Fredagen den 28 mars vandrade vi längs den 5 km långa Hågadalen, från Håga till Predikstolen, besteg branten och gick vidare Linnéstigen längs Vårdsätraspången till Skarholmen. Totalt vandrade vi c:a 9 km.
Håga – den stora högen
Namnet Håga antas betyda ’den höga högen’ och syftar på den mäktiga stormaktsgraven i området. Under större delen av bronsåldern fanns det stora maktcentra både söder om Enköping och i Hågaområdet. Men 1200 f. kr. inträffade en klimatkatastrof och då klarade sig Hågaområdet bättre och vann kampen om resurserna. Då var vattennivån i Hågadalen 19 m över dagens nivå. Området vid högen utgjordes av en udde och Hågadalen var en fjärd med en stor farled som ledde båttrafiken från Mälaren upp mot Uppsalaområdet. Det var en skyddad plats och hade samtidigt centralt läge. Liksom idag var landskapet öppet och betat av djur. Det gör att man kan förnimma hur forntidsmänniskan hade det när man står uppe på högen.
Det äldre kultområdet
Väster om Hågahögen ligger det gamla kultområdet. Där finns skålgropar och vi tittade på en rad med fem sådana på en häll med granit. Skålgropar var ett slags hällristningar från 1400-1500-talet men syftet med dem vet man inte säkert. Man daterar dem med hjälp av flera sällsynta isotoper vilket är en ganska osäker metod. I området finns också gravhögar med skelett och skärvstenshögar. Det senare består av skärviga eldssprängda stenar som möjligen kan vara en slags sophögar. Ibland har skärvsten kastats ovanpå de regelrätta gravhögarna. Nära hällen med skålgropar finns resterna av det mindre äldre kulthuset. Det var 20×2,5 m stort. Där finns klangstenen (andra namn; sångstenen, sjung-stenen; klockstenen) dvs. en sten som ger ljud om man slår en mindre sten på den. I kulthuset samlade man ihop gamla brända skelett. Hela huset brändes ner då nya maktpersoner erövrade Hågaområdet.
Den stora högen
Hågahögen uppfördes på 1100-talet f. kr. och är den guldrikaste bronsålders-graven i Skandinavien. Under 1900-talet var marken vid högen igenvuxen med tät skog. Då trodde man att en vikingakung vid namn Björn låg begraven här, men det skulle visa sig att graven var äldre än så. Högen grävdes ut år 1902 då Gustav VI Adolf var arkeologistudent i Uppsala. Under ett tjockt jordtäcke fann man ett fem m djupt stenröse och i botten låg själva graven. Den innehöll ovanligt mycket guldföremål. Det är oklart om den döda i Hågahögen var en man eller kvinna. Personen var medelålders och antas ha varit uppvuxen i Mälardalen baserat på strontium-analyser.
Det yngre kultområdet
De nya erövrarna ersatte den gamla ceremoni-byggnaden med en ny ’kyrka’ söder om Hågahögen. Det nya kulthuset var 40 x 4 m stort alltså dubbelt så stor som den nedbrända gamla kyrkan. I gravområdet söder om högen har man också hittat järnåldersfynd. De visar att platsen var bebodd av välbärgade människor med goda kontakter med omvärlden. Gamla Uppsala kom dock att ersätta Hågaområdet som den viktigaste platsen för makt och ceremonier när landhöjningen gjorde att Håga farled blev allt grundare.
Hågadalen och Predikstolen
Hågadalen karaktäriseras av den stora förkastningsbranten framför allt i Nåstens södra del. Förkastningen bildades för 3-2 miljoner år sedan då den Nordamerikanska/Grönländska plattorna och den Baltiska skölden kolliderade. På den tiden satt Norge och Grönland ihop, medan Island var en senare baby. Hågadalen, den stora sprickan i landskapet, styrde sedan inlandsisen. När den smälte bildades varvig lera nära iskanten medan vågornas rörelser gjorde att postglaciala leran lade sig ovanpå. I söder vittnar Fäbodarnas hagmarker om tidigare odling och bete. Ungefär 400 m söder om Fädboden finns Nåstens högsta och brantaste parti 15 m hög. Den heter Predikstolen eftersom den stiger upp likt en predikstol i en kyrka.
Fornborgen – porten till Hågadalen
Predikstolen var på den tiden en strategisk kontrollplats av Hågaområdet där man kunde ha uppsikt över båttrafiken från söder. Idag har man här utsikt över Gottsundas nya dagvattenpark och biltrafiken på Vårdsätravägen. I anslutning till Predikstolen ligger den för dåtiden (1000-talet f kr) allra mäktigaste byggnadsverket nämligen Håga fornborg. Den bestod av en kilometerlång stenmur som omgärdade det 4,5 ha stora fornborgsområdet. Trots den imponerande fornborgen kom dess befolkning att besegras av fiender söderifrån. Troligen från danskar från det dåtida maktcentret vid Kivik. För två år sedan frigjordes muren runt fornborgen då kommunen rensade den från träd och buskar.
En riktigt vårpromenad längs det porlande utloppet av Hågaån till utsikten över Vårdsätraviken och Ekoln fick avsluta vandringen.
Text Barbro Ulén