Författare: sventid

Fredagen den 21 augusti steg vi av vid Alsike skola för att vandra det gröna stråket på Långhundraåsen till Kärringkärret, vidare Boängsvägen, Kölängsvägen, passera Valloxens förskola, fortsätta längs Valloxen till Särstabadet och sedan stationen. Total vandrade vi 7,4 km i behaglig temperatur och utan regn.

Alsike skolbyggnad invigdes 2004. Detta sammanföll med att Alsike började växa explosionsartat under perioden 2005 – 2015. Fortsatt utbyggnad är planerad i norra Alsike, som innebär att området ska få flerfamiljshus och mer service.

Långhundraåsen är den långa rullstensås som sträcker sig genom hela Knivstaområdet och vidare söderut mot Långhundra. Det gröna stråket mellan Alsike och Knivsta går parallellt med åsens höjdrygg. Skogen är varierad och vacker. Den torra sommaren har gjort att björkarna redan börjat gulna och asparna har tappat mycket blad. I Långhundraåsens skogsbälte, gränsande mot Gredelby hagar och Västra Ängby, ligger Käringkärret, Det är Knivstas motionsområde med 5 olika terrängspår. Namnet syftar på ett kärr där kvinnor i det gamla jordbrukssamhället kunde hämta vatten, skörda torv, plocka bär eller slå lite fuktigt gräs. Här finns också gamla stigar mellan Långhundraåsen och Gredelby–Ängby, i ett område som historiskt haft små torp och utmarker.

Varifrån kommer namnet Pepparkaksudden? Enligt en lokal sägen fick platsen sitt namn av Stockholmsdamer som hade sommarstugor kring Valloxen under tidigt 1900-tal. De ville inte använda det fula ordet koskit, utan kallade kornas spår i naturen för pepparkakor. Barnen som frågade vad de trampade i, fick svaret: “Det är bara pepparkakor, lilla vän.”

Med Pepparkaksuddensom en naturskön fond, längs det populära gångstråket vid Valloxen ligger en blandning av klassiska villor och nyare arkitektritade hem. Utsikten över Valloxen är mycket rogivande, trädgårdarna är välskötta, och husen har egna bryggor. Om man gör en jämförelse med TV-serien Solsidan, som bebos av personer med neuroser och en förkärlek för dyra grillar, verkar Valloxens Solsida ha högre trivsel.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Fredagen den 28 augusti: Kung Filmers stig Österbybruk. Samling Uppsala Resecentrum läge C3 för att kl. 09.21 ta buss 823 och stiga av vid Österbybruks bussterminal kl. 10.31. Vi går till Simbadet och vandrar den del av kung Filmers stig som har minst risk för mygg. Vi rundar Filmers kulle, tar stigen tillbaka, och avslutar vid Herrgårdparken och Sågdammen. Till Uppsala kan man förkorta åktiden med drygt 20 min genom att byta från buss till Mälartåg i Skyttorp.

Österbybruk

Buss 823    Skyttorp    Skyttorp Mälartåg Uppsala C Mälartåg      Uppsala C buss ej byte

13:35        13:55         14:00             14:17                 14:45

14:31        14:50         15:00             15:17                 15:38

15:01        15:20         15:30             15:47                 16:08

Igår, fredagen den 14 augusti, vandrade vi i Älvkarleby. 22 grader, kanske sommarens sista värmebölja, men med svalkande bris. Totalt gick vi 9 km längs Dalälvens strömmande vatten.

Vi följde först en stig genom Vattenfalls värnområde för biologisk mångfald längs Kungs-ådran, fortsatte norrut och gick över till den lilla ön Notören, vidare över svajande hängbroar via småholmen Korallen och fortsatte norrut till Älvkarlebys fiskecamping på Sandören i älven. Tillbaka vandrade vi på den östra höga stranden. Väl framme vid Vattenkraftverket gick vi över betongbroar först till Flakön och sen till Laxön, där vi såg en fin fotoutställning.

Vattennivån är ovanligt låg denna torrsommar och strandlinjen låg väldigt lågt. Vi såg mycket stenar, även i Kungsådran, och där ska man tillföra mera död ved för att förbättra livsmiljöerna för fisk, insekter, och andra vattenlevande organismer. Vattnet måste vara ovanligt varmt, men vi såg eller mötte ändå fyra förhoppningsfulla fiskare.

Älvkarleby kraftverk är ett av Sveriges äldsta vattenkraftverk och har varit i drift sedan 1915. Det var då det tredje stora vattenkraftverket i Sverige och hade stor betydelse för industrialiseringen av Mellansverige. Nu är det de stora vattenmagasinen längre norrut som täcker nästan all Sveriges el från vattenkraft. Totalt motsvarar den 40 – 45% av hela Sveriges el-förbrukning.

