Igår, fredagen den 20/9, vandrade vi i strålande höstsol från Hjälstaby, längs Hjälstavikens östra strand till Parnassen (fika) och tillbaka över Kvarnberget – en sträcka på ungefär 10 km. Som namnet antyder har sjön Hjälstaviken varit en vik av Mälaren. Ända fram till 1700-talet hade denna vik förbindelse med Ekolsundsviken, nu har den bara en utloppskanal dit.
Kornas bete har gett ett fågelparadis. Vandringsleden är omväxlande och löper mellan hagmarker, kobeten, lite blandskog (gran ek och asp) och ädellövskog. De betade backarna vid Skönsberg är kalkrika och därför mycket artrika. I gamla tider, ända in till början av 1900-talet slåttrade man vass i sjön och slog av fräken på strandängarna. Nu betar det kor där och under våren är dessa områden vattenrika, och här trivs fåglarna. Sedan 1994/1995 finns det också ett dämme i utloppet för att kunna hålla kvar vattnet under vårarna innan korna släpps på bete.
En ägretthäger visade upp sig. Vid Svanvik har svanarna häckat redan under Gustav II Adolf:s tid och omtalades sedan av Linné. Där gick vi på den jättelånga spången, omsluten av ett stort vassområde. Sånt är mysigt och här kan man känna sig som ett med naturen, långt borta från civilisationen. Fast en fin höstdag som idag var det förstås mycket fågelskådare i farten. De hade sett blåhake och några dagar tidigare skäggmes. En ägretthäger visade upp sig för oss i kanalen. Om man går in på facebook-sidan Hjälstaviken kan man se en mängd foton på dessa fåglar – det ena finare än det andra.
Parnassen – en jakt- och festplats
Parnassen (= ’ett lands samlade vitterhet’) kallades under 1600-talet för Fasanberget. Den anlades enligt fransk modell, stjärnformad med nio siktgator som strålade ut från mitten. Här i centrum kunde man roa sig med att beskåda jakten. På 1700-talet blev området en festplats där bl. a Gustav III förlustade sig. Platsen är nu en parkliknande lund där gran och en del buskar tagits bort för att ädellövträden ska kunna utvecklas.
Ett gömsle för fågelskådning
På tillbakavägen tog vi oss tid att gå ut till det stora gömslet där man kommer närmare sjöfågeln. Vattenytan var som väntad full av gäss, men där fanns också skarvar. Uppe på Kvarnberget var utsikten över både Hjälstaviken och en bit av Mälaren betagande. Men på vägen tillbaka genom skogen inträffade något dramatiskt. Nästan alla blev stungna av jordgetingar vars bo vi tydligen kom för nära trots att vi gick på en stig. Getingen kan sticka flera gånger eftersom deras gaddar inte har hullingar och det blev flera bett.
Text Barbro Ulén