gustav Adolfs torg. Totalt gick varje person 6,1 km.

Det var en kylig och till en början mulen januariförmiddag med minus 6 grader, och alla bar dubbla tröjor under jackorna. Himlen var mulen, men luften bar en lätt fukt som kröp in i kläderna. Dagen är nu 1 timme och 15 minuter längre än vid vinterhalvståndet och lagom till fikat bröt solen fram över Dyarna. Det var något rofyllt över landskapet med de nakna träden med de dova färgerna, snön och den stilla vinternaturen.

Vi började vår vandring genom att gå uppför den rätt kraftiga stigningen av Kyrkåsen. Längs krönet av åsen gick den äldsta vägen genom Enköping. Högt på åsen, mitt i stadens äldsta kulturlandskap, ligger Vårfrukyrkan. Det är en av Sveriges äldsta bevarade kyrkor, byggd på 1100 talet. Under medeltiden blev den sockenkyrka för Vårfrukyrka socken, Enköpings landsförsamling. Ett tränat öga lär kunna se skillnad mellan den romanska och gotiska delen av kyrkbyggnaden. Nedanför åsen, mot ån, låg Enköpings tidigaste handels- och hantverksmiljöer och Kyrkåsen utgjorde den norra ramen för Enköping under medeltiden.

Sydost om kyrkan såg vi en mindre, putsad byggnad i nationalromantisk stil uppförd 1907.  Det är den gamla kyrkogårdsexpeditionen som också var kyrkvaktmästarebostad. Vi fortsatte några kvarter söderut och passerade den s.k. ’stattgropen’, dvs. den tomma tomten efter Stadshotellet som revs 2010.  Bredvid ligger Westerlundska gården byggd på 1800-talet.  Snart nådde vi Joar Blå. Enköpings kommun har beslutat att denna ska byggas om till Kulturhuset Joar, med byggstart 2026 och planerad öppning 2028. Det nya kulturhuset ska rymma: bibliotek, museum, scen, bio, kafé och turistinformation. Biblioteket ligger än så länge kvar vägg i vägg med Joar Blå, men kommer att flyttas till tillfälliga lokaler under ombyggnaden.

Nere vid Enköpingsån öppnade sig parkerna längs Hälsans stig. Trots årstiden fanns mycket vackert att se i Drömparken och de andra mindre parkerna: strama linjer, vilande rabatter och frostiga grässtrån som böjde sig i vinden. Drömparken gestaltades av den holländska designern Piet Oudolf 1996. Istället för träd har parken stora rundlar avenbok, en växt som kallas “trädgårdens Rolls Royce”. Den anses nämligen vara en av de mest exklusiva och formbara häckväxterna eftersom den blir extremt tät och elegant när den klipps rätt. Den är också vacker även på vintern eftersom den behåller sina blad året runt. De dekorativa vinterståndarna av perenner står också kvar, antingen täckta av frost eller fulla med snö. Det skapar vackra formationer nu under vintern.

Drömparken är designad för att vara minst lika intressant i vila som i blomning. Där används flera gräs som står vackert även under vintern: elefantgräs, rörflen, blåtåtel och tuvtåtel. Gräsen ger höjd, rörelse och fångar frosten i sina vippor. I drömparken finns också perenner som ger karaktär under vintern eftersom de står kvar som fröställningar och skelett.  Frosten, snön och det låga vinterljuset förstärker gestaltningen. Längs ån såg vi en solid och ståtlig ek som bör vara närmare 300 år gammal. En motsvarande, men något yngre bok, såg vi senare nära  Enköpingsåns utlopp i hamnbassängen.

