Fredagen den 7 mars 2025 vandrade vi från Fyrishov via Tunakolonin. Vi gick över åsarna och nådde Gamla Uppsala fornområde. Många gick tillbaka via Domarringens skola. Om man fortsatte till närmaste busshållplats blev vandringen närmare 9 km. På eftermiddagen var vädret var strålande och vi såg joggare i kortbyxor och soldyrkare på bänkarna. För egen del hörde jag lärkan för första gången i år.
Tre åskullar
Vi gick upp på de tre åskullarna Lötenkullen, Röboåsen och Tunåsen. De är en del av den 25 mil långa Uppsalaåsen som sträcker sig mellan Södertörn och Billudden. För 5000 år sedan började åsen sticka upp ur havet samtidigt som vågorna slog emot den. I Lötenkullens norra del finns en mindre sandtäkt. Sanden användes till att ’magra’ leran vid tillverkningen av tegel vid Röbo f.d. tegelbruk. På så sätt minskade man effekten av att styv lera krymper vid tegeltillverkning. Leran tog man från en stor lertäkt öster om åsen där det nu är åker. Den mesta sanden tog man dock från Röboåsen som hade två stora sandtäkter i dess västra del.
Tunåsen är 30 m hög och uppkallad efter Linnés lärjunge Thunberg. Uppe på dess topp har man en fin utsikt åt alla håll och man ser bl.a. fornminnesområdet och Ärna flygplats. Tegelbruket vid Rödbo var i drift ända in på 1970-talet. Sandtäkterna restaurerades 1985-2008 då de fylldes igen och sedan såddes med växter som klarar torka. Äldre knotiga tallar höggs fria. Senare (2013) ryckte man t.o.m. upp hela tallar med maskiner så att inte stubbar och rötter skulle vara kvar i marken. För att minska förnan brände man också en del mark. Gamla Uppsala är nu ett färskt kommunalt naturreservat som bildades 11 december 2023. Här vill man bevara torrbacksfloran och insektsfloran. Markägare är Gustavianska stiftelsen vid Uppsala akademi och den s.k. Prästlönetillgången i Uppsala stift. På Tunåsens södra sida har kyrkan gjort en meditationsplats med nio stora ’stenägg’.
Tre sagokungar
Gamla Uppsala var en symbolisk laddad plats för Svea kungadynasti. Kungarna hade kontroll över handel och hantverk. Eftersom de kunde skänka bort olika lyxprodukter kunde de stärka sin position än mer och knyta viktiga personer till sig. Högarna i Gamla Uppsala uppfördes under Vendeltiden (ungefär åren 600-650). Om högen är större än 30 m i diameter kallas den för kungshög. Men i den östra högen finns en kvinna och ett barn begravda. Man har också hittat rester efter djur som användes vid jakt (hundar, hästar, duvhökar). Tre av kungshögarna är i blickfånget när man kommer söderifrån. I dessa anses kungarna Aun (Ane den gamle), Egil och Adils från Ynglingaätten vara begravda. Då deras namn börjar med vokaler tror man att de möjligen kan ha levt i verkligheten. Men de flesta kungarna som Snorre Sturlasson berättade om lär vara vad vi med dagens uttryck kallar sagokungar.
Vid senare års utgrävningar av terrasserna norr om kyrkan har man funnit resterna efter en enorm hallbyggnad. Den brändes ner på vikingatiden. Man har också funnit rester av ett monument i form av långa rader med stolpar, förmodligen avsedda att sätta skräck i fiender.
Sveriges äldsta ärkebiskopssäte som blev en vanlig sockenkyrka
Sedan 1164 låg Sveriges första ärkestift i Gamla Uppsala. Men kyrkan brann två gånger under 1200-talet och Gamla Uppsala låg så pass avsides att platsen inte lockade tillräckligt många besökare. Påvens gav sin tillåtelse att flytta ärkesätet till Östra Aros, dvs. till Uppsala och den nuvarande platsen för Uppsala domkyrka. Därmed kom Gamla Uppsala att mista sin position som maktcentrum. Den 24:e januari 1273 bars den heliga kung Eriks relikter i procession från Gamla Uppsala till Östra Aros. Kvar blev en förminskad kyrkobyggnad och en bondby med namnet Gamla Uppsala. Under 1500- och 1600-talet var den dock Upplands största by. Den bidrog till kungens och hovets försörjning (Uppsala öd).
Text Barbro Ulén