Fredagen den 3 maj steg vi av bussen vid Enköpings lasarett. Vi vandrade runt Dyarna, gick upp på Gröngarnsåsen, fortsatte sedan på Hälsans stig, rundade Enköpingsån och nådde Drömparken – en sträcka på omkring 7 km.
Längs Dyarna (den stora sankmarken mellan Gröngarnsåsen och Enköpingsån) löper det spänger långa sträckor. För att hålla vassen nere låter man kor beta här sommartid och de får sällskap med får på de torrare markerna. Marken är lerig, men på en skylt med en gammal karta från 1736 kan man se hur man brukat ett stråk med lättare jord. Stora stenar markerar gränserna mellan de smala tegarna.
Vid Enköpingsån skrämde vi upp ett grågåspar med 7 ulliga ungar som skyndade ut i vattnet. Fågeltornet i den södra delen står på en gammal soptipp (Gröngarnstippen) som var deponi för Enköping, fram till mitten av 1900-talet. Där har det nu vuxit upp lövskog. Vi gick in i Urskogen som fått stå nästan ostörd sen 1940. Här såg och hörde vi hackspett och marken var full av blå- och vitsippor. Under en storm på 1930-talet föll det mycket träd på åsen och vid nyplanteringen lät man vissa ytor förbli öppna. Störst är den f.d. slalombacken Himlabacken. Nyligen brände man också marken här för att gynna mångfalden av pollinatörer. Det ska t.ex. finnas sandbin och det sällsynta myrlejonet. Nu blommade backsippor för fullt. Strax intill Himlabacken ligger Kolerakyrkogården från 1834 som dock inte lär innehåller några skelett.
I Enköping fanns nu magnolior i olika blomstadium och längs Hälsans stig stod de japanska prydnadsträden med sina rosa körsbärsblommor i sitt flor. Det surrande av flitiga bin i träden.
Text Barbro Ulén