I fredags gjorde vi först en runda i Nåntunaskogen med utgångspunkt från Lilla Djurgården och följde sedan Linnés Danmarksvandring mot stan längs Sävjaån och Fyrisån. Sträckan fick jag till nästan en mil.
Vi blickade ut över Uppsala centrum från skogskanten av skogen. Nära Vilan såg vi en gammal björk med en jättestor vril (masurknöl, ’knösa’) i vilken träfibrerna går kors och tvärs. En vril uppstår av en störning i tillväxtzonen, t ex av virus eller en mekanisk skada – lite oklart exakt hur.
Ute på Kungsängen såg vi 12 rådjur och hörde gäss.
I Fyrisån såg vi den helvita Kalle-Anka liknande anden. Sådana observeras då och då och varför de föds finns det två teorier om. Antingen har en vanlig vildand korsat sig med en tam anka, dvs. med en fågel som den är nära besläktad med. Eller också har både mamma and och pappa and burit på anlag för att inte lagra in melanin. Det beror ofta på inavel så att gruppen med änder har en begränsad genetisk variation, t ex om hela flocken håller till i samma damm. En vit and kan födas med normala syskon. Den accepteras av syskonen eftersom rörelsemönster och läte spelar större roll än utseende för fåglar. Vår and tycktes ha en uppvaktande kavaljer. Hoppas den klarar sig i fortsättningen för en vit and faller lättare offer för rovfåglar än vanliga brokiga änder, speciellt när den ruvar.
Nedanför Ulleråker såg vi den nya meanderformade dagvattendammen ta form. Den ser ut att bli trevlig och kommunen har redan planterat träd i denna vattenpark. Man börjar nu också ana hur nya Tullgarnsbron kommer att ta sig ut. Vi såg också en ny liten lekpark bredvid Lundellska skolans gymnastiksal.
Text Barbro Ulén