Två broar bär kungliga emblem. År 1816 uppfördes Carl XIII:s bro, i empirestil uppkallad efter kung Karl XIII. Kungens namnchiffer skulle vara en symbol för trygghet och framsteg. Men som kung var Karl XIII en övergångsgestalt före Karl XIV Johan (Bernadotte) och efter Gustav IV Adolf. Under den senares korta regeringstid hade Sverige förlorat hela Finland till Ryssland och han avsattes 1809.  Den andra bron med kungligt sigill är hängbron mellan ön Korallen och den östra stranden. Den bär emblemet CG och invigdes av vår nuvarande kung Karl XVI Gustaf år 1988. En fisketur i älven ingick förstås också i hans besök.

Man upphör aldrig att bli berörd av munken på klippan. Under kung Knut Erikssons tid (1167–1195) fick munkarna i Viby kloster, vid Sigtuna, rätt att fiska lax i Älvkarleby. Detta ledde till upprepade tvister mellan munkarna och bönderna i Älvkarleby. Enligt sägnen blev en munk, som övervakade laxfisket, knuffad i älven ovanför fallen. Han fastnade på en klippa mitt i fallet och där klamrade han sig fast i flera dagar. Munken försvann och hittades senare död nedanför fallen. Klippan där han satt kallas än idag för Munkklippan, och ett kors har rests där som minne av händelsen.

Konflikterna om laxfisket fortsatte. Byborna förstörde munkarnas fiskebyggnader. Kung Knut Eriksson skrev ett brev till invånarna där han påminde dem om munkarnas rättigheter. Bönderna dömdes till böter och att återuppbygga det förstörda. Idag fortsätter konflikterna om fisket i Dalälven. SLU:s fiskeriförsöksstation i Älvkarleby, som i över 100 år satt ut lax och öring i Dalälven, lades ner 2025 när finansieringen upphörde. I år har det därför inte satts ut 60 000 laxar och 55 000 öringar som under tidigare år. Sportfiskare varnar för att laxens och öringens existens i Dalälven är hotad. Vissa naturvårdare vill minska beroendet av odlad fisk och satsa på vilda bestånd – men det kräver att kraftverksdammar åtgärdas först så att fisken lättare kan vandra upp.

Foto Nektar Sinabian

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Nästa fredag 21 augusti Alsike-Knivsta. Samling Uppsala Resecentrum läge C2 för att kl. 09.44 ta buss 102. Avstigning kl 10.17 vid Alsike skola. Vi går lätta gångvägar 7 –  8 km som följer en bit av Långhundraåsen, går vidare till Knivstas ’strandpromenad’ längs Valloxen, och tar tåget hem.

Fredagen den 7 augusti vandrade vi från Stabbymalm, via Högbyhatt och småstigar vid Rödmossen, till den östra delen Fjärilsstigen och till Håga. Totalt gick vi omkring 10 km.

Vi mötte Nåsten tre-fyra dagar efter att det fallit ett par lokala skurar där (summa 8 – 12 mm). Det var mera än vad centrala Uppsala fick som nu är snustorr. Visserligen var det redan helt torrt igen på Nåstens hällmarker, men mossorna hade blivit lite grönare och blåbärsriset hade fått lite mer spänst. Vädret var lagom varmt (19 grader) och det var nästan inga mygg. Så vad kan vara bättre än en skogsvandring i Nåsten en sådan dag i augusti? Jo, en skogsvandring med en paus på Café KulturHaus Ekensberg.

På kafét njöt vi av bl.a. mustig gulaschsoppa med nybakat bröd, en bit Apfelstrudel eller Sachertårta med en österrikiska kaffedryck ’förlängt’ med vatten (Verlängerten). Sommarens konstutställare på KulturHaus är Li Gessbo. Hon avbildar hästar med mjuka rörelser i akvarell och akryl. Trädgården prunkade och där fanns bl.a. den mytomspunna alpväxten edelweiss.

Nåsten är en varierad skog. Där finns omväxlande barrskog, lövskog, kärr, hällmark, torr tallhed och små fuktstråk där ormbunkar och al trivs. Det gör att man kan gå bara några hundra meter och ändå känna att skogen skiftar karaktär. Nära Ekensberg och i skogsbryn finns björk, asp och ek, som ger ett ljust intryck och vid vägkanten fladdrade fjärilar.

Vi tog vägen till Högby hatt.Det är en del av de gamla utmarkerna till byn söderut: Högby som låg i Uppsala-Näs socken. Höjdryggen kallas för Nåstens alper, vilket passar speciellt bra när man just varit på ett österrikiskt myscafé. Vid Högbyhatt låg förr ett litet skogstorp med samma namn men som brann ner. På de små stigarna passerade vi Vibokärr som också tillhörde Högby och nu ses som ett par små skogsdammar. Det var fler socknar som hade gemensamma utmarker i Nåsten och på en hällmarksrygg SV om Rödmossen såg vi det gamla gränsröset mellan byarna Läby socken, Bondkyrko socken (Kvarnbo) och Uppsala-Näs socken (Högby).

