Kategori: Arkiv

Igår klev vi av bussen i den lilla byn Ärentuna med dess vackra kyrka som började byggas under senare delen av 1200-talet.

På kyrkogården blommade redan snödroppar. Vi fortsatte 750 m på landsvägen och vek av på en grusväg mot Högstaåsens stora grustäkt. Därefter vandrare vi en skogsstig upp mot en rastplats med utsikt söderut. Vi fortsatte in i naturreservatet via en motsolsslinga och därefter den gula stigen längs åsens västra sida. Eftersom Björklingeån var så vatttenfylld undvek vi träbron vid Åloppe och gick istället över ån på den gamla bilbron norr om Åtorpet. Snart var vi vid gamla E4:an och busshållplatsen. Totalt gick vi 8 km och eftersom vi var 25 personer blev det 20 mil tillsammans.

Högstaåsen steg upp ur havet för 6000 år sedan och nu ligger den 30 m över den omgivande slätten. Ända fram till 1600-talet gick huvudvägen mot Norrland uppe på den här åsen. Högstaåsens naturreservat (18 ha) bildades 1968 och ligger i åsens norra del. Den består här av två mäktiga kullar som är sammanbundna med en smal kam. Nu började solen bryta fram ordentligt och västerut kunde vi se Skuttunge kyrka och två stillastående vindkraftverk.

Gravarna på Dragby fornminnesområde har kunna dateras till så tidigt som övergången mellan bronsåldern och järnåldern. Den största graven ser ut som en jättestor stenhög. Den har visat sig vara byggd i flera omgångar och i botten döljer sig en hällkista där man hittat ett 30-tal skelett. Det var den första hällkistan som påträffats i Mälardalen – sådana förekommer annars inte så långt norrut i Sverige.

Vid tolvtiden blev det riktigt soligt och varmt och nu började talgoxen tuta ihärdigt. Det är en fågel som börjar staka ut sitt häckningsrevir extremt tidigt på året

 Fredagen den 7/2 Samling vid läge E1 (Obs Stationsgatan) för att ta buss 11 mot Valsätra/Gottsunda kl. 09.31. Avstigning 09.58 vid Lyssnavägen för att gå Gula stigen, c:a 8 km lång. Den börjar ovanför Skarholmen, fortsätter genom den östra delen av Vårdsätraskogen, över Gottsundagipen, mot Ultuna hagar, vidare genom Bäcklösa, Malma backe, Kronparken Polacksbacken och sen kan man välja mellan att gå ner mot Studenternas/Stadsparken genom Geijersdalen eller över Kronåsen.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Fredagen den 24 januari vandrade vi Selknä – Fjällbo – Duvbo – Gamla Fjällnora landsväg – en bit av Upplandsleden – stigen mot hundbadet – stigen längs stranden av Trehörningen – (fika) – Fjällnora – tillbaka via stora vägen till gården Långängen och sedan tillbaka samma väg till Selknä som på ditvägen. Totalt gick vi drygt 8 km.

Kolmilans ensamma vakt

I Selknä och Fjällbo blandas gamla sommarnöjen från förra sekelskiftet med nya funkisvillor med bergvärme och sjöutsikt. En sådan ny villa kan man just nu köpa för 9,5 miljoner. Vi nådde snart platsen för kolarkojan där man på hösten brukat bygga upp en kolmila. Kolning är en torrdestillation, genom vilken ved förvandlas till träkol. Kolning förekom ända in på 40-talet i Uppland och kolet användes i de Uppländska järnbruken. Med vallonerna lärde man sig att resa upp milan (resmila), och förse den med skorsten, vilket snabbade på kolningen.  I kojan bodde kolaren ensam och vaktade så att milan inte tog eld. Han hade en tröstlös mathållning: till frukost och middag åt han kolbulle (vetemjöl och vatten som stektes i fläskflott) och till kvällsmål sill, potatis och ärter.

Med ögon känsliga för grönt

Skogen vid Fjällnora är gammal och har mycket mossa och lava på stenar och träd. I dag var det ganska ljust eftersom solen nästan bröt igenom molnen, men luften var fuktig. Då uppfattar man lavan, mossan och blåbärsriset som intensivt grön. Människans ögon är speciellt känsliga för grön färg med alla dess nyanser. Hur många sådana det finns varierar enligt Google: 80, 295 eller ett oändligt antal. Jag tror vi såg minst 40 nyanser idag. Vi såg också Lunglav – en stor grön blad-lav som växer på lövträd och är typisk för gammelskog. Den är nära att bli utrotningshotad på grund av sin dåliga spridningsförmåga men finns alltså här.  

