Ann-Mari och Bror-Erik Lundin är ett av flera par där båda har arbetat/arbetar aktivt i vår förening.
När och hur blev ni medlemmar i föreningen?
Vi blev medlemmar i föreningen 2006. Det var efter en golfrunda på Upsala Golfklubb tillsammans med Gull och Lars Lundin (inte alls släktingar) som vi fixade medlemskapet. Deras entusiastiska propagerande för FAS gjorde att vi blev nyfikna på vad som erbjöds i aktiviteter. En av de första programpunkterna som vi deltog i var segelflygning vid Sundbro flygfält under ledning av Bengt Karlsson. Det var en härlig upplevelse att glida omkring ovanför Uppsalas norra delar. Vår granne, Kjell Nilsson, som satt med i styrelsen på den tiden var värd för en utflykt till Häverö prästäng. Där studerade vi mängder av växter, bl a orkidéer under Kjells kunniga guidning.
Vad har ni haft för uppdrag i föreningen?
2007 blev Ann-Mari styrelseledamot i FAS. Hon fick som huvuduppgift att sköta redovisningarna till föreningens bidragsgivare, Uppsala kommun och Medborgarskolan. Det kunde hända att hon då fick påminna en och annan av programvärdarna att komma in med sina deltagarrapporter. Ann-Mari arbetade i styrelsen fram till årsmötet 2011. Ann-Mari ingick också i konstgruppen.
Bror-Erik hade något år dessförinnan blivit invald i valberedningen. Övriga i valberedningen då var Gunilla Bergqvist, Barbro Henriksson och Leif Bergkvist. Bengt Karlsson, som varit föreningens ordförande sedan starten, meddelade att han inte tänkte ställa upp till omval och valberedningen försökte få tag i en efterträdare till honom. Det slutade med att valberedningen föreslog att jag (Bror-Erik) skulle ställa upp som ordförande, och jag blev också vald till denna post. Själv såg jag det som en tillfällig nödlösning. Styrelsearbetet blev ändå mycket roligt främst tack var kompetenta och entusiastiska ledamöter. Efter två år som ordförande lämnade jag styrelsen. De senaste åren har jag varit handledare för nybörjarkursen i IT (efter styrelsearbetet väljs varje år Bror-Erik till ordförande för årsmötena/Red. anm.).
Föreningens största utmaning framöver?
Att vår förening gör en stor insats bland seniorer är omvittnat. Den fantastiska bredden i programutbudet betyder att alla medlemmar kan hitta något som väcker intresse. Den största utmaningen framöver är att rekrytera medlemmar till förtroendeposter, som styrelseledamöter och programansvariga. Lyckas inte detta finns det risk att föreningens fortlevnad äventyras. Det måste med alla medel förhindras!
Text & foto: Ulla Englund