Under vandringen fick vi en god insyn i hur varierad skogen i Nåsten är. Stora delar är tallskog med mjuka stigar, blåbärsris och mossmattor. I sänkorna tar granskogen över – mörkare och med husmossa. Det finns många små kärr och fuktiga partier förutom den stora Rödmossen. Där växer sälg, al, ormbunkar och mossor i tjocka mattor. På höjdryggarna hällar av granit och gnejs med knotiga tallar. De var Nåstens allra vackraste partier idag med sina stora mattor med vitmossa och ljung som började blomma.

Nästa fredag, den 14 augusti Älvkarleby

Samling Uppsala Resecentrum spår 5 för att kl. 09.16 ta Mälartåg mot Gävle och stiga av vid Älvkarleby kl. 10.06 Vi brukar gå ca 9 km längs Dalälven och över hängbroarna mellan de olika öarna.  Tillbaka går tåg varje timme:

Älvkarleby C      Uppsala C

(12:54                   13:47)

13:54                14:47

(14;54                   15:47)

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Igår vandrade vi i Vigelsjö naturreservat.

Vi följde Hälsans stig i Norrtälje en liten bit och nådde snart Roslagsleden, en led som i år firar 20-årsjubileum. Den börjar i Danderyd (Mörby centrum) och slutar i Grisslehamn vid Albert Engströms ateljé. Vi gick Vigelsjöslingan och en extra bit av åpromenaden på vägen hem. Totalt gick vi 7,5 km,

Vigelsjö naturreservat har ek- och lövskog, och strandängar rika på fågel. Området har varit bebott mycket länge och landskapet har formats av jordbruk och bete. På de torra backarna växer prästkrage, blåklocka och gulmåra och vi såg också Gullborre och Natt och Dag. Den senare är en halvparasit dvs. den fotosyntetiserar men tar samtidigt vatten och näring från rötterna hos gräs och örter i närheten.

Vigelsjö var under järnåldern inte bara en boplats utan också ett centrum för makt. Där låg en mäktig gård vid Lommaren. På höjden reste sig en stor gravhög, synlig för alla som färdades förbi, och ett tecken på rikedom och makt. Här levde stormän som styrde över jord och människor, och deras gravar fylldes med svärd, glaspärlor och spelbrickor för resan till dödsriket. Runt gården arbetade folk med boskap, åkrar och hantverk, medan röken steg från långhusens tak. Vattennivån i Lommaren stod då ungefär tio meter högre än idag, vilket gjorde området rikt på fiske och jakt.

År 1637 kom skattmasen till Vigelsjö hemman. Under Axel Oxenstiernas förmyndartid var skattetrycket mycket högt, och extraskatter under det 30-åriga kriget ökade bördan med upp till hälften. Hemmanet behövde leverera spannmålsskatt, smör- eller penningränta, extra spannmål till armén, körslor till Stockholm samt bidra med en knekt i roteringen eller kostnader för att hålla en knekt. Skattehemmanet hade då omkring 4 hektar åker, (motsvarar 7–8 tunnor utsäde) vilket motsvarade en typisk uppländsk skattegård. Fisket i Lommaren samt skog och utmarker bedömdes som ’nödtorftiga’.

Dagens Vigelsjö gård är långt ifrån 1600‑talets skattehemman. Gården är idag en förskola, där barn springer över de gamla åkrarna som en gång mättes i tunnor utsäde och lass hö. Den stora gårdsplanen, som förr fylldes av kreatur, är nu en trygg lekmiljö med gungor, sandlådor och små äventyrsstigar. Husen bär fortfarande spår av sin historia, och personalen använder ofta naturen runt Lommaren som en del av undervisningen.

Åstråket längs Norrtäljeån följer ån genom stadskärnan. Vid ån, nära busstationen finns Faktoribron, där faktoriet (stadens gamla kronobränneri) låg. Nils Ferlins plats är en liten fickpark med skulpturen av Nils Ferlin. Societetsparken är Norrtäljes största park. Den har en klassisk blandning av stora gräsytor, gamla lindar och ekar. Borgmästarholmen är ett grönområde på en liten höjd strax norr om Societetsparken, precis där Norrtäljeån möter Norrtäljeviken. Det är inte en park i formell mening, utan en naturpräglad holme med tallar, lövträd, stigar och utsikt mot både ån och viken. Den ger en, stilla, avskild känsla trots att den ligger mitt i staden.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Nästa fredag 7 augusti Ekensberg och Nåsten. Samling läge C2 för att kl 11.10 ta buss 107 mot Vreta. Avstigning kl. 11.28 vid vägen vid Stabbymalmsvägen, Vi går en halvtimme lättgången grusväg till Ekensberg och når Café Kulturhaus som är öppet. Där kan man om så önskar äta en vegetarisk lunch (Gulasch-soppa eller pasta med svamp) och Österrikiska kakor. Om vädret är fjärilsvänligt kan man ta Högbyhatt -Fjärilsstigen till Hällens gård (c:a 6,3 km). Snabbare över Håga ängar c;a 4 km Buss hem från Håga.

Fredagen den 24 juli åkte vi till Öregrund.