En bit uppe på Gröngarnsåsen med utsikt över Dyarna drog vi upp termosar med kaffe eller varm choklad. Det blev en kort paus, fylld av värmande drycker, småprat och den där stilla glädjen som uppstår när man delar en stund utan stress. Sedan fortsatte vi vidare mot hamnsidan av Hälsans stig. Men först kollade vi det jättelika insektshotellet som bildar en portal till entré mot Dyarna. Den konstruerades för bara knappt två år sedan. I Klosterparken promenerade många enköpingsbor. Nu var båthamnen förstås nästan helt isbelagd men där fanns en öppen del fulla med gräsänder.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Nästa fredag den 6 februari samlas vi vid Fyrishov klockan 10.20 (på den lilla gångbron över Fyrisån mellan Fyrishov och den stora parkeringen) för att gå till Gamla Uppsala.

Man kan åka ringlinje 1 (Gränbystaden – Fyrishov – Ekonomikum – Rosendals torg – Gränbystaden, eller, från centrum, buss nr. 10 mot Librobäck: Avgår från resecentrum E1 kl. 10.00 och stannar vid Fyrishov kl. 10.14.

Fredag den 23 januari, en småkylig vinterdag, gick vi Linnés Hågavandring med start från f.d. Fjärdingstull.

Hågavandringen fortsätter sedan St:Johannesgatan, Stabbybanan, Geijersgatan till Stabby vid Eriksskolan. Idag fortsatte vi en variant: Bethåga Byväg, Hedenbergsvägen, Berthåga Lindväg, Engelbertsvägen, cykeltunneln under Enköpingsvägen, Flogsta skogspark, en liten bit av Ekebyvägen, Hågabanan (gamla järnvägsspåret), till Håga bycentrum (7 km). Därifrån fortsatte några deltagare till fots ner till centrum och fick därigenom en rejäl promenad.

Starten av Linnéstigen låg på Linnés tid vid Fjärdingstull. Sedan 1800-talet ligger universitetsbiblioteket Carolina Rediviva här och man har en fin utsikt över Uppsalas paradgata. Bortom Fjärdingstullen, vid Engelska parken, var det på Linnés tid rena landsbygden där man odlade tobak. Vi tangerade Gamla Kyrkogården men Linné ligger inte begraven där utan i Domkyrkan. Han var nämligen en av Sveriges mest berömda personer redan under sin egen livstid, och hans ställning i Uppsala var exceptionell.

Linnéstigen följde ungefär nuvarande St. Johannesgatan. Vi passerade Rackarberget som var en enslig bostad för stadens enda rackare. Han körde likvagnar, tog hand om självmördare, assisterade bödeln, höll ordning vid avrättningar och städade upp efteråt. Vi tog oss över Enköpingsvägen för att nå Stabbybanan, dvs. gamla spårvägens banvall. Därefter följde vi Hågavandringen genom en bit av Geigersgatan, och passerade Eriksskolan, strax norr om Rickomberga backe. Linné beskriver hur han vandrar “utefer stora landsvägen till byn Rickomberga, genom de sterila skogsbackarna vid Rickomberga till byn Flogsta”. Eftersom stigarna i Stabby var isiga tog vi den grusade gångvägen mot Storbacken och Berthåga och rundade ’byn Flogsta’ för att nå Flogsta skogspark.

Flogsta skogspark, dvs. den lilla skogsdungen söder om Flogsta studenthus, fick för fyra år sedan ny form av landskapsarkitekter. Den är idag en halv vild, halv designad skogsmiljö med gångstråk på naturmark och en av få ’naturnära fickor’ i Flogsta som inte är en park eller öppen gräsyta. Stigarna från 2022 är kvar och tydligt upptrampade och används dagligen av studenter. De små “rummen” i skogen finns också kvar, liksom de små öppna ytorna som skapades då. Trädetaljerna börjar få en naturlig patina. Flisytor är överväxta, vilket är normalt efter 4 år.

Hur Linné själv vandrade så långt som till nuvarande Håga kulturoas brukade inte Linné gå med sina studenter. Herbationerna gick visserligen över Håga ängar men gjorde halt ungefär vid Kung Björns hög. Linné gick inte heller som dagens vandrare, han strosade, stannade, böjde sig ner, pekade, antecknade. För honom var inte sträckan från Fjärdingstull till Håga en motionsled utan ett levande laboratorium. Det är svårt att vandra på hans stigar utan att känna hans närvaro. När vi i dag stannade till vid hans bänk bakom Carolina, på höjdryggen vid Stabby, och i Flogstaparken kunde vi nästan se honom framför oss.

