Fredagen den 13:e oktober tog vi SL-pendel + UL-buss till Knivsta kyrka.

Det passar bra att vandra i Knivstas omgivningar eftersom det var Knivstabon Olof Thunman som skrev den käcka gånglåten ’Vi går över daggstänkta berg fallera’. Vi gick vägen mot Skottsila och via en stenport under järnvägen nådde vi Upplandsleden. Denna fortsätter här som en skogsstig som mestadels löper längs skogsbrynet mot ett jordbrukslandskap.

På fälten låg det fortfarande kvar stora rullbalar efter en ovanligt sen vallskörd.  Skogen var omväxlande med lövträd som fått fina höstfärger, barrträd, hasselbuskar och stora ekar. Efter 3,5 km nådde vi Forsbyån där vattnet porlade i en naturlig bäckravin, skuggad av gamla alar.  En enkel bro ledde över det gamla kvarnfallet till en rastplats med rester av den stora kvarn som funnits här. Här slutar Upplands-leden och här går också gränsen till Stockholms län.  Nedströms flyter Forsbyån ut i jordbrukslandskapet och förenas med Knivstaån. 

Vi tog samma väg tillbaka som nu kändes kortare. Efter att totalt ha gått 7 km tog vi direktbussen till Uppsala från Knivsta kyrka. Det blev en rejäl rundtur och vi passerade bl. a. igenom det nya Alsike. Detta gamla stationssamhälle har vuxit rejält de senaste 20 åren. År 2020 hade det 5000 inv. jämfört med Knivsta tätort som hade 9000. Namnet Alsike kommer av trädet al + seke = sankmark. 

Text Barbro Ulén

Fredagen den 6 oktober vandrade vi åter de stigar vi gick för ett år sedan i det småkuperade och sjörika landskapet runt Länna.

Men sedan dess hade mycket hänt i det 570 ha stora området som kallas Länna Kunskapsskog.  Vattennivån i den återskapade Ältsjön har höjts en tredje gång och sjön har nu lite större fria vattenspeglar.

Vid två av de vackraste utsiktspunkterna har Holmen skog och Upplandsstiftelsen ordnat med fina rastplatser. Runt Ältsjön är den 2,5 km långa stigen också tydligt markerad och det finns flera informationsskyltar om skogsbruk. 

Efter att ha passerat Lännas före detta fotbollsplan och resterna av den forna omklädningsbaracken (en cementplatta), fortsatte vi på småstigar norrut genom en omväxlande skog. Där märktes inget av årets första frostnatt. Vi såg många märkliga formationer av lavar och vedsvampar på stubbar. De granar som förra året var sprejade med röd färg hade nu huggits ner. Man månar istället om ädellövträd som alm, lind och ek efter granbarkborrens framfart.  

På Övre Långsjön simmade ett svanpar och vid Lännas båtbrygga tog vi lunchfika. Vi hann precis gå genom Länna Lärkstad och ta bussen vid Lännamacken innan det började regna.  

Text Barbro Ulén