Kategori: Arkiv

I fredags vandrade vi Hjälstaviken runt 9,5 km. Hjälstaviken är c:a 1,4 km 2 stor. Den är egentligen en del av Mälaren, och ända fram till 1700-talet hade denna vik förbindelse med Ekolsundsviken.

I gamla tider slåttrade man vass i sjön och slog av fräken på strandängarna, men nu brer vassen ut sig och uppgrundningen ökar. Utloppskanalen till Ekolsundsviken har rensats från vass och bottensediment och länsstyrelsen har muddrat den södra delen av sjön under senare tid. Sedan 1994/1995 finns det också ett dämme i utloppet för att kunna hålla kvar vattnet under vårarna innan korna släpps på bete. Sockennamnet Hjälsta betyder ’pladdra’ – oklart hur namnet kommit till.

Ekolsund däremot är en sammandragning av Ekholmssund där Ekholmen var det gamla namnet på fastmarkspartiet vid det nuvarande Svannäs vid den södra ändan av Hjälstaviken. Namnet Parnassen kommer av grekiska Parnassons som är ett bergmassiv i Grekland. Det blev ett uttryck för ett lands samlade vitterhet eller dess främsta författare, konstnärer och vetenskapsmän. Parnassen anlades som en del av Ekolsund slottspark på 1600-talet med nio alléer i form av en stjärna.

I parken förlustade sig Gustav III med jakt och fester. Under vandringen var det gott om fåglar, speciellt gäss, som verkade vana vid strövande människor i närheten. Backsipporna hade blommat färdigt men kvar stod med mycket dekorativa fröställningar. Vi gick genom strandängar med kor på två ställen – på den ena ängen mötte vi kor med kalvar och på den andra ungdjur. Vid Parnassen hade fukten lockat fram tegelröda skogssniglar. De har planterats ut i området och är fridlysta.

Länsstyrelsen har för några år sedan dragit stigen/vägen på den västra stranden för att besökarna ska slippa vandra en sträcka där det periodvis kan vara väldigt kladdigt. Nu hade vi inte några sådana problem någonstans utan marken var torr och solen sken.

Text Barbro Ulén

Igår vandrade vi en del av Ingegerdsleden. Den har fått sitt namn efter prinsessan Ingegerd som föddes i Sigtuna och blev S:t Anna av Novgorod.

Etapp 7 börjar vid Alsike kloster som ligger i Alsike gamla kyrkskola. Efter att ha rundat Alsike kyrka går man en traktorväg som löper längs ett 2,5 ha stort gärde. Klostret har här en vision om ekologisk odling och klosterträdgård och där möttes vi av två kontaktsökande åsnor och en liten flock med får. Vi gick genom den lummiga Kvarnhagen. Våren är lite sen i år så allt blommade på en gång – blåsippa, vitsippa, vårlök, viol, svalört, gullviva, nunneört. Här hade också vildsvinen bökat och vi såg hårtestar efter svinen och blodiga inälvor efter vildsvinsjakt. 

Leden går sedan genom den långa allén med gamla lövträd mot Krusenberg herrgård. Över strandängarna vid herrgården jagade en brun kärrhök. Säteriet har fått sitt namn efter Johan Cruus (gift med Axel Oxenstjärnas dotter) som köpte flera gårdar i Alsike socken 1640. Efter en brand byggdes den nuvarande huvudbyggnaden upp 1802. Nu är herrgården en konferensanläggning som ägs och drivs av Stockholms slakteribolag.

Vi vandrade genom Ekparken med sina ekjättar, den största är 7 m i omkrets, och passerade Johan Söderbergs/Anne-Marie Åshedens kulle med deras 50-tal olika magnolior. Som halvutslagen är magnolian kanske som allra vackrast – kraftfull och skör på samma gång. De första uppe vid huset hade börjat blomma. Magnolian är urgammal (100 milj. år) och fanns samtidigt med dinosaurierna. Den har sedan fortlevt framgångsrikt. 
Efter en besvärlig passage med höjdskillnader genom Moraskogen, då vi gick förbi Morastugan, kom vi snart till den gamla bytomten Morga hage. Där såg vi samtidigt ett par grågäss och ett par kanadagäss varav den förra sorten är på uppgång på bekostnad av den senare. Vid stranden nedanför Fredrikslund växte det rikligt med backsippor.

Hela sträckan om 12 km tog oss 5 timmar att gå, men då tog vi också två rejäla fikapauser med sol och utsikt över Ekoln.

Text Barbro Ulén