Kategori: Arkiv

I fredags vandrade vi en 6 km rundslinga i Norra Lunsen med dess mosaik-landskap av hällmarksskog och våtmarker som Dragonkärret och Surstagärdena.

Det var 30 grader varmt i solen men skogen gav lite lindring – där var det 27 grader. Stordammens vattennivå var 20 cm under den normala.

Gråhägrar trivs i lugna våtmarker så Stordammens stilla vatten och omgivande skog är en perfekt plats för dem. Vid fredagens vandring såg vi några där. En varm dag som denna är trollsländor och dagsländor mycket aktiva och det stilla vattnet och den omgivande skogen skapar en idealisk miljö för dem. Det finns också gott om gräsänder vid Stordammen som ofta häckar i området.

Eftersom sångsvanen föredrar öppna sjöar och våtmarker med god sikt, är Stordammen en mindre idealisk häckningsplats för dem, men för första gången på 15 år har ett par häckat och fått 5 ungar här. Tyvärr är familjen sångsvan försvunnen sedan en dryg månad tillbaka.

Vi gick söderut till ett stort stentorg som bildats av en glaciär under istiden, och som spolats rent av havsvågor när havsytan låg 30 m högre än nu. Dragonkärret är en av de större våtmarkerna i Norra Lunsen och ligger inte långt från Stordammen. Det är ett mystiskt och stillsamt kärr omgivet av gammal barrskog, där naturen får sköta sig själv. Omgivet av hällmarkstallskog med lavar och mossor ligger Surstagärdena, ett annat kärr- och mossområde med hög biologisk mångfald.

Det blev många stopp för att dricka vatten, plocka blåbär och kantareller samt kolla spår efter vildsvin

Text Barbro Ulén

Nu finns det nya datum för kortare vandringar under hösten. Under menyn Fasta aktiviteter ovan finns ”Vandringar, kortare” med mer information.

Fredagen den 5 juli åkte vi till Öregrund.

Vi gick Fyrskeppsvägen ut för att vandra i strandnära skogar sydost om sommarstaden. Vi nådde Sunnanö camping och fortsatte sedan tillbaka till busshållplats Smedjegatan. Totalt gick vi närmare 10 km.

Vid vandringen fick vi flera vackra vyer över havet och skärgården. Kusten är småbruten med bryggor, klippor och små f.d. slåtterängar med gärdsgårdar. Skogen är mest tallskog men med inslag av lövskog. Det är nu mitt i semestertider men ändå lugnt utom på campingen.

Vid slutet av Fyrskeppsvägenfinns fyra rader av hus med marin känsla byggda på 2000-talet. De har fin utsikt över vatten och gemensam badbrygga. Söder om detta kvarter finns äldre små sommarstugor och här ligger en av Öregrunds småbåtshamnar. Vi vek av mot Öregrunds ’Gula Stigen’ som löper längs Sunnanös sydöstra delar och slingar sig vid Fursudden.

Vid Mormorsviken finns nästa båtvarv, Öregrundsvarvet med plats för över 400 småbåtar. Där finns bryggor som bara är ett par år gamla. Vi rastade på en liten, liten holme norr om Katrinöarna och hade utsikt mot Öregrundsgrepen i norr med Gräsö i bakgrunden. Vandringen var varm men på eftermiddagen kom sjöbrisen.

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi olika stigar i Wiks 35 ha stora naturpark. Vädret var lagom varmt (omkr. 20 grader) och var liksom naturen omväxlande.  

Eftersom Wik-parken är ett Natura-2000 område låter man kor och får beta markerna för att bevara hagmarkerna. Man slåttrar ängar och röjer regelbundet för att hålla landskapet öppet och för att visa traditionellt lövängsbruk. Den nordvästra delen av Wik-parken består fortfarande av tät skog med stora hasselbuskar.  I den södra och östra delen av parken finns lummiga ekhagar med gamla grova ekar som är hem för ovanliga insekter. Små stigar leder fram till gamla ekmärkesträd. Inuti ihåliga sådana bildas material som kallas mulm. Den består framför allt av lös, murken ved och där trivs larver av mer eller mindre sällsynta insekter.

En mäktig kvinna som var med att grunda Wik slott var Ramborg Israelsdotter. Hennes släkt hette And efter släktvapnet med tre fåglar. Hon lät också bygga Västeråkers kyrka som en gravkyrka åt sig själv. Det finns flera sägner om henne – hur hon hämtade guld från trollen i Kumla trollberg och hur hon fortfarande spökar i slottet och i parken. Att Wiks slott var gediget byggt bevisades av att man i över ett år klarade en belägring av Gustav Vasa när denne krigade mot Kristian II av Danmark år 1521.  