Text Barbro Ulén

Foto Ingrid Millet

Fredagen 30 januari Enköping. Samling kl. 09.55 vid läge C4 vid resecentrum för att ta buss 804. Avstigning kl. 10.50 vid Enköpings station. Vi vandrar först på Sandbroåsen med Vårfrukyrkan och följer sedan Hälsans stig genom parkerna runt ån. Från Gustav Adolfs torg går buss 804 eller 774 frekvent tillbaka till Uppsala: 14.02, 14.17, 14.32, 14.36; 14.42, 14.52.

Den här gången träffas vi utanför konditori Fågelsången, Munkgatan 3A, kl. 10.

Vi promenerar i lugn takt cirka en timme i stadsträdgården eller omkringliggande kvarter, väglaget får styra!

Munkgatan är avstängd för trafik så närmaste busshållplatser är Samariterhemmet (linje 5 och 9) och Akademiska sjukhuset, ingång 10 (linje 8).

Efter promenaden fikar alla som vill tillsammans.

Ta med vackert väder!

Välkomna önskar Anette, Margith och Katarina, tfn 0708-56 38 47

(Detta är även ett massutskick till medlemmar i föreningen Aktiva Seniorer som är
med i gruppen Korta vandringar.)

I fredags var vi 11 vandrare, utrustade med olika broddar, Icebug och stavar som steg av bussen i Skölsta.

Vi gick först Hasselbladsvägen och promenadstigen genom Skölsta-dalen. Där såg vi ’Nya Skölsta’ med sina 4 – 10 år gamla villor och radhus i norr. Efter en liten rundtur Enrisvägen-Granrisvägen fortsatte vi Stamvägen med sina 60 år gamla hus och ombyggda sommarstugor. Nere vid Naturreservatets entré finns en parkering som redan var fint upplogad. Vi gick tillbaka till Uppsala, via Lunda, Stångbyn, och Rörby och nådde en busshållplats i Slavsta. Totalt blev sträckan drygt 6 km.

I Vedyxaskogen fanns det fotspår i snön längs den rödmarkerade stigen som slingade sig fram till Viltvattnet. Snön hade rasat ner från träden under de sista 36 timmarna, men det fanns fortfarande ett rejält snötäcke att pulsa i. Inne i skogen var det stilla och här är man så långt från E4:an att man inte hör trafiken. Snötäcket på marken gjorde ändå den disiga dagen ljus. Viltvattnet är ett kärr som dämdes upp och muddrades för över 20 år sedan och sen dess har vattenspegeln blivit mindre. Hösten 2021 renoverades löparslingan runt vattnet och stigen är här mycket väldränerad.

När vi nådde grillplatsen vid södra stranden av viltvattnet var alla svettiga, blöta och glada. Termosarna kom fram som troféer: kaffe, varm choklad, smörgås och goda holländska kex. Raststället är populärt, men idag var vi ensamma där. När vi sedan lämnade Viltvattnet och närmade oss Lundby kändes det som att gå in i ett gränsland mellan skog och gammal kulturmark. Gläntorna öppnade sig och en gammal jordkällare och ett uthus dök upp.

Lundby, Stångby och Rörby är tre mycket små byar, och de är med stor sannolikhet medeltida eller äldre. Det betyder att de uppstod senast under 1100–1300 talen, och i flera fall kan rötterna gå tillbaka till järnålder (0–1000 e.Kr.). Lundby ligger skogsnära och avskilt vid Vedyxa-skogens bryn. När vi lämnade skogen mötte oss en kall vind över slätten. Vid bäcken Samman såg vi en rest granitsten. Den är registrerad som en runsten från 1000-talet. När man plöjde åkern 1938 hittades den och nu är stenen upprest vid vägkanten. Den är mycket hårt sliten men 1973 blev texten ifylld med färg. Texten är ’inte slutgiltigt tolkad’.  

