Kategori: Arkiv

I fredags vandrade vi genom sommaridyllerna Selknä/Fjällbo – Gamla
Fjällnoravägen – Hovgårdsstigen genom skogen och förbi hundbadet – en del av
vildmarksstigen och tillbaka till busshållplasten vid Fjällnora friluftsgård – totalt drygt 7 km.

Det var faktiskt lite fuktigt på några ställen i skogen och vi var moderna och praktiserade
japanskt skogsbad dvs. vi ’badade’ i sinnesintryck från naturen. Pålsundet drog vi oss över
med hjälp av kättingar och en träflotte. Vid sundet såg vi vackra trollsländor och svärdsliljor
och, tyvärr, en tidig ansamling av cyanobakterier (’blågrönalger’). Men i själva Trehörningen
var vattnet ännu fint och flera av oss badade i sjön på hemvägen.

Efter Pålsundet följde vi den branta stigen uppför berget med den fagra utsikten över sjön Ramsen. På grund av värmen gick vi inte runt hela Ramsen utan stannade länge uppe på berget där det var svalkande sjöbris.

Sen följde svalka i skuggan vid Fjällnorabadet vid Trehörningen och svalka i skuggan av den stora eken vid Fjällnora busshållplats. Totalt sett inte alltför varmt men det medhavda vattnet gick åt.

Text Barbro Ulén

17 juni, 2023

Fredagen den 9/6 hade UL förarbrist och ställde samma dag in ’vår’ buss till Vassunda. Nästa skulle gå först om en timme.
Vi åkte därför i stället med buss 108 till hållplats Kvarnbo, tog vägen som går över den djupa ravinen vid Kvarnbofallet och vandrade rundan Fjärilsstigen Rödmossen-Håga. Det är en slinga som vi bara gått vintertid tidigare. Men nu blommade liljekonvaljer i skuggan, nattviol på fuktängen och skogsolvon, med sina stora kantblommor, längs kanten av stigen. Fjärilsstigen går på den gamla banvallen genom Hågadalen och in genom Nåsten. Man passerar genom några av de allra artrikaste fjärilsmiljöerna i Sverige.
Dagens förhållanden var också utmärkta för att ge bra mikroklimat – solsken, varmt och relativt vindstilla. Vid starten av stigen finns en broschyr med foton på alla 56 dagfjärilar och 3 bastardsvärmare som man sett i området. Fjärilar kan övervintra i olika stadier – som vuxna, som puppa, som vuxna larver eller som ägg och detta bestämmer i vilken ordning de olika arterna dyker upp. Nu i början på juni fanns det många fjärilar men om ett par veckor, när åkervädden blommar, brukar det finnas allra mest eftersom åkervädden blommar så länge och har så rikligt med nektar som fjärilar tycker om. Vi tror att vi identifierade Ängsblåvinge, Citronfjäril, Vinbärsfuks och Aurorafjäril.
Där stigen viker av mot skogen såg vi Ängvitvinge eller Skogsvitvinge, en fjäril som har ’torgskräck’ och inte flyger över öppna ytor. Det är också en långsam fjäril medan den grönare Rapsbaggen flyger snabbare. Vi passerade sen Rödmossen som är Uppsalas närmaste vildmark. Skogen var väldigt torr och vi mötte inte en människa här. Åter på banvallen var det däremot fullt med barn och vuxna i alla åldrar utrustade med fjärilshåvar och burkar.

Text Barbro Ulén

I fredags gick vi drygt 6 km på Österbybruks kulturstig under guidning av en av ledens skapare – Stefan Skoglund. Han ingår i den ideella föreningen Natur och Kultur i Dannemorabygden med 60 medlemmar.

Stefan har redan lagt ut ett par foton där vi (bakifrån) tågar i en lång rad på stigen: se facebooks-gruppen ’Österbybruk i våra hjärtan’.

Järnhanteringen har anor från medeltiden och naturliga förutsättningar fanns vid gårdarna Österby och Käbbo. Gustav Vasa förbjöd dock bönderna att bedriva eget bergsbruk och bildade ett eget lukrativt handelsbolag med tyskar. De första masugnarna är från 1500-talet. På 1600-talet ägdes bruket av Loise de Geer som var god vän med Axel Oxenstierna. Han fick hit duktigt yrkesfolk från Vallonien och var själv vallon. Under 1800-talet ägdes bruket av bruksfirmor.

År 1983 lades Dannemora gruva ner men återinvigdes 2012. Österbybruk Gjuteri AB fortsatte att använda sitt kännetecken på kvalitetsstål – två runda ringar. 2015 gick verksamheten i konkurs men nu prövar miljödomstolen om den kan tas upp igen. Stefan tror att det blir så eftersom ett brittiskt gruvbolag i förväg har garanterat att 10 års produktion kommer att köpas.

Vi gjorde flera stopp och vid de flesta finns också informativa skyltar:

1) Vid Gimogatans rader av rappade trähus och Hammarhagens odlingsförening.

2) Badplatsen mellan Oppdammen och Stordammen. Den senare är två ursprungliga sjöar, Österbysjön och Gimsjön, som dämts upp. I Stordammen har man fiskat med den flatbottnade Österbyekan. Den över 300 år gamla kartan på skylten visar att torpen hade namn efter torparens yrke: Vedhuggare, Kolare, Skräddare och Stafrumshuggare. Det sistnämnda var ett volymmått för gruv-ved.

3) Kattsvälta med lämningar av två torp. Där fanns bl.a. blommande syrenbuskar och en originell matkällare med stenar av slagg.

4) Vildmarksutsikten över Halldammen/Lillsjön. Vattenspegeln omges helt av myrmarker med stränderna som består av gungfly med starrkärr.

5) En röjd yta med en stor ek i en gammal beteshage, nu med uppvuxna träd och hasselbuskar.

6) Torpet Blåshålet vid Morlkarlavägen.

7) Vid passagen över järnvägen Dannemora – Harg. Varje tåg motsvarar 15 lastbilar. Om ståltillverkningen kommer igång igen kommer tågbanan inte att hålla utan planen är att frakten ska gå till Örbyhus, via stambanan och vidare till hamnen i Oskarshamn.

8) Herrgårdparken.

9) Korsningen Kärleksstigen/Kulturstigen.

Det finns nu ett nätverk av naturstigar i Österbybruk och en framtida vandring vore att gå Harvikadammen runt (6 km + en 1,5 anslutande stig från vägen).

Text Barbro Ulén