Fram till och med 1700-talet var Wik-området fullt av ekhagar och öppna backar. Men på 1800-talet förvandlades betesmarken till en engelsk park. Bland de stora ekarna planterade man nya träd, anlade stigar och byggde ’mystiska sevärdheter’ som fejkade fornlämningar. Under 1900-talet växte parken igen och de stora ekarna började kvävas. Åren 2000 – 2002 restaurerade man därför parken – gamla ekar höggs fram och delar av parken glesades ut.

Wiks säteri var stor arbetsplats förr i tiden. En informationsskylt berättar att hushållerskan, dejan, hade en hög ställning bland tjänstefolket. Lönelistan för år 1685 visar hennes årslön (mina försök till omräkning i kursivstil): 5 daler kopparmynt (ca 800 kr i dag), 5 tunnor spannmål (628 liter), ½ tunna strömming (63 liter), 1 kappe ärtor (5 liter), 3 lispund kött (25,5 kg), 2 lispund fläsk (17 kg), 1,5 lispund salt (13 kg), 5 marker humle (motsvarade en lön för 5 fulla dagsverken för en karl), 2 marker ull (motsvarade en lön för 2 fulla dagsverken för en karl) och 4 par skor.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 4 juli vandrade vi huvuddelen av Upplandsleden etapp 30 på Skohalvön.

Vi steg av vid Östra Måttan för att slippa gå 1,5 km på landsväg i början. I behagligt sommarväder (18 grader och sol) följde vi stigar genom Söderskogen och Slottskogen längs stranden av Skofjärden. Leden var kuperad, på sina ställen ordentligt stenig, men mycket vacker. Som avslutning nådde vid det ståtliga barockslottet Skokloster. Totalt vandrade vi 8,5 km. Halva vandringsstyrkan tog båten hem till Uppsala, resten buss.

Söder om Söderskogengick vi genom blandskog med barr- och lövträd med berghällar och branter. Närmast stranden växer en bård av äldre lövskog – alm, asp, ask och knäckepil. Det finnas flera skyddsvärda insekter knutna till gamla träd och död ved här och ett par områden var därför biotopskyddade.

Vi passerade Mälbäcken, som, kan man tänka, har fått sitt namn av att den rinner till Mälaren. Namnet Mälaren kommer av det fornsvenska namnet mael som betyder grusig strand. Namnet Skofjärden syftar till ordet sko som är ett gammalt ord som betyder fot eller skyddat område. Skohalvön har ju historiskt varit en plats där man kunnat ankra båtar i skyddat läge. I Mälbäckens avrinningsområde har det funnits gamla torp, men nu finns det en blandning av fritids- och permanentbostäder. De senare är mest från 1990- och 2000 talet.

Söderbäcks rastplats når man från Lövsångarvägen. Här fanns bord både i skuggan och i sol. Vi såg en segelbåt och ett mindre passagerarfartyg som stävade norrut. Strax efter rastplatsen passerade vi en bäck som är så liten att den inte fått något namn. Men eftersom området hette Hummeldal kan man väl döpa den till Hummeldalsbäcken. Leden går sedan upp på en liten brant och här lär den sällsynta bombmurklan växa.

Vid Österkvarn finns det en annan badplats som ibland kallas Slottsbadet. Även här får man intrycket att det tidigare varit trädbevuxna ängsmarker. Man har huggit ut mera skog än vid Söderbäcken och utsikten mot Skofjärden är strålande. Efter Österkvarn rastplats passerade vi över en till liten bäck som rinner ut i Skofjärden.

Vid Skokloster har det som namnet antyder legat ett kloster fram till 1500-talet. Det fick sitt namn efter gården Sko som låg här. Barockslottet byggdes mellan 1654 och 1676 av fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel. Det var ett prestigeprojekt för att visa att han minsann var ännu mer framgångsrik än sin far Herman Wrangel. Slottet blev aldrig riktigt färdigt innan Carl Gustaf dog. Verktygen ligger därför kvar i den stora festsalen, precis där hantverkarna lämnade dem på 1600-talet. Carl-Gustaf och hans hustru fick inte mindre än 13 barn, men bara tre döttrar överlevde föräldrarna, En av döttrarna gifte sig Brahe och i den släkten ägdes slottet fram till 1930 då von Essen övertog det. År 1967 såldes slottet till svenska staten för 25 miljoner.

Text Barbro Ulén