Byarna Stångby och Rörby ligger i det öppna jordbrukslandskapet. I motsats till Lundby, som består av några gårdar och hus varav flera är moderna, beskrivs Stångby som en hamlet, alltså en ännu mindre gårdsklunga.

Rörby, närmast Slavsta, är troligen den äldsta byn av de tre. Det är en lite mer sammanhållen by och bebyggelsen är något tätare, med fler gårdar och hus i ett kluster. Den känns mer som en traditionell by, även om den fortfarande är liten. De flesta av Rörbys brevlådorna ryms på en jättelång tandemcykel vid vägkanten.

Text Barbro Ulén

Nästa fredag, 23 januari, går vi Linnés Hågavandring som utgår från Fjärdingstull dvs. nuvarande Carolina Rediviva och fortsätter Rickomberga backar, Flogsta skogspark, Flogsta ängar – Hågaby (6 km),

Samling vid trappen av Carolina Rediviva kl.10. Dit går bussarna 1, 2  7 och 11.

Tisdagen den 20 januari gör vi en vandring som startar vid busshållplatsen “Tunabergsallén” och vidare därifrån till Gamla Uppsala. När vi är framme så tar de som vill en fikapaus på Café Odinsborg, det kan säkert smaka gott efter en kylig promenad.

Efter fikapausen så vänder vi och går tillbaka till stan igen, det blir totalt en vandring om cirka 6 km. Om man inte vill promenera tillbaka utan känner sig nöjd med vandringen till Gamla Uppsala finns möjlighet att avsluta där och ta bussen tillbaka.   

Vi tar buss nr 103, läge A3, kl 10.20 från Centralstationen och åker till hållplatsen Tunabergsallén där vi börjar vår vandring via Sandgropsgatan och vidare mot Gamla Uppsala.  

Vädret är osäkert framöver och det kan vara isigt på en del ställen. För att klara av eventuell halka ta på broddar eller liknande.  

Blir det extremt halt kommer vi att ställa in vandringen och det kommer i så fall att ske med kort varsel. Kolla in Aktiva Seniorers hemsida en extra gång kvällen innan vandringen för att se om det blivit någon ändring. Självklart är ni också välkomna att ringa någon av oss och stämma av läget antingen på måndagskvällen eller tisdagsmorgonen.  

Om ni har frågor så hör gärna av er till någon av oss på sms eller telefon.  

Britt-Marie Karlsson, 0703-55 42 09  
Lizette Bellman, 0739-77 33 88  

(Detta är även ett massutskick till medlemmar i föreningen Aktiva Seniorer som är med i gruppen Korta vandringar.) 

Fredagen den 9 januari var vandringsgruppen igång för året.

Vi startade i Stadsskogen och följde Carl von Linnés historiska vandringsstig från Sommarro ut till Norby soldattorp i kanten av Hågadalen-Nåstens naturreservat. Därefter vandrade vi vidare genom Blodstensskogen, tillbaka in i Stadsskogens hjärta (Trollskogen), sedan norrut via Vallstigen till Valltjärn (fika) och tillbaka till Sommarro. Totalt gick vi drygt 6 km.

Mestadels promeneradevi på fint snöröjda stigar, men kortare sträckor klev vi i djup snö som bara var lätt tilltrampad. Norby soldattorp är fint underhållen och en liten gång var redan snöröjd till trappan av torpet och dess uthus. I kompani Norby tillhörde soldattorpet, rote nr 150, och var ett av de få bevarade. På platsen har det funnits soldattorp sedan 1684 och det nuvarande byggdes 1848. Totalt har 17 indelta soldater och deras familjer bott och verkat här.

