Igår vandrade vi i högsommarvärme: 26 grader på förmiddagen och nästan 30 på eftermiddagen.
Vi följde Bodaån (ett biflöde till Dalälven vid Skutskär), fortsatte längs sommarstugorna på Kopparhuslandet och nådde Häckörens naturreservat. Talatta! Talatta! som de gamla grekerna ropade när de fick se havet. Den stora sandstranden i reservatet och sandstränderna på den motsatta sidan av Dalälven var fyllda med badande. Men längst ute på udden var vi nästan ensamma.
Hjärtat i norra Upplands kustnatur. Häckörens naturreservat är 76 ha stort varav 32 ha är vatten. Namnet betyder öarna eller uddarna med buskar. Reservatet bildades nyligen (2021) med syftet att skydda kustnära lövskogar, barrskogar och strandmiljöer vid Skutskärs kust. Skogen domineras av höga träd och består av en blandning av många olika löv- och barrträd. Den täta lövskogen gör att det känns som att vandra genom en lund. Tidigare på sommaren kan man se ormbär som är en indikator på fuktig, näringsrik skog. Idag, i lövskogsdunkel på den mullrika marken, såg vi mycket harsyra.
Landhöjningen förändrar ständigt den flacka uddens natur, Nya stränder blottas och övergår så småningom i skog. Det flacka landskapet gör att vegetationen skiftar snabbt: från torra tallhedar till fuktigare lövskogspartier bara några meter bort. Den sandiga marken domineras av strandråg närmast havet och rödsvingel och rödven i torra, solbelysta partier. Trots den korta vandringen i reservatet var den mycket varierad och med skiftande mikroklimat: den svalare luften i lövskogens dunkla partier och den svaga, men ständiga, kustvinden gjorde värmen behaglig.
Skutskär blev ett industrisamhälle 1868–1870 då det byggdes ett sågverk där. År 1894 tillkom den första massafabriken (sulfat) som var början till dagens pappersbruk. Vid sekel-skiftet blev massaproduktionen komplett i och med att sulfitfabriken byggdes. Sedan 1970-talet är sulfitprocessen nästan helt borta men på 50-talet stod den för ungefär hälften av all pappers-massatillvekning. Skutskärsverken ingår i Stora Enso och har, som numera nästan alla pappersmasseverk, enbart sulfatprocess. Veden kokas i natriumhydroxid och dinatriumsulfid. Sulfatprocessen luktar illa eftersom den producerar svavelväte (’ruttna ägg’) och merkaptaner (’kattpiss’). Sulfitprocessen luktade ännu värre eftersom det dessutom bildades svaveldioxid med stickande, kvävande lukt och organiska svavelbiprodukter från nedbryt-ningen av ved. Idag kan man förnimma en svag doft av svavelväte, metylmerkaptan, dimetylsulfid och dimetyldisulfid.
Vi passerade Skutskärs avloppsreningsverk från 1972 som ligger alldeles vid infarten till reservatet. Utsläppet går via en utloppsledning i den grunda fjärden mellan Skutskär och Häckören.
Dricksvattnet kommer från naturligt grundvatten från området men detta har flera utmaningar: risk för saltpåverkan och föroreningar nära kusten, ojämn vattenkvalitet beroende på årstid och grundvattennivåer, samt begränsad kapacitet när orten växer. Skutskärs dricksvatten kommer från och med slutet av 2028 att få ett nytt ursprung genom ett nytt vattenverk. Vatten från Dalälven kommer att pumpas till en råvattenstation i Skutskär. Vattnet kommer att sprinklas över infiltrationsbassänger och bilda konstgjort grundvatten. Byggandet av verket startade för tre månader sedan.
Under 2026–2027 kommer det att ske parallella arbeten med råvattenstation, ledningar och infiltrationsanläggningar.
Text Barbro Ulén
Nästa fredag (den 24 juli) Öregrund. Samling vid Uppsala Resecentrum läge A3 för att kl. 09.09 ta buss 755. Avstigning kl. 10.33 vid Smedjebacken, Öregrund. Vi vandrar längs den östra stranden av Sunnanö.
Tillbaka går det buss ungefär varje halvtimme (775 går något snabbare):
| Buss 811 | Buss 775 | Buss 811 | Buss 775 | |
| 13:21 | 13:55 | 14:21 | 14:55 |