Vi gick Fyrskeppsvägen ut för att vandra Öregrunds ’Gula stigen’ som löper längs Sunnanös sydöstra delar och slingar sig vid Fursudden. Vi nådde Sunnanö camping och fortsatte sedan till busshållplatsen vid färjeläget. Fint sommarväder: 23 grader, lite lätta moln och lagom bris. Totalt gick vi 11 km.

Vid slutet av Fyrskeppsvägen finns fyra rader av nyare hus med utsikt över Öregrundsgrepen och gemensam badbrygga. Söder om detta kvarter finns äldre små sommarstugor och här ligger en av Öregrunds småbåtshamnar. Grusvägen övergår till en skogsstig som går genom tallskog med inslag av lövskog. Stigen tangerar stundtals strandlinjen med dess klippor och vi fick flera vackra vyer över den småbrutna skärgården. Stundtals skymtade små f.d. slåtterängar. Det är nu mitt i semestertider men vi mötte nästan inga människor på stigen.

Sunnanö är en kulturhistorisk miljö. Gårdar och torp låg nära havet och men bedrev både jordbruk och fiske. Under första halvan av 1600 talet nämns de första fasta gårdarna på Sunnanö i skriftliga källor från Börstil socken. Sunnanö hade då två hemman – Sunnanö Nr 1, det äldre hemmanet, och Sunnanö Nr 2, längre västerut. Sunnanö hade då fullt av små åkerlyckor, steniga hagar, torp och backstugor. Totalt bodde det c:a 45 personer på öns landsbygd, medan Öregrunds stad hade c:a 300 invånare.

Östra Sunnanö ligger nära kustlinjen där Öregrunds sjöfart och handel utvecklades. Även utanför själva stadskärnan finns det ännu spår knutna till kustbruket – sjöbodar, fiskarstugor och torp. Från slutet av 1800 talet och framåt blev Öregrund en plats för badgäster och sommarvillor, och ön fick tidigt fritidsbebyggelse. Sunnanö blev ett övergångsområde mellan äldre jordbruksmark, kustnära fiskemiljö och tidig sommarbebyggelse.

Vid Mormorsviken finns ett båtvarv med plats för över 400 småbåtar, ett varv som byggdes ut för 15 år sedan. Vi fikade på en skär norr om Katrinörarna med utsikt mot Öregrundsgrepen. Passagen är ganska grund och det finns tre ledfyrar: en på Stånggrundet söderut och två norrut på fastlandet vid Öregrund. Namnet Katrinörarna står för steniga holmar förknippade med kvinnan Katarina. Kanske var hon en änka på Sunnanö nr 1. Eller kanske var hon en fiskarhustru knuten till hemmanet. En annan obebodd holme vid farleden heter Lövskalmen. Namnet syftar på att holmen är avlång och bevuxen med lövträd.

Vi gick ner till Öregrunds färjeläger. Det är en gammal stad som fick stadsprivilegier 1491. Landhöjningen hade då försämrat hamnen i Östhammar. Under 1500- och 1600-taler blom-strade staden upp när man förde ut det s.k. Öregrundsjärnet från hamnen. Öregrund härjades som så många andra kuststäder vid krig, och år 1719 brände ryssarna ner staden. Senare blev Öregrund en sommarstad med hus med glasverandor, snickarglädje och små trädgårdar. Den var länge en av Sveriges minsta städer, men var ändå en egen kommun ända fram till 1967 då den kom att ingå i Östhammars kommun.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Fredagen den 31 juli. Vigelsjö naturreservat,Norrtälje. Samling Uppsala Resecentrum läge C 1 för att kl. 9.16 ta buss 677 till Norrtälje busstation. UL-kortet gäller hela vägen. Avstigning kl. 10.49. Vi följer Hälsans stig en kortare bit, fortsätter Roslagsleden och når snart Lommarbadet och Vigelsjö naturreservat. Här går vi Vigelsjöslingan (3 km). Vi kan göra en utvikning, alternativt gå en sväng av den södra delen åpromenaden på vägen hem. Åter till Uppsala med buss 677

Norrtälje busstn. 13:20 13:52 14:17 14:53

Uppsala C   14:57 15:29 15:54 16:31

Igår vandrade vi i högsommarvärme: 26 grader på förmiddagen och nästan 30 på eftermiddagen.

Vi följde Bodaån (ett biflöde till Dalälven vid Skutskär), fortsatte längs sommarstugorna på Kopparhuslandet och nådde Häckörens naturreservat. Talatta! Talatta! som de gamla grekerna ropade när de fick se havet. Den stora sandstranden i reservatet och sandstränderna på den motsatta sidan av Dalälven var fyllda med badande. Men längst ute på udden var vi nästan ensamma.

Hjärtat i norra Upplands kustnatur. Häckörens naturreservat är 76 ha stort varav 32 ha är vatten. Namnet betyder öarna eller uddarna med buskar. Reservatet bildades nyligen (2021) med syftet att skydda kustnära lövskogar, barrskogar och strandmiljöer vid Skutskärs kust. Skogen domineras av höga träd och består av en blandning av många olika löv- och barrträd. Den täta lövskogen gör att det känns som att vandra genom en lund. Tidigare på sommaren kan man se ormbär som är en indikator på fuktig, näringsrik skog. Idag, i lövskogsdunkel på den mullrika marken, såg vi mycket harsyra.