Blodstensskogen ligger mellan Norbyvägen och Hågadalen–Nåsten. Det är ett område med gammal tallskog, död ved och höga naturvärden, bland annat på grund av arterna cinnoberbagge och spillkråka. Blodstensskogen ligger precis intill bostäder i Eriksberg. Under flera år planerade Uppsala kommun att bygga bostäder här i skogen. Planerna mötte starkt motstånd från närboende och naturvänner, eftersom skogen ansågs vara en del av den gröna korridoren mot Hågadalen. Blodstensskogen är också ett viktigt rekreationsområde och har känsliga arter och höga naturvärden. Boende uttryckte oro för att nybyggnationen skulle driva upp hyrorna och förändra områdets karaktär. En tidig detaljplan upphävdes av Mark- och Miljödomstolen eftersom det saknades en miljökonsekvensbeskrivning.

En flera år lång aktion gjorde Blodstensskogen rikskänd.  Sommaren 2020 började aktivister bygga trädkojor högt uppe i tallarna för att stoppa avverkning och exploatering. Man turades om att sova i kojorna och vägrade att lämna området. Kommunen bedömde att det var för farligt att avhysa aktivisterna med tvång, eftersom kojorna satt högt uppe i träden. Man skrotade sina tidigare byggplaner och kom (1921) politiskt överens om att större delen av Blodstensskogen kommer att ingå i Hågadalen–Nåstens naturreservat, vilket bör ge ett långsiktigt skydd. Fem år senare (december 2025) rev kommunen vad som var kvar av trädkojorna. Kvar på det nya året finns nu bara några staket med informationsskyltar. Aktionen för Blodstensskogens bevarande, har påverkat kommunens planer direkt och har varit en av de mest långvariga och synliga naturaktionerna i Uppsala.

Vi mötte ett stort antal personer av varierande ålder som promenerade med eller utan hund denna vackra vinterdag. Stadsskogens skidslinga har redan utnyttjats flitigt såg vi. En rimlig uppskattning (AI) är att flera hundra motionärer och hundägare passerar genom skogen under en vanlig fredag. När vi fikat färdigt vid Valltjärn kom ett ungt par med renskinn och ett våffeljärn för att luncha vid grillplasten.

Stadsskogen innehåller 150–200 år gamla träd. Vi passerade både den största tallen och den största granen, varav den senare tyvärr såg ut att vara lite väl torr i toppen. Såväl tallen som granen borde vara över 200 år gamla, men ingen av dem är åldersbestämd.

Text Barbro Ulén

Nästa vandring fredagen 16 januari Vedyxaskogen. Samling vid Uppsala resecentrum läge C3 för att ta buss 119 kl. 09.30 till Skölsta. Avstigning kl 09.45 vid Hasselbladsvägen. I Vedyxaskogen finns rödmarkerade vandringsleder och en slinga runt Viltvattnet. Det går glest med bussar tillbaka (12.57, 14.08, 15.08). Vi kan därför lämpligen gå mot östra Årsta via Lunda-Stångby-Enbacken (cirka 3 km).

Endast enstaka fredagar under 2025 vilade Barbros vandringsgrupp. Hela 47 fredagar vandrade man, i ur och skur, nästan alltid med fler än tio deltagare men hela elva gånger fanns det fler än 24 medlemmar med på vandringen.

Under två av vandringarna bestod gruppen av 30 deltagare. Den ena vandringen gick utefter en del av Upplandsleden vid Knivsta kyrka, den andra i Lurboskogen, Hågadalen, Norby soldattorp.

Totalt har fredagsgruppen vandrat cirka 39 mil tillsammans. Efter de flesta vandringarna har Barbro skrivit ett trevligt och nyttigt referat (för oss som inte var med) som är publicerat här på hemsidan.

Första fredagsvandringen nästa år blir den 9 januari. Om du inte har gått med på en fredagsvandring tidigare bör du kontakta Barbro Ulén innan vandringen. Läs mer på Vandringssidan:

Text Webbredaktionen/Ulla

Fredagen den 12 december vandrade vi via Bror Hjorts väg och Sandbrovägen till Sandviksbadet, som också kallas Långsjöbadet eller Björklingebadet.

