Igår låg det fortfarande kvar lite snö på marken när vi gick av bussen vid Banelund i Salas nordkant.
Här finns stora områden med skog. Historiskt brukades den hårt eftersom silvergruvan krävde väldiga mängder ved och kol. Enligt en bestämmelse av Gustav Vasa år 1554 blev marker som bergsmännen röjt upp deras egen ’gruvfrälsejord’. Men det mesta var skogsmark som Sala stad fick äganderätt till, vilket gjorde att Sala länge var Sveriges största stad till arealen. Under ett år (1710-1711) var Sala t o m Sveriges huvudstad eftersom hovet och Ulrika Eleonora tagit sin tillflykt dit. De flydde pesten som härjade i Stockholm.
Skogen är nu gles och omväxlande och här har Skogsstyrelsen gjort stigar och slingor (Gruvdammsrundan) i anslutning till Silvergruvans vattensystem. Vi gick den långa skogsstigen fram till Järndammen och åter, lite drygt 10 km.
Längs stigen finns det gott om stora jättekast (och trattkantareller). Hyggena är små, man har funnit att 2 ha upplevs som ’lagom’, och undviker större avverkningar.
Nära Banelund passerade vi över ett utlopp från Långforsen, och väl framme vid Järndammen över ett av dess två utlopp. I Järndammen har man planterat in ädelfisk och här, i södra änden stod en fiskare på en av bryggorna.
Det blåste rätt kallt från norr men vi hittade en strand med lä och sol efter att ha gått över några smala dammbröst och längs stranden.
Var det ett vildsvin vi hörde på återvägen? Nej det var ett dött träd som knirkade mot en tall i blåsten.
Text Barbro Ulén