Kategori: Arkiv

Fredagen den 17 november gick vi Gula stigen från Ekoln till Stadsträdgården.

Stigen skapades som en skid- och vandringsled redan på 1930-talet och är sedan 2018 en del av Upplandsleden. Mestadels löper den genom barr- och blandskog som är äldre än 100 år. Sedan ett år tillbaka är området runt stigen ett naturreservat – Gula stigens naturreservat. Sedan vi gick där sist har en hel del granar angripna av barkborren sågats av och ligger, liksom vindfällena, avstyckade på marken.

Vårdsätraskogen tycker jag personligen är Uppsalas vackraste skog. Mellan Gottsundagipen och Ultuna hagar har kommunen hittat på nya namn på skogspartierna: Hökparken och Finkparken. Norr om Lilla Sunnersta betade några hästar. Nu, när det var avlövat, såg man husgrunden efter Hälltorpet. Hela området är ett Natura 2000-område dvs. det ingår i ett nätverk för att bevara den biologiska mångfalden.

Mot nordost skymtar den nya stadsdelen Östra Salabacke där alla kvarter har namn efter olika stadsdelar. Norr om Gottsundaallén (vägen mellan Valsätra och rondellen vid Ultunaallén/Dag Hammarskölds väg) ligger ett till Natura 2000-område. Området kallas för Bäcklösa trots att man just passerat över en bäck från Valsätra.

Efter skogen passerar man 50 nya radhus och kommer strax till Malma, en f.d. by i Bondkyrka socken. Ett gammalt hus på östra sidan börjar nu bli färdigrenoverat. Efter att ha gått en kilometer till börjar man höra av stadstrafiken. Leden går sedan genom Kronparken med sina 300-åriga tallar, fredade av Gustav III, och förbi förskolan Da Vinci i Geijersdalen.

Text Barbro Ulén

Idag var intentionen att gå Upplandsleden etapp 4 från Almunge till Länna.

Vi vandrade först längs ett motionsspår. Därefter följde en kort men fin vandring längs en stig genom en varierad skog. Vid Torslunda hembygdsgård har det funnits en kvarn i bruk 1835-1930 och idag forsade bäcken vilt. Lövträden hade ännu kvar gula löv som lyste upp i novemberdiset.

Hagby har fint restaurerade 1700-talsflyglar och magasin med valmat tak. På ägorna går den hornlösa kött/mjölkrasen rödkulla ute året runt. Strax efter Hagby gård viker leden av in i skogen mot Harparbol, men med tanke på hur mycket vatten det var i de små dikena tog vi det säkra före det osäkra och fortsatte till Länna via trevliga terränganpassade småvägar.

Vi passerade då Jönsbolssjön som är en återskapad fågelsjö som fått naturvårdspriser. Man sänker vattennivån c:a 60 cm vintertid och sen höjer man den igen på våren. Då lyfts kraftigare vegetation som kaveldun upp.

Efter midsommar, när fåglarna häckat klart betar kvigor längs stränderna. Nu var det fortfarande en stor vattenspegel i sjön och där simmade en svanfamilj. Men när vi fikade vid Källberga såg vi ännu fler svanar – drygt 30 st. som betade spillsäd på åkern och antagligen var på väg att flytta söderut.  

Efter Källberga, där bilvägen går över ett mindre tillflöde till Långsjön, var t o m bilvägen översvämmad med flera cm vatten. Sedan följde ett par km vandring på väg med skog på båda sidor. Här i skogen har Uppsala Klätterklubb ett område med 5 jättelika flyttblock (boulders) som de övar att klättra uppför.

Totalt vandrade vi ungefär 9 km idag.

Text och bild Barbro Ulén

Vi vandrade in i Nåsten söderifrån via den lilla grusvägen vid Högby vägskäl.

Här möts man av en urgammal välkomstskylt till Hågadalen-Nåstens naturreservat, men bakom den döljs ett 6 år gammalt kalhygge på ena sidan och ett ännu äldre kalhygge på den andra sidan. Under 2020-talet har det varit protester och namninsamlingar mot att fortsatta med sådant här skogsbruk. Det är fortfarande planerat för 440 hektar av de 600 ha skog som Uppsala universitet äger i naturreservatet. Så sent som 14 februari i år skrev Naturskyddsföreningen till universitetsledningen under rubriken: ”Att tänka rätt är stort – att göra rätt är större.” 

I en liten skogsdunge, på ett krön av en låg moränrygg, står den 4 m höga Kleopatrastenen. Sådana här resta stenar kallas bautastenar. De brukar härstamma från järnåldern och är långsmala stenblock som ställts upp med, får man förmoda, stort besvär. Till skillnad från runstenar saknar bautastenar ristningar. De brukar ofta visa var det finns en grav. 

Läget och utseendet av Kleopatrastenen beskrevs 1937 och finns på Riksantikvarieämbetets hemsida. Men varför kallas den Kleopatrastenen? Ingen verkar veta. Min alldeles egna teori är att man här inte hittat själva graven, precis som man inte funnits Kleopatras grav nere i Egypten. Kleopatra – hon som var kvinnlig farao i Egypten, och först gifte sig med Caesar och därefter med en av hans överlevande härförare. Enligt myten begick hon självmord med hjälp av en giftorm. 

Längre fram går vägen genom orörd skog. Vid Vargmyran var vägen över Stabbybäcken helt översvämmad så vi fick gå en stor omväg runt gärdet och ta oss till en ridstig och vidare till Högbyhatt. Det namnet är lättförståeligt eftersom den är den högsta punkten inom Högbys gamla ägor.

Där fikade vi innan regnet började. På naturkartan finns här en liten fyrkantig markering som visar en tidigare privat tomt där man haft en sandtäkt. Men kommunen har övertagit tomten och den ingår nu i reservatet.

Dagens vandring blev rätt kort, knappt 7 km. 

Text och bild Barbro Ulén

Vid Kleopatrastenen.