Fredagen den 13 juni åkte vi norrut och steg av vid Rasbokils vägskäl strax norr om Vattholma.
Vi vandrade större delen av Vattholma motionsspår, fortsatte på en liten grusväg mot Fasmarbo och vidare en mindre skogsväg/stig till Lenabergs kalkbrott. Tillbaka vandrade vi en stig/skogsväg/stig till Stenby, fortsatte vägen till Lena kyrka, sedan en stig i skogen, genom en tunnel tillbaka till den östra sidan av järnvägen, och gick Hammarsmedsvägen till Vattholma station. Härifrån tog tåget oss till Uppsala på 12 minuter. Solen sken hela dagen och totalt vandrade vi drygt 10 km.
Vi började strax söder om den 60:e breddgraden. Eftersom det bara är 8 dagar till sommarsolståndet är dagslängden nu nära 19 timmar och under de få mörka timmarna är himlen fortfarande ljus. Skymningen övergår direkt i gryning och Vattholma kan uppleva magiska vita nätter – precis som Sankt Petersburg som ligger på samma breddgrad som Vattholma.
Vattholma motionsspår är ett elljusspår som går genom en fin tallskog. Där mötte vi bara en ensam motionär. Vägen mot Fasmarbo och Kallmyra är idyllisk och var kantad av midsommarblomster, humleört och syrener. I en jättestor beteshage skuttade en flock ungtjurar runt. Själva Fasmarbo är naturskönt och med historiska byggnader, bland annat ett välbevarat torp med anor från 1700-talet. Om man har 2 miljoner till hands kan man köpa det nu. Det har breda golv- och taktiljor, fem eldstäder, två kakelugnar och munblåsta glasfönster. Timmerväggarna är isolerade med mossa, som man gjorde förr.
Det mindre kalhygget som vi passerade innan vi nådde området med gruvhål var bevuxet med buskar och en rik flora av örter och kändes därför inte sterilt. När vi kommit in i skogen nådde vi snart Lenabergs (Lenebergs) vattenfyllda kalkbrott som är nära 300 meter långt och 30 meter djupt. Vi tog vår fikapaus på en stenplatå som utgjorde en hög udde ut i vattnet. Det påminde (även om den inte ligger så högt upp) om Preikestolen (predikstolen) vid Lysefjorden nära Stavanger där man spelat in spektakulära filmer.
Kalkbrottet var i bruk från medeltiden ända fram till 1937 då den vattenfylldes. Här bröts marmor för att restaurera Uppsala domkyrka, Uppsala slott och slottet Tre Kronor i Stockholm. Det finns 9 gruvhål i närheten. De flesta är fodrade med timmer, men ett par har kallmurade väggar. Den brutna kalkstenen fraktades till Stenby för vidare bearbetning. Här växte det fram ett gruvsamhälle under senare delen av 1800-talet. Området har också fyndigheter av blyglans och silver. I kalkugnarna brände man kalciumkarbonaten till osläckt kalk (kalciumoxid) vid drygt 1000 grader. Därefter släckte man kalken med vatten till kalciumhydroxid.
Vattholma hette ursprungligen Vattuholmen efter en holme i ån. Under medeltiden var det en by med sex hemman, omnämnd redan år 1302. På grund av tillgången till vatten, skogar, malm och bördiga åkrar blev området tidigt en plats för ekonomisk aktivitet. Gustav Vasa grundade här ett av Upplands äldsta järnbruk, och Johan III etablerade Sveriges första mässingsbruk. Senare övergick ägandet till adliga släkter kopplade till Salstagodset. På 1960-talet var bruket kraftigt nedgånget, men istället för att riva byggnaderna valde man att bevara och restaurera den historiska bruksmiljön. Vi såg flera vackra gamla broar och välbevarade äldre hus på vår vandring.
Text Barbro Ulén
Nästa fredagsvandring blir 27 juni kring Ramsen. Samling kl. 11.00 läge B2 för att ta buss 810 (’badbussen’) till Fjällnora friluftsområde med avstigning kl. 11.30. Vi vandrar Vildmarksleden, som är cirka 5 km lång. Under vandringen får man åka på en liten flotte över Pålsundet och sedan följa stigen upp på ett berg med vacker utsikt och branta stup ner mot sjön Ramsen. Buss 810 går tillbaka kl. 13.45 (15.45). Alternativt kan man gå de 3 kilometrarna till vägskälet och ta buss 809 tillbaka kl. 14.19, 15.19.