Fredagen den 24 maj vandrade vi den 12,9 km långa sträckan av Upplandsleden mellan Marma och Älvkarleby.
I Marma var vita och lila syrener i överdådig blomning och de visade att startskottet gått för sommaren. Här i Marma flottade man timmer på Dalälven fram till 1971. Man skiljde ut stockarna i tre olika kanaler: en förde timret till Korsnäs, en annan till Skutskär och den tredje till kusten, varifrån stockarna skeppades vidare över Östersjön. Flottarnas liv finns dokumenterat med svartvita foton i en ’flottarkoja’ vid stranden. Det är ett litet museum som dock inte är öppet så ofta.
Leden går mestadels längs älven på brinkar. Sluttningarna (niporna) är på sina ställen mycket höga. Här har älvvattnet grävt sig in i sandlagren eller också har sluttningarna uppkommit genom skred. Det finns mycket ståtliga tallar och längs stranden växer det mycket skavfräken. Denna växt innehåller så mycket kiselsyra att den lär kunna användas till att skura kastruller. Men framför allt såg vi längs hela leden magnifika mattor av liljekonvaljer med sina sköra vita klockor och krispiga blad. Det vetenskapliga namnet på liljekonvalj är majalis eftersom den börjar blomma i maj. Växten trivs i jordar med god dränering som här på älvbrinkarna med finmo eller mjäla.
Gropholmens naturreservat överraskade med sin frodiga och artrika flora. Här såg vi en jätteek, ask och lind. Hassel bildade valv och på marken växte ymnigt med vårärt. Vid Gropholmarna har Upplandsleden en av sina allra vackraste sträckor. Sedan var det inte så långt till Älvkarleby med kafé som hade god glass.
Text och bild Barbro Ulén