Kategori: Arkiv

En stilla vinterdag, fredagen den 9 februari, gick vi en variant av Linnés Hågavandring som blev drygt 9 km.

Sträckan var Carolina Rediviva – Engelska parken – Villavägen (nordligaste) – St. Johannes-gatan – gamla banvallen för f.d. spårvägen – Geigersgatan (västligaste) – Eriksskolan – Rickomberga backe – Stabby hundrastplats – Storbacken – Berthåga byväg – koloniområdet S om Luthagsesplanaden – Rejkaviksgatan (fika) – Flogsta skogspark – Starbyskogen –  Kvarnbofallet (norra bron) – Hällens gård – Håga kulturoas.

Vid starten av stigen låg på Linnés tid Fjärdingstullen. På 1800-talet byggdes här Carolina Rediviva och nu har man från universitetsbibliotekets trappa en fin överblick över Uppsala och dess paradgata. Nu var det mycket liv och rörelse här och vi såg även flera utryckningsfordon. Bortom Fjärdingstullen, vid Engelska parken, var det på Linnés tid landsbygd där man odlade tobak.

Efter passagen över Luthagsesplanaden går Linnéstigen genom nuvarande idylliska kvarter vid Rickomberga. Eftersom stigen var mycket isig i NV Stabby tog vi en sväng mot Berthåga kyrkogård och följde Berthåga byväg mot Flogsta. Flogsta skogsmark inreddes hösten 2022 av studenter vid SLU:s utbildning för landskapsarkitekter. Skogen och skogsbrynet har fått ’klassrum’, ’risormar’ (slingrande  risgärden) och insektshotell. När vi fortsatte mot skogen och stigen vid Starby möttes vi av ett vårligt skimmer över Hågadalen.

Vid Kvarnbofallet som  var fullt av ’isgardiner’ från liggande trädgrenar  och porlande vatten. Men så långt brukade inte Linné gå med sina studenter. Herbationerna gick längs den nuvarande Hågavägen och man gjorde halt ungefär vid Kung Björns hög.

Text Barbro Ulén

Fredagen den 2 februari vandrade vi Brukshundsklubben – Pattons hage- ridstigen genom skogen norrut – Norby soldattorp – Norra Norbybron – Kung Björns hög – Håga,  en sträcka på ungefär 7 km.

Viden blommade vid Stora Djurgården och mesarna filade sina vårläten. Men det var rätt besvärligt med mycket is på stigarna. Vi passerade f.d. Södra Norby gård som brann ner någon gång för länge sedan. Snart öppnade sig vyerna och vi såg Stall Surmulens många hästar i hagarna.

I Norby soldattorp har det bott soldater från 1684. Såhär års ser man hundhagen Eriksberg och norra Hågadalen härifrån och man kan se Flogsta höghus sticka upp över trädtopparna i norr.

Hågaområdet är översållat med fornfynd. Det är beskrivet i slutet av del 2 i faktaserien från 2019 De första svenskarna och mot slutet av Metallernas tid i Historien om Sverige på SVT-Play.  Just här var det som embryot till Svea rike började uppstå under 500 år i mitten av bronsåldern.

Vid Håga bröt solen nästan fram och en vårkänsla infann sig. Vi passerade först den s.k. Hågakyrkan, en stengrund söder om storhögen.  Byggnaden är från samma tid och man tror att den användes för ritualer vid dåtidens begravningar.

Ortnamnet Håga betyder ’den höga högen’ och anspelar på kung Björns hög. Högen är imponerande och under bronsåldern fanns det en stor farled här där båtarna kunde ta sig från Mälaren upp mot Uppsala. Någon kung Björn har dock inte begravts här – däremot en storman eller storkvinna av yppersta rang. Högen är den bronsåldersgrav i Skandinavien som är rikast på guld. Det fanns också en stor fornborg på en höjd vid Predikstolen i Nåsten, Hågaborgen som dock brändes ner. Landhöjningen gjorde att handels- och maktcentrum flyttades till Gamla Uppsala.

Text Barbro Ulén

Bild Anna Menzlin

Fredagen den 26 januari vandrade vi från Fyrishov via Tunakolonin och passerade de tre åskullarna Lötenkullen, Röboåsen och Tunåsen , varefter vi nådde Gamla Uppsala fornområde.  Åter gick de flesta tillbaka till Fyrishov via Tuna backar. Totalt gick vi närmare 9 km. 

Åren 1880-1970 fanns det ett tegelbruk alldeles väster om Röboåsen och vid Röbo finns fruktträden i den f.d. tegelmästartomten fortfarande kvar. För att tillverka teglet grävde man en stor lertäkt öster om åsen där det nu är åker.  Eftersom den styva leran krymper under bränningen ’magrades den’ genom att man blandande in sand.

Samtidigt grävde man därför ut två större sandtäkter vid den västra delen av Röboåsen och även en mindre sandtäkt i Lötenkullens norra del. Tegelbränningssäsongen varade från april till september/november beroende på vädret. Teglet fick ju inte sprängas av frosten då det torkade.

År 1919 byggdes en kort järnväg som rundande Röboåsen i norr och gick i riktningen mot nuvarande Yrsaplan där den mötte den stora järnvägsleden. Produktionen var stor innan betongen ersatte teglet som byggmaterial. Till exempel byggdes gamla Karolinska sjukhuset med tegel från Röbo år 1940. 

Den 17:e maj 1955 brann hela tegelbruket ner men byggdes upp igen och var i drift två år senare. 1970 stängdes bruket och revs 1978. Den gamla banvallen är nu ett gångstråk till Nyby . 

Röboåsen med sina sandtäkter restaurerades 1985-2008. Täkterna fylldes igen och marken besåddes med växter som klarar torka. Äldre knotiga tallar höggs fria. Senare (2013) ryckte man t.o.m. upp hela tallar med maskiner så att inte stubbar och rötter skulle vara kvar. För att minska förnan brände man också en del mark.

Gamla Uppsala är nu Uppsalas nyaste naturreservat. Det bildades 11 december 2023 och här vill man bevara torrbacksflora och insektsfloran (bl.a. cinoberbaggen). Markägare är bl. a. Gustavianska stiftelsen vid Uppsala akademi och den s.k. Prästlönetillgången i Uppsala stift. På Tunåsens södra sida har kyrkan gjort en meditationsplats med nio stora ’stenägg’. Det är en s.k. frälsarkrans och den är Sveriges största. 

Sedan 1164 låg Sveriges första ärkestift i Gamla Uppsala. Men kyrkan brann två gånger under 1200-talet och Gamla Uppsala låg så pass avsides att platsen inte lockade tillräckligt många besökare. Påven gav sin tillåtelse att flytta ärkesätet till Östra Aros, dvs. till Uppsala och den nuvarande platsen för Uppsala domkyrka. Därmed kom Gamla Uppsala att mista sin position som maktcentrum.

Den 24:e januari 1273 bars den heliga kung Eriks relikter i procession från Gamla Uppsala till Östra Aros. Kvar i Gamla Uppsala blev en förminskad kyrkobyggnad och en bondby som var Upplands största.   

Text Barbro Ulén