I fredags, 3 februari utgick vi från Lerdammsparken i Nyby. För drygt 60 år sedan låg här, vid Brötene ängar, en lertäkt och av den leran kunde man producera gult tegel. När tegelindustrin lades ner fanns här en 200×300 m stor vattenfylld lergrop som successivt förvandlades till en allmän soptipp. Den ville kommunen fylla igen med schaktmassor från olika byggprojekt, men eftersom en student (år 1974) skrev om det rika fågellivet sparade man en del av jättegropen så det blev kvar ett par fågeldammar.
Efter att ha passerat parken och korsat Linnéstigen Vaksalavandringen fortsatte vi en ’spontant upptrampad stig’ norr om det nybyggda bostadsområdet Berget i området Fornby. Här blir en ny förskola färdig i år med 144 platser fördelade på 8 avdelningar. Vi gick igenom ett par små fina skogsområden, men med mystiska ansamlingar av stenbumlingar i kanten, och kom snart till Gamla Uppsalaområdet. Sen följde den alltid vackra Gamla Uppsala-leden med den storslagna utsikten från Tunåsen och Röboåsen. Tunåsen är 30 m hög och uppkallad efter Linnés lärjunge Thunberg. När vi nått Fyrishov hade vi gått ungefär 8,5 km.
Fredagen 27 januari var det perfekta förhållanden för vandring – absolut vindstilla, sol och lätt frusen mark som inte var isig. När vi gick av bussen i Skölsta gick vi först genom ett litet skogsparti med gravfält från järnåldern. Vid högsta punkten tronade en stor stenmur från 1900-talet, som kan ha varit ett skyttevärn. Det är inte underligt att den var så hög eftersom det har funnits ett stort stenbrott för brytning av granit i närområdet. Det låg en bit bortom Skölsta station och betjänades av ett järnvägsstickspår med vändskiva. Järnvägen, Lännakatten, tillkom 1876 och fick sitt namn av att ångtågets motor lät som en väsande katt.
Stenbrottet stängdes, men eftersom järnvägshållplatsen Skölsta fanns kvar omvandlades det lilla samhället under 1930- 1940-talen till ett sommarstugeområde. Det finns några enstaka fritidshus kvar bland alla nya permanenthus.
Vedyxaskogen är vacker och det var stilla och is på Viltvattnet. Det är ett kärr som dämdes upp och muddrades för nästan 20 år sedan medan löparslingan runt vattnet renoverades hösten 2021. De flesta av oss gick tillbaka till stan, antingen via Lunda och stigen vid kullen bredvid motorcykelklubben eller genom att följa museijärnvägen.
Varje år inspekteras varje bult, spik och skarv av museijärnvägen. Träslipern (syllarna) under rälsen behöver bytas ungefär vart 40:e år. Vid ingången till Vedyxaskogen fanns ett mystiskt märke i slipen som jag inte listat ut vad det betyder:
Text Barbro Ulén