Sporternas avslutningsdag

Veckan före jul var det säsongens stora avslutningsfest för föreningens bowling-, boule- och bangolfspelare

För bowlingspelarna inleddes eftermiddagen med bakertävlingen i vanlig ordning med övriga som åskådare. Den vanns av lag 4: Göran Lennqvist, Lars Lindahl, Håkan Fogdegård och Björn Ehlin med 717 poäng.

Därefter var det dags att ta för sig av de fina smörgåstårtorna innan Britt-Marie Gunnarstedt, föreningens ordförande, delade ut priserna.

Årets bästa bangolfspelare Ahmad Sarehkhani förärades ett diplom, årets bästa boulepelare Benny Eriksson fick en pokal.

Tre priser delades ut i bowling. Damernas Mästerskap vanns av Irene Lindström och Herrarnas av Pål Ehlin. Slutspelet vanns överlägset av Ortram Fisher. Han berättade att han i fortsättningen kommer att spela utom tävlan.

Bengt Karlsson, föreningens drivande bowlingsamordnare, tackades för sina insatser under hösten och passade då på att annonsera sin avgång till sommaren. Vem tar över ansvaret för att ordna tävlingar och andra trevligheter? Banorna kommer att vara bokade så det går att spela som nu men resten? Det är fortfarande en öppen fråga.

Årets glada vinnare: Pål Ehlin, Benny Eriksson, Irene Lindström, Ortram Fisher, Ahmad Sarehkhani…
…och dagens nöjda vinnare av bakertävlingen, Göran Lennqvist, Björn Ehlin och Lars Lindahl.

Läs mer om Bowling och Bangolf

Text & foto: Ulla Englund

Studiebesök på Walmstedtska gården

I början av december gjorde vi ett trevligt besök i det väl bevarade professorshemmet på Walmstedtska gården där vi fick se ett julpyntat högborgerligt hem från 1800-talet.

Därefter gick vi till det närliggande Upplandsmuseet där vi serverades kaffe med lussekatt och pepparkaka.

Inte alls lika överdådigt som nutidens julbord. Julaftonskvällen avslutades med ”vattulingon” i en vacker skål och grädde därtill. Kanske skönt för magen?
Dockskåp.
En ”riktig” symaskin för små flickhänder.

Text/programmakare: Maud Gustavsson
Foto: Berit Jonson

Två annonser i december

På torsdag publiceras den första av våra två annonser under december. Annonsen är med sin julhälsning riktad till alla medlemmar.

Vi är i den lyckliga situationen att vi inte behöver annonsera efter fler medlemmar; intresset för Uppsalas Aktiva Seniorer byggs upp genom att ni, våra nöjda medlemmar, berättar för vänner och bekanta om allt roligt ni är med om i föreningen.

Se också föreningens nyårshälsning i UppsalaTidningen torsdagen den 27 december där vi informerar om möten och nyheter 2019.

Kontakt: S-G Ericson

November månads annons i UppsalaTidningen

Så  har det gått en månad igen, novembers sista torsdag nalkas och det är dags för en annons om oss Aktiva Seniorer i UppsalaTidningen igen.

Alla medlemmar önskas en fin 1:a advent och välkomnas samtidigt att spela boule tillsammans tisdagen den 11 december kl 13.00 i Gottsundahallen.

Välkomna!

Kontakt : S-G Ericson

Ska biobesöken på onsdagseftermiddagar upphöra?

Med dagens eftermiddagsfilm ”Boy erased” slutar jag som kontaktperson i Filmgruppen. Gruppen består av 172 medlemmar – jag hoppas någon vill ansvara för att det blir eftermiddagsbio även nästa år; aktiviteten har funnits i föreningens program sedan våren 2012.

Birgitta Rydberg fortsätter att hålla samman biobesöken en måndagskväll i månaden.

Kontakta mig eller Birgitta Rydberg om du är intresserad att ta över onsdagsfilmerna.

Vi var fjorton medlemmar som såg eftermiddagens film tillsammans och tolv av oss fortsatte efteråt till Saluhallen för att äta och dricka lite medan vi kom överens om att filmen var både se- och tänkvärd, kanske mer kontroversiell och därmed nyttig för en amerikansk publik än här i Sverige.
Ingrid, Margareta, Annica, Margith, Eva-Lena, Carin, Gudrun, Gunilla, Kristina, Ingalill, Berit, Margareta, Anders med flera: Jag är så glad och tacksam över de biobesök med eftersnack vi har deltagit i tillsammans.

Filmgruppens sida

Text: Ulla Englund

Utställningen ”Mitt 50-tal”, Nordiska museet

Vi åkte nästan full buss från Uppsala klockan 9 den 13 november och efter drygt en timme var vi framme på Djurgården. På museet delades vi upp i två grupper för timslånga guidade visningar.

Det blev mycket nostalgi gällande kläder, sömnad, tyger, filmstjärnor, livsstil med mera.

Guiden berättade att efter kriget kom en ny modegrupp, nämligen tonåringen, och en ny sorts kläder med jeans, långbyxor och lågklackade skor i motsats till det gamla dammodet.