Vi gick först den västra delen av motionsslingan och tog vi oss till hundbadet via en avstickare längs Prästängen. Därefter tog vi oss an den mindre men branta östra delen, samtidigt som vi rundade det gamla grustaget vid Björklingebadet. Totalt gick vi 6,5 km.

Motionsledenslingar sig i en fin skog, kantad av en blandning av gamla och ombyggda sommarstugor och nya radhus. Den går genom typisk uppländsk barrskog, där tall och gran samsas, men har även inslag av blandlövskog framför allt längs Långsjön. Namnet Björklinge betyder björkdunge men vi såg också t. ex. stora aspar. Området inklusive Prästängen ägs av Uppsala kommun.

Det var en typisk uppländsk decemberdag. Nu går solen ner redan klockan 3 och dagsljuset varar mindre än 7 timmar. Vädret var inte så regnigt som dagen innan, men himlen låg ändå som ett grått täcke över landskapet.  Marken var utan tjäle och doftade av fuktig jord, barr och löv. Skogen är tyst så här års och vi mötte bara några få hundägare och motionärer.

Vid badet med de många namnen rundande vi det stora före detta grustaget. Det lades ner i början av 1970-talet, samtidigt som Björklinge införlivades med Uppsala kommun. Vi skymtade också ett mindre lokalt vattenverk. Det förser Björklinge, Läby och Skuttunge med dricksvatten, sedan 2023 med mycket modern teknik.

Långsjön är känt för sitt klara vatten där den kräsne kransalgen rödsträfse breder ut sig på bottnarna. Vid sandstranden kunde vi se hur vinden piskat upp organiskt material som bildat havsskum ovanpå det annars mycket klara vattnet. Det fina vattnet i sjön hindrar inte att algblomning kan förekomma varma veckor under sommaren. Blomningen är dock bara låg eller måttlig och har inte följts av några större badförbud på grund av hälsorisker. Vi fikade och blickade samtidigt ut över sjön. Ett svagt ljus bröt igenom molnen och speglade sig i vattnet.

Den östra delen av motionsrundan ligger på Sandbrohöjden och har en riktigt häftig backe kantad av ett par gudsförgätna sommarstugor.  Det långa 10-procentiga motlutet upp mot höjden innebar en ordentlig pulsförhöjning (141 bpm). När vi lämnade Björklinge hade sex kilometer gått, men känslan av naturens närvaro – det grå ljuset, den klara sjön, och den tysta skogen – stannade kvar.

Foto Ingrid Millet

Text Barbro Ulén

Nästa fredag 19 december 2025 är jag bortrest men föreslår att ni tar er en tur längs Fyrisån. Samling Uppsala resecentrum läge B3 för att ta buss 8 kl. 09.48. Framme vid Sunnerstabacken c:a 10.16. Man kan gå antingen uppe på Ultunaåsen eller längs fågeltornet beroende på ev. motvind.

Osäker om jag är åter 9 januari. Föreslår Stadsskogen. Samling vid Stadsskogen infoskylt vid Sommaro kl. 10. Man kan åka buss 2, 7 och 12 dit. Man kan fika antingen vid Valltjärn eller vid Norby soldattorp.

Fredagen den 16 januari 2026. Vedyxaskogen. Samling Uppsala resecentrum läge C 3 för att ta buss 119 kl 09.30 till Skölsta. Avstigning klockan kl. 09.45 vid Hasselbladsvägen. I Vedyxaskogen finns rödmarkerade vandringsleder och en slinga runt Viltvattnet Det går glest med bussar tillbaka (12.57, 14:.8). Man bör därför gå mot östra Årsta via Lunda-Stångby-Enbacken (c:a 3 km).

Fredagen den 5 december 2025  vandrade vi Gröna gången i Sala, från Ekebydammen i Stadsparken, längs Pråmån och till Sofielund vandrarhem vid Mellandammen.

Efter någon km:s promenad på en motionsled i Stadsskogen fortsatte vi Måns-Ols väg och nådde Långforsens värdshus. Tillbaka gick vi snabbaste vägen via Gröna gången. Totalt gick vi drygt 9 km.

