Fredagen den 13 mars vandrade vi längs den 5 km långa Hågadalen, från Hågahögen till Predikstolen, gick vidare längs Vårdsätraspången till Skarholmen (totalt drygt 8 km) eller ända till Sunnerstastugan (totalt drygt 11 km).
Det var friska vårvindar och inga drillande lärkor, men vi såg gäss som plogformat drog norrut.
Håga betyder den stora högen och syftar på kung Björns hög. Men nu är alla överens om att det inte var någon kung Björn som är begravd där, utan en mäktig hövding. Graven är från c:a 1000 f.Kr. och man har identifierat benrester från en man i 60-årsåldern i gravens ekkista. I högen har man hittat flest antal guldfynd från bronsåldern i hela Skandinavien. Området vid högen utgjordes av en udde och Hågadalen var en fjärd med en stor farled som ledde båttrafiken från Mälaren upp mot Uppsalaområdet. Det var en skyddad plats och hade samtidigt centralt läge. Liksom idag var landskapet öppet och betat av djur. När man står uppe på högen kan man förnimma hur forntidsmänniskan hade det.
Bronsåldern inträffade mellan 1700 och 500 f.Kr och i Mälardalen fanns det under den tidigare bronsåldersperiod en rik bronsålderskultur på många platser. Efter 400 – 500 år inträffade emellertid en klimatförsämring med kallare, blötare och mer instabilt väder och kortare växtsäsonger. Denna förvärrades av ett utbrott av vulkanen Hekla på Island ca 1159 f.Kr. Det blev starten på den senare bronsåldersperioden och en tid av osäkerhet och förändringar, en av de största ekologiska och kulturella omställningarna i Mälarregionens förhistoria. Håga klarade sig förhållandevis bra eftersom området hade åsar med torra marker för boskapen, skogsrika höjder i Nåsten för jakten och ett fiske i Hågafjärden och Ekoln som fungerade även i ett kallare och blötare klimat. Håga kom därför att bli ett långvarigt makt- och kultcentrum där det etablerades en centralmakt.
I Hågahagen ligger Klangstenen som vid första anblicken ser ut som vilken sten som helst. När man slår lätt på den med en mindre sten svarar den med en metallisk ton. Stenen har sjunkit ner under årens lopp och kanske den lät mera under bronsåldern. Den tros ha använts i ceremonier, kanske som signal eller som del av ritualer. Stenen är runt 2000–3000 år gammal.
Skålgropar var ett slags hällristningar från bronsåldern. I dem offrade man fett (smör, talg), olja, blod, korn eller mjöl, små metallfragment och vatten eller öl. Det var en del av vardagsnära ritualer för fruktbarhet, skydd och kontakt med det heliga. Skålgroparna i Håga tycks ha använts mycket längre här än i andra regioner. De börjar användas redan i sen stenålder, genom hela bronsåldern och ända in i förromersk järnålder (ca 500 f.Kr. –år 0)
Kantkedjor är gravar från sen bronsålder till tidig järnålder som också ligger spridda i Hågahagen, ofta placerade på små höjder. De består av en mer eller mindre fullständig rund ring av stora stenar i ytterkanten. Mitten kan vara fylld med mindre sten eller jord. Kantkedjan skulle markera gravens helighet och visa att detta var en avgränsad, rituell plats.
Vi fikade vid Fäboden där det inte har legat någon fäbod utan är ett område som har varit betes- och slåttermark. Platsen kallas så för att miljön är fäbolik. Idag var där fuktigt, milt och stilla, lerig mark med fjolårsgräs och lavar som lyste på stubbarna. Nära husgrunden från skogshuggarföreningens klubbhus från 1944 syntes det tydliga spår av att man toppkapat lövträd förr i tiden – att man ”huitt” av trädtopparna. Det här är en gammal skogsbruksmetod som var vanlig i Uppland där man behövde mycket ris och ved.
Predikstolens fornborg är till större delen från ca 1200–1100 f.Kr. dvs från samma period som Hågahögen och kultplatsen i Hågahagen. Den låg mycket strategiskt som vakt- och försvarsplats för maktcentret Håga vid dåtidens seglingsled. Predikstolen skiljer sig från de flesta andra fornborgar i Uppland genom att vara ovanligt stor, mycket tidig (sen bronsålder) och placerad vid en dramatisk klippvägg. De flesta andra fornborgarna är järnåldersborgar, mindre till ytan och byggda på mer typiska höjder i landskapet. Idag var det alltför blött för att vi skulle våga oss på att kliva upp eller ner för trapporna till den häftiga klippväggen som utgör fornborgens sydöstra kant. Vi nöjde oss därför att betrakta den från ridstigen.
Text Barbro Ulén
Nästa fredag den 20 mars. Hammarskog från Skogshyddan till Vreta. Samling Uppsala resecentrum för att ta buss 108 kl 09.55. Avstigning vid Skogshyddan kl 10.17. Åter från södra Vreta kan man åka med buss 107 som avgår: 13.38, 14.09; 14.35.