Ett flertal gamla sömnadsbroschyrer påminner om hur vanligt hemsömnad var.

Även fritidskläder blev modeinfluerade. Både hemmafruns och den arbetande kvinnans klädsel visas upp här, liksom festkläder, flera med personliga historier. Mycket av stil och kläder är ganska lika idag trots att 60 år har gått!

Efter lunch blev det gott om tid att enskilt se resten av museet, bland annat möbler och porslin samt dukade bord från senaste århundradena. Vid 15.30 var vi tillbaka i Uppsala efter en givande dag.

Stort tack till Britt-Marie som höll i denna resa.

Text & foto: Kerstin Olsson

Årets akvarellutställning

Under en vecka har vackra bilder, skapade av föreningens akvarellmålare, hängt på väggarna i stora salen på Träffpunkt Storgatan 11.

Hela 80 personer besökte vår vernissage lördagen den 3 november, tittade på akvarellerna, fikade och hade en trevlig eftermiddag.

Hann du inte med att se dem? Här kommer lite bilder.

Några av utställarna: Benny, Barbro, Rolf, Monika, Kerstin, Ulla, Anneli.

Mer om Akvarellcirklarna

Gruppfoto: Sven Tideman
Text & foto: Ulla Englund

Stora framgångar i boule

Varje fredag arrangerar Uppsala Bouleallians en tävling för lag.

I mycket hård konkurrens (34 lag) kom vårt lag (Anita och Göran Franzén samt Benny Eriksson) på en mycket hedrande andraplats (fanfar!), vilket inbringade inte bara applåder utan även pris.

Jag hade själv möjlighet att på plats följa en match och kunde konstatera att laget spelar bra (13-2 blev resultatet där).

Kanske kan detta sporra andra att
1) börja spela boule (inget krav på tävling). och kanske även
2) ställa upp med ett lag till. 

Text: Anders Uddgren

World of Classics – amerikanska muskelbilar

Bergsbrunna Buss väntade som vanligt utanför Radisson Blue den 30 oktober på alla som var intresserade av World of Classics. Vi kunde lugnt och bekvämt styra kosan mot bilmuséet.

När vi kryssat oss fram hamnade vi till slut i ett industriområde i Tumba. Själva museibyggnaden såg utifrån inte så märkvärdig ut men när vi väl kom in blev vi ganska så imponerade av antalet amerikanska muskelbilar.

Vi blev guidad av grundarens son Tony Karlsson och han lotsade på ett förtjänstfullt sätt oss igenom de hundratals bilar som fanns.

Ford Crown Victoria Skyline, 1959.

Någon av oss som inte är purunga längre kanske har inhämtat kunskap om några av bilarna som finns, muntligen eller studerat det hele i tidningen Hot Rod, salig i åminnelse. Vem hörde inte talas om ”Crome Vicke” och tyckte sig ha sett en? Nu producerades de endast i 650 exemplar och var svårsålda i USA på grund av att de var för varma inuti. AC var nog inte så vanligt på den tiden. Den kanske passade bättre för det nordiska klimatet. Det betyder nog ändå inte att de var så vanliga här hemma på vägarna. Men ärligt talat var den så snygg.

Chevrolet.

En crèmefärgad Cheva faller man ju för speciellt i våra trakter och på den tiden.

Ford Mustang Shelby Cobra GT500, 1968.

En Oldsmobile hade vi ju hört talas om men aldrig sett i verkligheten. Bara namnet tydde ju på att de tillhörde en svunnen tid. Mustang Shelby Cobra däremot har ett härligt namn och ser bra ut. Enligt vår guide tillverkas de ännu men torde inte dyka upp i detta utseende. Men vilken snygging både utanpå och inuti!

Chevrolet Corvett Cab, 1963 (”lånad” bild).

Vem skulle inte vilja göra en ” burnout” med en Cheva Corvett. Nähej, man får nog smyga sig iväg med sin ålderstigna Volvo. Nu skall jag i ärlighetens namn säga att guiden sparkade igång en dragster. Det blev ingen ”burnout”, luktade inget gummi, men det var lite plågsamt för öronen för de som inte tyckte det var ljuv musik.

Ford Thunderbird Cab, 1959.

Till sist men inte minst – Ford Thunderbird. En snygging bland snyggingar men kanske inte helt ovanlig på 60-talet. Jag kände en person som inhandlade en sådan på 60-talet. 30 tusen kronor gav han. Hur kunde han bara få ihop så mycket pengar?

Det är bara att konstatera att man hade lite bättre begrepp om färger på bilar på den tiden i USA. Vi diskuterade om en Volvo kunde ha någon annan färg än svart. Att en Volvo-taxi i alla fall måste vara svart var en vanlig åsikt. Såg man en röd Volvo Sport blev man lycklig.

Ja, detta var exempel på några av de bilar som finns på museet. Sedan är det bara 96 kvar. Lunchen var något frugal, två varmkorvar och dryck men vad gjorde det – vi hade ju fått så mycket annat till livs.

Text & foto H-O Isaksson

World of Classics hemsida (öppnas i eget fönster)