Jätteblöt is

Andra delen av namnet Fjällnora kommer av ordet nor som betyder smalt sund mellan två breda vatten. Men så här års är flotten som man tar sig över Pålsundet med upptagen på land. Isen på Trehörningen skiftade i olika färger och var mycket blöt. Sedan en vecka tillbaka är den full av slurkhål – hål där den släpper igenom vatten vilket försvagar den. Alltså absolut inga skridskoåkare idag men däremot flera vinterbadare, eftersom bastun vid Ramsen var igång. I väntan på bussen hem gick vi en minitur till Bröte norr om Selknä. Trots sitt namn är Bröte en liten välordnad by om 6 nya fastigheter med röda hus i traditionell stil.

Nästa fredagsvandring blir 31 januari

Vi vandrar Högstaåsen motsols från Ärentuna kyrka.

Samling Uppsala Resecentrum kl. 08.50 läge A3 för att ta buss 103 mot Husby. Avstigning vid Ärentuna kyrka kl. 09.05. Vi går på åsen mot naturreservatet i dess norra del. Åter vid Lövstalöt Södra där det går frekventa bussar till Uppsala. Buss 100 kl. 12.28, 12.59, 13.29, 13.59 eller buss 831 kl. 13.14.

Text Barbro Ulén

Till Vandringsidan

Igår steg vi av bussen vid Norlandia förskola i Skölsta. Efter att ha passerat ett litet skogsparti med gravfält från järnåldern, gått genom den äldre delen av byn och passerat över Lännakattens järnvägsspår, följde vi den rödmarkerade stigen in i Vedyxaskogen. Vi gick tillbaka till stan, via Lunda, Stångbyn, Enbacken och Årsta och totalt blev sträckan c:a 7 km.

Skapat viltvatten i skogen

I skogen var det stilla och här är man så långt från E4:an att man inte hör trafiken. Det var is på stigarna, men dagen var ljus och det var nästan lite sol frampå förmiddagen.  Viltvattnet är ett kärr som dämdes upp och muddrades för 20 år sedan och sen dess har den (isbelagda) vattenspegeln blivit mindre. Hösten 2021 renoverades löparslingan runt vattnet och stigen är här mycket väl-dränerad och fin. Raststället vid södra stranden av viltvattnet är fortfarande populärt men idag var vi ensamma där. Två av våra deltagare tyckte sig ha sett spår i snön som liknade vargspår. Alldeles omöjligt är det inte eftersom länet har tre vargrevir varav ett upptäckts så sent som förra året.  

Den resta stenen vid bäcken

Vid passagen över bäcken Samman såg vi en rest sten med lite ifylld text som såg ut att vara en falsk runsten. Men den är registrerad som en runsten från 1000-talet av Upplandsmuséet.  Den gråa granitstenen hittades år 1938 när man plöjde åkern intill och nu är stenen upprest vid vägkanten. Den är mycket hårt sliten och texten som är ifylld med färg 1973 är ’inte slutgiltigt tolkad’.

Skidspåret som en vit sträng

Så här nära Uppsala brukar det finnas klubbhus. Vi passerade både Honky Tonky Hill för de som gillar gamla amerikanska bilar och Östra Aros motorcykelgrupp. Motorcykelhuset ligger i Stångbyn, ungefär 1 km SV om Lunda. Vid Stångbyn passerar den röda vandringsstigen över en fin moränbacke. Sommartid betas den och har den en rik flora. Där finns många fornlämningar och rester av bebyggelse tidsbestämd till 830 f kr – 240 e kr. dvs.  brons- eller äldre järnåldern.  Den fina enbusk-vegetationen finns också när man fortsätter norrut mot museijärnvägen. Norr om Enbacken hade snön packat sig i stora drivor som vi fick pulsa igenom innan vi nådde Årstaparken. Där låg resterna av skidspåret kvar som en vit sträng i det gröna gräset.

Nästa fredag 24 januari vandrar vi Selknä-Fjällnora TOR.

Samling Uppsala resecenrum läge B2 kl. 09.28 för att ta buss 809 och stiga av vid Selknä kl. 09.49. Vi går på stigarna till Fjällnora och tar bussen tillbaka från Selknä kl. 13.20, 13.48 eller 14.18. Avståndet Selknä-Fjällnora är minst 4 km beroende på vilken stig man tar. Serveringen i Fjällnora är öppen.

Text Barbro Ulén