Vädret var gråmulet med lite duggregn och absolut vindstilla. En sådan dag med jämnt och dämpat ljus gör naturens färger intensivare. Trädens stammar fick en dramatisk tyngd, som förstärkte de andra färgerna. Nedfallna barr från de stora lärkträden gav stigen en mättad ton av orange och nyponbären lyste som små röda färgklickar i det dova landskapet.  När Långforsen till slut öppnade sig framför oss smälte nästan himlen och vattnet ihop i samma gråtonade skala. Ljuset bäddade in sjön i ett mjukt skimmer, där gränsen mellan vatten, luft och land suddades ut, ett ljus som kändes både dämpat och omslutande.

Pråmån är en kanal mellan Sala silvergruva och Sala stad. Dess tillkomst underlättade en del av det tunga arbetet att transporterna silvermalmen från gruva till hyttan. Kanalen som grävdes 1820 – 1837 sträckte sig från gruvan till en lastplats i närheten av nuvarande Sala resecentrum. Pråmarna med malm drogs av arbetare och hästar från land. På ett ställe anlades en sluss på grund av höjdskillnaderna i terrängen. När en ny, för sin tid hypermodern hytta byggdes alldeles intill gruvan, upphörde malmtrafiken på Pråmån. Än idag fyller dock kanalen flera funktioner: hit pumpas vatten från gruvan som gör att den förblir torr ända ner till 155 metern djup och Pråmån är också ett pittoreskt vattendrag mitt i Sala.

Dammvaktaren gick sina rundor på vallarna till de uppdämda sjöarna för att kontrollera att allt var i sin ordning. En av dem, Måns Olsson Ruvall har gett namn åt utvärdshuset Måns Ols vid Långforsens södra strand. Långforsen ingår i ett system som är känt för sina kalla stråk och för att det enligt sägner finns gruvhål i botten. Pråmåns slussar har restaurerats för bara några år sedan. Silverbrytningen upphörde först 1908. Nu är man inne i ett ambitiöst arbete med att rena jord, vatten, och muddermassor från bly, kadmium och andra tungmetaller

Vi passerade många vackra trävillor med fina detaljer – spröjsade fönster och träverandor och originella hus med t.ex. runda dörrar och fönster. Gröna gången är omgiven av fantasifulla träskulpturer och roliga träbänkar (’pusshållplatsen’ och ’dejtingbänken’). Nytt för i år är den vita motionsstigen som löper parallellt med Gröna gången. Den är täckt med vita stenar och ska, med sitt jämna underlag, vara ett lättare alternativ för motionärer.

Långforsen

Text och bild Barbro Ulén

Fredagen den 12 december – Björklinge motionsled.

 Samling Uppsala Resecentrum läge A3 för att ta buss 821 kl. 09.35 till Björklingegården där vi går av kl. 09.57. Vi går Bror Hjorts väg och Sandbrovägen till Björklingebadet (ung. 1 kilometer). Därefter vandrar vi Björklinge motionsled som bara är 5 km men relativt backig.

Tillbaka från Björklingegården går det ofta bussar och man är tillbaka till Uppsala efter ungefär 25 minuter:

Klockan	Buss  nr
12:52	100
13:06	821
13:22	100
13;52	100
14:06	821

Man kan också åka hem kl. 13.33 direkt från Börklingebadet med buss 103 om man vill se annat än gamla Gävlevägen. Denna buss, som tar längre tid, passerar bland annat Sandbrohöjden, Ärentuna kyrka och Rostalund. 

I fredags vandrade vi från Bodarnas vägskäl till Sunnerstabacken, en sträcka på 8,8 km.

Sträckan Lurbo – Sunnerstabacken är en av Uppsalas absolut populäraste promenadstråk men vi mötte rätt få personer. Det var en för årstiden mild novemberdag och marken var mjuk, nästan svampig, efter nattens regn.