Landhöjningen förändrar ständigt den flacka uddens natur, Nya stränder blottas och övergår så småningom i skog. Det flacka landskapet gör att vegetationen skiftar snabbt: från torra tallhedar till fuktigare lövskogspartier bara några meter bort. Den sandiga marken domineras av strandråg närmast havet och rödsvingel och rödven i torra, solbelysta partier. Trots den korta vandringen i reservatet var den mycket varierad och med skiftande mikroklimat: den svalare luften i lövskogens dunkla partier och den svaga, men ständiga, kustvinden gjorde värmen behaglig.

Skutskär blev ett industrisamhälle 1868–1870 då det byggdes ett sågverk där. År 1894 tillkom den första massafabriken (sulfat) som var början till dagens pappersbruk. Vid sekel-skiftet blev massaproduktionen komplett i och med att sulfitfabriken byggdes. Sedan 1970-talet är sulfitprocessen nästan helt borta men på 50-talet stod den för ungefär hälften av all pappers-massatillvekning. Skutskärsverken ingår i Stora Enso och har, som numera nästan alla pappersmasseverk, enbart sulfatprocess. Veden kokas i natriumhydroxid och dinatriumsulfid. Sulfatprocessen luktar illa eftersom den producerar svavelväte (’ruttna ägg’) och merkaptaner (’kattpiss’). Sulfitprocessen luktade ännu värre eftersom det dessutom bildades svaveldioxid med stickande, kvävande lukt och organiska svavelbiprodukter från nedbryt-ningen av ved. Idag kan man förnimma en svag doft av svavelväte, metylmerkaptan, dimetylsulfid och dimetyldisulfid.

Vi passerade Skutskärs avloppsreningsverk från 1972 som ligger alldeles vid infarten till reservatet. Utsläppet går via en utloppsledning i den grunda fjärden mellan Skutskär och Häckören.

Dricksvattnet kommer från naturligt grundvatten från området men detta har flera utmaningar: risk för saltpåverkan och föroreningar nära kusten, ojämn vattenkvalitet beroende på årstid och grundvattennivåer, samt begränsad kapacitet när orten växer. Skutskärs dricksvatten kommer från och med slutet av 2028 att få ett nytt ursprung genom ett nytt vattenverk. Vatten från Dalälven kommer att pumpas till en råvattenstation i Skutskär. Vattnet kommer att sprinklas över infiltrationsbassänger och bilda konstgjort grundvatten. Byggandet av verket startade för tre månader sedan.

Under 2026–2027 kommer det att ske parallella arbeten med råvattenstation, ledningar och infiltrationsanläggningar.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Nästa fredag (den 24 juli) Öregrund. Samling vid Uppsala Resecentrum läge A3 för att kl. 09.09 ta buss 755. Avstigning kl. 10.33 vid Smedjebacken, Öregrund. Vi vandrar längs den östra stranden av Sunnanö.

Tillbaka går det buss ungefär varje halvtimme (775 går något snabbare):

Buss 811	Buss 775	Buss 811	Buss 775
13:21	13:55	14:21	14:55

Fredagen 3 juli vandrade vi ungefär 5 km runt olika stigar i Wiks naturpark – en omarkerad stig i norra delen, och delar av den röda och den blå leden.

Vi gick genom täta hassellundar och hagar med gamla ekar och andra ädellövträd. Luften kändes frisk efter nattens regn och de varma dagarna innan. Vid fikapausen kom en kortare skur.

Den nordvästra delen av parken är fortfarande en tät skog av stora hasselbuskar och små stigar. En liten stig leder fram till ett mycket gammalt ek-märkesträd. Inuti sådana ihåliga träd bildas material som kallas mulm. Den består av lös, murken ved och där trivs larver av mer eller mindre sällsynta insekter. Naturparken är också full med liggande stubbar och stående rester av gamla ekar.

Viks gård är omnämnd sedan 1200-talet och i början av 1300-talet var den sätesgård för
Ramborg Israelsdotter av släkten And. Hennes make kom att dödas vid Nyköpings gästabud 1317. Det finns fler sägner om Ramborg Israelsdotter – hur hon hämtade guld från trollen i Kumla trollberg och hur hon fortfarande spökar i slottet och i parken.

Wiks säteri var en stor arbetsplats. Bland tjänstefolket hade hushållerskan dejan en hög ställning. För år 1685 har man hittat en lönelista och då hade dejan följande årslön: 5 daler kopparmynt (800 kr i dag), 5 tunnor spannmål, ½ tunna strömming, 1 kappe ärtor, 3 lispund kött (25,5 kg), 2 lispund fläsk, 1,5 lispund salt, 5 marker humle, 2 marker ull och 4 par skor. Wiks säteri kom under 1400-talet i ätten Bielkes ägo och vid den här tiden byggdes borgen. Att den var gedigen bevisades av att Knut Nilsson Sparre av Ellinge i över ett år klarade en belägring av Gustav Vasa när denne krigade mot Kristian II av Danmark år 1521.

