Författare: sventid

Igår vandrade vi från Linnés sockenkyrka (dvs. Danmarks kyrka), Linnés kyrkstig, upp på utsiktsberget, förbi Linnés stensoffa till Hammarby.
Det slår en hur väl man har lyckats återskapa landskapet som det såg ut på 1700-talet med smala skiften, gärdsgårdar och glest med träd på åkerholmarna. I hagarna fanns en del blåsippor och förvildade trädgårdsväxter hukade under löven: bellis (tusensköna) och scilla (blåstjärna).
Vi tittade på resterna av den sibiriska trädgården som Linné gett plats åt i den steniga backen bakom huvudbyggnaden och på tallarna i skogsbrynet som man katat (delvis barkat) för att de ska bilda hållbart kådvirke.
Tillbaka gick vi kulturstigen genom kulturskogen som fortfarande hade rätt mycket snö. Där såg vi spår av rådjur och grävling. Än så länge tvekar alltså våren, jag tror det kommer att vara väldigt blött nästa veka i Vittingeskogen så vi väntar lite med den turen.   

Text Barbro Ulén

I fredags gick vi sträckan Rickeby-Bredsand 8,2 km. Det är en kultur- och naturvandring som är en del av Upplandsleden, strax söder om Enköping.

Från Enköpingsbussen såg vi en tofsvipa som klarat sig under alla dygn med snö och kalla nätter, trots att viporna mest äter insekter, sniglar och maskar. Vi bytte buss och åkte med en sprillans ny från Skolsta varvid vi passerade Grillby samhälle som har 1100 invånare.  

Vi fortsatte genom Rickeby gamla radby med både förfallna och välbehållna byggnader. Rickeby gård, med köttproduktion, har hand om betesdjuren vid Hemsta naturreservat dit vi snart kom. Här har det betat djur sen 3000 år tillbaka då markerna var strandängar invid en havsvik.

Även Hemsta är känd för sina hällristningar från bronsåldern av olika djur, människor, skepp och fotavtryck.  Namnet Hemsta betyder Hemers eller Heimers boplats (eller gård eller by). Karaktärsträd i naturreservatet är de välväxta enarna och i lä av ett par sådana fikade vi.

Sträckan genom Bredsandskogen kändes lång eftersom det var mycket snö i skogen vi fick balansera på spänger. Vi nådde fritidsområdet Bredsand vid Mälaren och bussen kl. 13:43 efter 3 timmars rörlig tid (inklusive rasten). I området Bredsand – Nynäs breder det nya Enköping ut sig. 

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi Salstaleden från Skyttorp söderut och kände verkligen att våren var på väg. Upprepade gånger såg vi prydliga plogformationer med gäss som färdades mot norr.

Vi hörde gärdsmyg och såg större hackspett.  I den översvämmade Fyrisån, nära spångbron, hade ett bäverpar byggt ett stort bo. Vi passerade snart det fina torpet Backåsen. Leden går mestadels uppe på Vattholmaåsen som erbjuder fina vyer eftersom den är öppen. Delvis betas åsen, och på stora områden har alla granar avverkats p.g.a. angreppen av granbarkborren. Högsta punkten är Tingshusbacken och nära Salsta slott finns en rejäl dödisgrop. 

På en udde i den forna Salstasjön har det funnits en fästning eller ett slott sedan 1200-talet. På 1500-talet lät Sten Sture d.y. bränna ner den medeltida fästningen. Det nuvarande barockslottet uppfördes på 1670-talet. Så här års, när den f.d. Salstasjön är översvämmad, förstår man varför slottet ligger där det ligger. Vattnet borde egentligen döpas om till Svansjön för där hade nu många svanar samlats. 

Text Barbro Ulén

I fredags vandrade vi på stigar från Skogshydda, förbi Östbergstorpet, Hammarskogs herrgård, längs Dalbyviken, genom det lilla naturreservatet vid Vreta Udd och upp längs Vretavägen och Vreta strandväg till busshållplatsen, totalt drygt 8 km. 

I skogen var granarna snötyngda och där fanns redan ett preparerat skidspår. Morgonens kyla med nästan knarrande snö förbyttes snart till mildare väder och när vi såg Dalby kyrka bröt solen fram. Men en halvtimme senare föll stora snöflingor tätt och sakta då vi fikade på Vreta udd. Vid grillplatsen där fanns en gedigen gjutjärnsklyv för tändved, en sk..Cracker fastsatt på huggkubben. En sådan gör klyvningen av ved mycket säkrare.   

Genom Vreta udds naturreservat får man bara gå på den markerade stigen. Det 5 ha lilla området blev naturreservat redan 1943. Man ville studera vad som händer med en ädellövskog när den utvecklas utan mänsklig påverkan. Här såg vi däremot en del grävspår av vildsvin. 

12 mars, 2023

I torsdags var vi ett mindre antal personer som strålade samman vid Kvarnbo .

Vi gick via bro över Kvarnboån, där vattnet flödade fint.  Här, i skogen nära Hällens gård, kommer det att bli fin blomsterprakt i vår, men som den av oss som brukat ströva här i många år påpekade, har orkidéerna minskat eftersom marken blivit alltmer igenvuxen.  Vi pulsade i snön längs Fjärilsstigen.  Snötyngda granar och på tillbakavägen såg vi nya skidspår. Totalt gick vi en måttlig sträcka, max 8 km, men det myckna klivandet i snön kändes ändå i låren vid hemkomsten.  

Text Barbro Ulén

I fredags gjorde vi först en runda i Nåntunaskogen med utgångspunkt från Lilla Djurgården och följde sedan Linnés Danmarksvandring mot stan längs Sävjaån och Fyrisån. Sträckan fick jag till nästan en mil. 

Vi blickade ut över Uppsala centrum från skogskanten av skogen. Nära Vilan såg vi en gammal björk med en jättestor vril (masurknöl, ’knösa’) i vilken träfibrerna går kors och tvärs. En vril uppstår av en störning i tillväxtzonen, t ex av virus eller en mekanisk skada  – lite oklart exakt hur.  

Ute på Kungsängen såg vi 12 rådjur och hörde gäss. 

I Fyrisån såg vi den helvita Kalle-Anka liknande anden. Sådana observeras då och då och varför de föds finns det två teorier om. Antingen har en vanlig vildand korsat sig med en tam anka, dvs. med en fågel som den är nära besläktad med.  Eller också har både mamma and och pappa and burit på anlag för att inte lagra in melanin. Det beror ofta på inavel så att gruppen med änder har en begränsad genetisk variation, t ex om hela flocken håller till i samma damm. En vit and kan födas med normala syskon. Den accepteras av syskonen eftersom rörelsemönster och läte spelar större roll än utseende för fåglar. Vår and tycktes ha en uppvaktande kavaljer. Hoppas den klarar sig i fortsättningen för en vit and faller lättare offer för rovfåglar än vanliga brokiga änder, speciellt när den ruvar.  

Nedanför Ulleråker såg vi den nya meanderformade dagvattendammen ta form. Den ser ut att bli trevlig och kommunen har redan planterat träd i denna vattenpark. Man börjar nu också ana hur nya Tullgarnsbron kommer att ta sig ut. Vi såg också en ny liten lekpark bredvid Lundellska skolans gymnastiksal. 

Text Barbro Ulén