Hem » Indiansommar vid Långforsen

Indiansommar vid Långforsen

Fredagen den 4 oktober vandrade vi:

Sala station – Gröna gången över Ekeby damm – längs Pråmån – längs södra delen av Mellandammen – stora motionsspåret i skogen till Arnebo – Gröna gången längs Grissback kanal till Måns Ols – Gröna gången längs Långforsen till Skuggans badplats och sedan tillbaka hela Gröna gången. Det blev totalt 11 km.

Brittsommar eller Indiansommar?

Det var strålande sol, vindstilla och lövträd i fina höstfärger. Typisk brittsommar som kan infalla runt Birgittadagen den 7 oktober. Eftersom det har varit nattfrost kan man också kalla den Indiansommar, vilket låter mer exotiskt. Det var sådana här dagar som indianerna i Nordamerika brukade ge sig ut på buffeljakt.

Gammalt vattensystem med slussar

Pråmån (Sala kanal) är ett gammalt vattensystem för transport av föranrikad silvermalm till den tidens hytta. Under 1824-1835 leddes grävningen av ån av bergsmästaren Jakob Henrik af Forselles från Finland. I Sala hade han titeln Bergshauptman och han står staty vid Ekeby damm. Samtidigt byggdes en sluss vid Mats Kvarn, mitt i Sala. 1880 byggdes en ny hytta nära gruvan och kanalen behövdes inte längre. Silverbrytningen upphörde först 1908. Nu är man mitt i ett ambitiöst arbete med att rena jord, vatten, och muddermassor från bly, kadmium och andra tungmetaller i gruvområdet och Pråmån. Arbetet startade 2019 och kommer att fortgå till 2028.

Stabila vallar

Gröna gången är omgiven av fantasifulla träskulpturer och ’naturlig’ konst som stubbar överdragna med tickor. Mellandammen och Långforsen är kantad av fiske- och båtbryggor. Idag var Långsjön fullproppad med gäss. Gamla vallar från 1500-, 1600-talet omger vattenlederna och speciellt vid den stora sjön Långforsen är det viktigt att de är stabila. Vattnet från sjön kan infiltrera som grundvatten i vallarna och strömma vidare under marken på landsidan. På sjösidan har man erosionsskydd och på landsidan är vallen ofta förstärkt med stora stenar. Man håller vallarna fria från träd eftersom rötterna kan göra att vallarna försvagas.

Text Barbro Ulén