Under 1600‑talet byggdes slottet om och fick nya flygelbyggnader i trä. Slottet restaurerades 1858 – 1860, och då förvandlades betesmarken till en engelsk park. Bland de stora ekarna planterade man nya träd, anlade stigar och byggde ’mystiska sevärdheter’ som fejkade fornlämningar.

År 1912 såldes Wik till en bankir efter att ha gått i arv i 24 generationer under mer än 600 år. Köpeskillingen var 125 000 kronor. Senare blev Wiks slott folkhögskola och därefter kurs- och konferenscentrum. Men under 1900-talet växte parken igen och de stora ekarna började kvävas. Åren 2000 – 2002 restaurerade man den därför – gamla ekar höggs fram och delar av parken glesades ut. Får och kor betar för att hålla markerna öppna. Vid slottet har man nu fina blomster-rabatter och grönsaksodlingar. I förra veckan var det varit turer om verksamheten för allmänheten. Sista budet är att verksamheten kommer att fortsätta som vanligt, trots en ny lag om offentlig säljverksamhet.

Till Vandringsidan

Nästa fredag den 10 juli Samling Uppsala Resecentrum läge B2 för att ta buss 809 kl. 09.29 mot Knutby. Avstigning kl 09.52 vid Selknä som ligger vid Trehörningens nordspets, där ledaren, Peter Buckley, möter upp. Vi går Lännastigen (c:a 7 km). Leden går söder om Lötsjön och har några steniga passager. Kängor rekommenderas och stavar om du gillar extra stöd. Matsäck äter vi med förhoppningsvis fin utsikt över sjön.

Ingen föranmälan behövs. Om vädret är dåligt, alltså jättekallt-blåsigt-regnigt ställer vi in turen.  Ta med kläder efter väderlek och matsäck för två raster. Från Länna Löt går buss 809 hem varje halvtimme (kl 13.19, 14.24, osv.) Välkomna.   Peter Buckley tel 0760 24 94 64

Fredagen den 17 juli Häckörens naturreservat Samling kl. 09.12 vid spår 5 för att ta Mälartåget mot Gävle. Avstigning kl 10.11 vid Skutskär. Vi tar buss 501 som avgår kl 10.15. Efter 2 hållplatser går vi av vid Siggebodavägen kl 10.19. Efter gångtunnel under Gävlevägen vandrar vi längs Bodaån och sommarstugorna på Kopparhuslandet och når Häckörens naturreservat med sand- och klippstränder. Där ser man Skutskärs fyr och havshorisonten. Vi bör lämna stranden 75 min före önskad tågtid hem. Hela vandringen är lättgången och mellan 7-8 km. Sträckan Siggebodav – stationen går man på 20 min om man inte vill passa buss 501.

Buss 501		Mälartåg
Hlp Siggebodavägen	Skutskär station	Skutskär station	Uppsala C
13:32	13:40	13:49	14:47
14:11	14:21
14;29	14:38	14:49	15:47
14:59	15:10
15:30	15:38	15:49	16:47

Fredagen den 26 juni gjorde vi en rundtur i Hargshamn under Ann-Charlotte Ljungholms kunniga ledning.

Vi gick Badvägen mot campingen och småbåtshamnen, tog Wiktors stig genom skogen till Järnboden, och bussen tillbaka till Östhammar/Uppsala från hållplatsen Träsket. Det var en varm dag men med sköna fläktar från sjön. Totalt gick vi 5 – 6 km.

Harghamn hade ett uppsving på 1870-talet då hamnen byggdes för att tjäna Karlsbergs bruk. Hargshamn hade som flest 600–700 invånare, och detta inträffade under 1950  och 1960 talen när hamnen, industrin och järnvägen fortfarande sysselsatte många. I dag bor det knappt 300 personer här och nästan all samhällsservicen har försvunnit. Såväl skolan, livsmedelsaffären och vårdcentralen lades ner 2006 och finns nu i Östhammar 17 km bort. Men orten har 16 förskolebarn som man ordnar trevligheter för och Folkets hus för kulturmöten.

När vattnet blev för grunt vid Järnboden flyttades hamnverksamheten gradvis 1615 – 1625 till den nuvarande småbåtshamnen vid i Hargshamn. Där hade det redan under 1500-talet funnits ett varv för att bygga små kustfartyg. Varvet fick en ny blomstring med den nya hamnen. I samband med starten av Karlholms bruk i Harg etablerades en nyare hamn längre ut i Hargsviken år 1740. Den användes för att skeppa ut järn, trä och tegel. Marken tillhörde egentligen byn Braxenbol som levererade ektimmer.

Till dagens Hargshamn skickas avfall i inplastade balar från Irland. Det används för förbränning och för att utvinna energi i Uppsala Värmeverk. Till hamnen skickas också metallskrot från andra delar av Sverige och från andra länder i Europa. Skrotet fragmenteras under buller och bång i industriområdet nära hamnen. Området vid Karlholms varv har däremot utvecklats till en trevlig småbåtshamn och rekreationsområde med camping och bad.