Trots att vädret var gråmulet kändes dagen ljus redan vid busshållplatsen när utsikten över Näsviken öppnade sig. Bodarna var länge ett sommarstugeområde med små fritidshus. Under de senaste decennierna har så gott som alla stugor byggts om, eller ersatts med permanent-bostäder, och idag är det omkring 170 personer som är folkbokförda och bor här året runt.

Stigen genom Lurboskogen fram till IF Thors klubbstuga är en genväg för Vretaborna som tar cykeln. Där vandrar man omsluten av gammal skog med mossa som lyser grön en fuktig dag som idag. Vi gjorde en extrasväng till Karlros scoutstuga som ligger högt i Lurboskogen och med utsikt över Vårdsätraviken nu när lövträden är helt avlövade. Stugan används till hösthajker i oktober och till övernattning under februari.

Snart kommer man till Lurbo bro och den 5 år gamla Vårdsätraspången som zickzackar sig ner mot Hågaån. Där finns resterna av Vårdsätra kvarn. En av Uppsalas många tegelbruk var i bruk här från 1756 till 1840-talet. Leran till teglet tog man från Övernäs ägor och sanden från Högby. Där man passerar över Hågaån på en bro kom den första skylten som annonserade morgondagens ljusvandring. Den anordnas av Wardsaetra och Gutasunds hembygdsförening. 300 marschaller tänds när skymningen sänker sig kl. 15:30. Detta event, dagen före första advent, och är en tradition sedan några år tillbaka. Idag, mitt på dagen, var ljuset helt betagande när utsikten över vattnet öppnade sig. Då lyste en blek sol över Vårdsätraviken och Ekoln.

Längre fram på promenadstråket kommer man till Vårdsätra gård som fått sitt namn efter att man brände vårdkasar uppe på höjden. Gården har en stor del av tiden varit kronogods och var stor på sin tid. Den ägdes en period fram till 1990 av Uppsala Universitet och förvaltas därefter av Gustavianska stiftelsen som är knuten till universitetet. Under 1800-talet fanns det ångbåtstrafik i Ekoln och båtarna lade till vid bryggan nedanför gården. Nu finns där istället badbryggor och där fikade vi.

Strax före Skarholmen passerar man Vårdsätra naturpark som grundades 1911 av Rutger Sernander. Fem hektar avsattes, och man ville studera hur växtsamhället skulle förändras när det fick utvecklas fritt. Man kan kalla den vildvuxna gamla lövängen för Sveriges första natur-reservat. Ute vid Skarholmen är kommunens anläggning av den nästan 100 m långa bryggan redan igång. Det har pålats och det har byggts ett första fundament. Ambitionen är att göra Skarholmen mera öppet och tillgängligt. Nu domineras ju området av båtvarv innanför stora stängsel och den illa underhållna restaurangen.

Det blåste friskt, minst 10 m/s utan på Ekoln. Det hindrade inte ett par entusiastiska windsurfare att testa varianten wingfoil. Den innebär att man monterat en s.k foil under brädan för att lyfta upp den, och att man istället för att ha ett segel håller i en uppblåsbar vinge. Det lär ge en känsla av att flyga över vattnet. För att få balans och kontroll i den friska vinden, stod den ena foilaren rätt länge på knäna.

Text Barbro Ulén

Fredagsvandrare vid Bodarna

Foto Ingrid Millet

Nästa fredag den 5 december: Salas Gröna Gång

Samling kl. 08.37 spår 6 på centralstationen för att ta Mälartåget till Sala. Framme kl. 09.27.

Vi går Gröna Gången och de gamla pråmvägarna (+ en runda på motionsleden i Mellandamms-skogen) till Måns-Ols och tillbaka. Sträcka är drygt 8 km. Måns-Ols är öppet kl. 11-14:30 men det kan vara mycket folk där, eftersom de har jullunch.

Mälartåget går tillbaka varje timme:

Sala station	13:31	14:30	15:31
Uppsala C	14:08	15:08	16:20