Nära badet och campingen ligger dagens livsnerv i Hargshamn – Jaco Fabriks AB. Företaget kom till orten 1950 och tillverkade transformatorstationer. Idag har det 64 anställda och konstruerar ’teknikhus’ med t ex ställverk. Delvis har man inhyrd arbetskraft och exporten går till Arabvärlden.

Blåeld, vit vicker och backnejlika växte i den torra och soliga marken vid småbåtshamnen. Hargshamn har ingen stor fyr som Örskär eller Gräsö, men det finns en mindre hamnfyr som nu är helt elektrifierad.  Den tillhörande fyrvaktarbostad ligger kvar på den lilla höjden mot vattnet. Man kan se Lilla Kogrundet som är en välkänd fågellokal. Havsörnar är vanliga och en sådan finns också som skulptur. I år är det mindre svalor än de brukar vara eftersom det finns färre insekter.

Till minne av Wiktor Eriksson, 10:e generationen arrendebonde på gården i Braxenbol, har man anlagt en vacker stig genom skogen. Skogen växer på näringsrika marker med hassel-lundar. Vi såg 4 nattvioler i all sin prakt. Vi gick först över järnvägsrälsen som vilade på träsyllar. Här fraktades rå eller krossad järnmalm eller sorterad malm, från Dannemora gruvor till Europas stålverk. Malmtågen gick 2-3 ggr per dag men detta upphörde 2015 då gruvan fick stänga.

Längs vägrenen vid den gamla landsvägen blommade det för fullt. Vi identifierade Natt och Dag (en halvparasit), Vitpyrola, Åkervädd, Brudbröd, och Skogsklöver. Vi nådde slutmålet, Järnboden från 1758, som uppfördes av byggherren Raphael Claesson Pousette. Byggnaden fungerade då som förvaringsplats för järn och brukets spannmål.

Järnboden Harg

Hargshamns båtklubb

Text och foto Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Nästa fredag 3 juli Wikparken. Samling Uppsala resecentrum läge C4 för att kl. 08.30 ta buss 108 till Wik. Det går att gå på bussen vid Ekonomicum men inte hållplatserna innan. Framme ung. kl. 09.00. Vi vandrar olika stigar i den 35 ha stora naturparken. Där finns svala skogar och svalka vid stranden.

Åter med buss 108:

11:39-12:30     50 min – åker via Västeråker, Dalby

13:52-14:36     40 min – åker via Ramsta

(15:07-15:58)    50 min åker via Västeråker, Dalby

Igår vandrade vi i Adolfsbergsskogen i Storvreta. Därefter fortsatte vi till Storvretas badplats. Vi följde stigen längs Fyrisån till Ekeby kvarn och därifrån var det inte långt till hållplats Trekanten. Vädret var behagligt med 20 grader och sol. Totalt gick vi 8 km.

Adolfsbergsskogen är en kalkbarrskog med rik flora, gamla träd och mossrika partier, och den är ovanligt lugn för att ligga nära en så pass stor ort som Storvreta. Så här i midsommartid stod solen redan högt på himlen när vi gick in i skogen. Ljuset föll mjukt mellan tallstammarna och luften var fylld av doften av tallbarr, mossa och sommarvarm jord. Solens speglingar gjorde att det glittrade i blåbärsrisets små vaxiga blad, och på sina ställen var riset redan fullt av kart.

I den här skogen kan man finna orkidéer så här års. Nära stigen såg vi Nästrot (Neottia ovata), Den har smal, upprätt stjälk, är 20–40 cm hög, med många små gulgröna blommor i en lång klase. Dess kännetecken är två stora, motsatta blad som ser ut som ett hjärta vid marken. Som alla orkidéer lever den i symbios med svampar i marken (mykorrhiza). Den fungerar som en indikator för Adolfsbergsskogens höga naturvärden.

Precis som när vi gick här i vintras såg vi mycket spår efter vildsvin som vänt upp jorden. Vi såg också fortfarande flera träd med stambrott eller toppbrott orsakade av den tunga, blöta snön en period i vintras. Däremot såg vi inte några spår efter det plötsliga ovädret tisdagen den 26 maj. Det medförde hagel och kastvindar som knäckte asparna på det stora hygget i Jumskil där vi vandrade för fjorton dagar sedan.

Adolfsbergsskogen är inget naturreservat med formellt skydd, men planerna på att bygga nya bostäder där har stoppats. Eftersom skogen är liten, ligger nära en tätort, och är viktig för friluftslivet, är det kommunen som utreder och tar beslut om framtida skydd. Uppsala undersöker nu möjligheten att förvärva mark och skriva avtal här. Det är därför troligt att skogen blir ett kommunalt naturreservat om 5 – 8 år.

Stovretas badplats vid Fyrisån har sandstrand, gräsytor och beachvolley-plan. Här såg vi barn som badade på sin första lediga dag på sommarlovet. Badplatsen är utgångspunkten för promenader längs ån till den gamla byn Ekeby (Ekeby-Ärentuna) med sin kvarn. Vid medeltidens slut, i början på 1500 talet, bestod Ekeby av 3–4 gårdar. Marken ägdes av olika adelsmän, av Uppsala domkyrka och av den kyrkliga välgörenhetsinrättningen som kallades Helgeandshuset.  

Ekeby kvarn dyker upp efter några kilometer strax innan man når byn. Den ligger precis där Fyrisån bryter igenom Vattholmaåsen, en plats som i århundraden varit perfekt för vattenkraft. Kvarnbyggnaden har en direkt datering till 1792, men kvarnmiljön är mycket äldre än så. Under flera århundraden var det också vanligt att kvarnägaren hade kvarnrätt, vilket innebar att bönderna i området måste mala sin säd just där. Det gav kvarnägaren en stabil och nästan garanterad inkomst. Under 1800-talet moderniserades kvarnen. Ett större hjul installerades, och byggnaden fick den form som fortfarande syns idag. 1800-talet var en tid då Ekeby sjöd av aktiviteter. Förutom kvarnen fanns ett mindre sågverk, en smedja och flera gårdar som brukade marken runt omkring. Kvarndriften fortsatte och upphörde först 1986. Det som återstår i dag, förutom kvarnen, är äldre hus, spår i marken efter äldre bebyggelse och en vägsträckning som följer den historiska byvägen.

Text och foto Barbro Ulén

Foto Ingrid Millet

Till Vandringsidan

STORT TACK till presentkortet jag fick förra gången. Jag gick genast till Akademibokhandeln och köpte Ulrika Lagerlöfs nyutkomna bok Kärnveden. Det är en bladvändare som är den tredje och avslutande delen i serien Timmerfolk. Mycket intressant om kvinnoöden och skogssamer och ger samtidigt nya perspektiv på gårdagens och dagens skogspolitik.

Fredagen den 19 juni Bonusvandring till midsommarstång i Vänges Ekeby. Samling Uppsala resecentrum läge A3 för att kl. 11.29 ta buss 848. Avstigning kl. 11.49 hållplats Arkitektvägen i Vänge. Vi går 3 km (en timme) på motionsslingan i vacker skog (Norra skogen). Sen går vi över väg 72 och kommer till Vänge-Ekeby lagom till att midsommarstången reses kl. 13. Det brukar vara traditionella lekar och tävlingar typ kasta boll i hink. De brukar också ha öppet så man kan titta in i de gamla husen: Karlssongården, undantagsstugan och smedjan. Tillbaka till Uppsala går buss 848 från Vänge-Ekeby varje timme kl. 14.16, 15.15, osv.

Fredagen den 26 juni Harghamn och Järnboden Samling Uppsala resecentrum läge A3 för att kl. 09.05 ta buss 775 till Östhammar. Där byter vi till buss 857 som går mot Hallstavik men som först gör en runda i Hargs hamn. Vi stiger av vid Storvägens hållplats vid vägskälet mellan Hargsvägen och Storvägen kl. 10.37 där Ann-Charlotte Ljungholm möter upp.

Uppsala C Läge A3 buss 775	Till Östhammar buss stn läge C	Från Östhammar buss 857 läge D	Hlp Storvägen Hargs hamn
09:05	10:10	10;20	10:37

Vi tittar runt i Hargshamn och Ann-Charlott berättar om samhällets historia. Vi fikar på en rastplats innan vi viker in på Vikingaleden. Leden går ett par km genom skogen innan vi når Järnboden. Några kortare partier är stenig och med mycket rötter. När vi kommer till Järnboden berättar Ann-Charlott om brukets historia. Vi beräknar att nå Järnboden ungefär kl. 12. Konstutställningen öppnar kl. 12.00 och där finns också en enkel kaffeservering. Vi lämnar Järnboden kl. 13.10 för att nå hållplats Träsket 1 km lätt väg därifrån. Bussen går omkring kl. 13.31 läge A och 13.37 läge B eftersom den inte fortsätter till Hallstavik, utan bara gör ett varv i Hargshamn innan den vänder norrut mot Östhammar.

Från hlp Träsket buss 857	Från Hargs kyrka buss 857 läge B	Till Östhammar busstn.	Från Östhammar buss 775	Till Uppsala C
13:31 läge A 13:37 läge B	(13:42)	13:56	14:16	15:24

        

          

Vill man istället gå hela vägen genom Hargs brukssamhälle till Hargs kyrka (3,5 km) bör man lämna Järnboden redan 12.20 för att säkert hinna till Hargs kyrka 13.42 och buss 857. Nästa förbindelse från Hargs kyrka – Uppsala går först kl. 15.03 och går då via Hallstavik med byte till buss 805.

Från Hargs kyrka buss 857 läge A	Till Hallstavik stn. Läge C	Från Hallstavik stn buss 805 Läge B	Till Uppsala C
15:03	15:43	15:55	17:02