Kategori: Arkiv

Fredagen den 27/9 vandrade vi Skogshyddan – Hammarskogs Stora Kärret – Fyristorp – Perstorp- Granliden – Hammarby – längs Svälthammar – Dalkarlskärret (fika) – en liten bit på nya cykelleden – Toran – Vreta udd (fika 2) – stigen genom naturreservatet Vreta udd – Vreta S Strandväg. Sammanlagt gick vi nästan 10 km.   

Nu är det fem dagar efter höstdagjämningen som i år inföll den 22 september. Den dagen går solen upp exakt i öster och ner exakt i väster men dagen kan fortfarande vara lite längre än natten (p. g. a. planetens lutning). Nu går vi åter mot höst och ett lugn infinner sig i naturen.

En uppdämd fågelsjö Dalkarlskärret torrlades av dalkarlar under senare delen av 1800-talet i ett försök att få mer marker. Det var länge ett måttligt blött kärr där man grävde fram märgel (kalksten). 1963 tog kommunen över ägandet av Hammarskog och man restaurerade Dalkarlskärret 1970. Det dämdes upp och fick en ordenlig vattenspegel och ett lämpligt vattendjup för sjöfågel. Men vissa år har dammen ändå varit ganska uttorkad. 

Löväng genom fagning och slåtter Skogen vid Hammarskog är mycket omväxlande och idag varierade det också hur mycket höstfärg träden börjat få. Toran är en kuperad och vacker hagmark med ek, björk och hassel. Den innehåller både öppna hagmarksområden och ekskog. I den södra delen av Toran står en jätteek som har så stor stam att det behövs fyra personer för att omfamna den. Vi såg att man, antagligen i går, arbetat med att röja bort hassel runt gamla ekar så att de ska få livsrum. Delar av Toran började restaureras till löväng 2021. Bakgrunden är att bara 1 % av förra århundradets ängsmarker finns kvar. Ängsösyndromet, då naturreservaten började växa igen, blev allt mer uppenbart. I stället vill man få ”lagom störda” områden med många livsmiljöer: öppna ljusa ytor, partier med lövträd, våtare partier och området ska ha murkna stockar och gamla solbelysta ekar. Man vill få örter som fibbla, gullviva, gökärt och klasefibbla. För att restaurera tar man först bort träd och buskar som hassel. I maj fagar man, dvs. tar bort gamla löv och kvistar. I augusti slår man med lie och kör med slåtterbark. Det låg ännu kvar högar efter årets slåtter idag. Efter tre års restaurering av Toran växer nu här den sällsynta örten fin ögontröst.

Korna betar Vissa områden hålls öppna genom att korna betar men de kan behöva få hjälp på traven genom att buskvegetation röjs bort. Även vid Vreta udd finns lundar av ek, alm, björk och hassel där korna håller öppet. Idag var utsikten över Dalbyviken och Ekoln lite disig på grund av regnet. Utsikten var ändå fin. Det sägs att man på vintern sett varg på isen här.

Text Barbro Ulén

Igår, fredagen den 20/9, vandrade vi i strålande höstsol från Hjälstaby, längs Hjälstavikens östra strand till Parnassen (fika) och tillbaka över Kvarnberget – en sträcka på ungefär 10 km. Som namnet antyder har sjön Hjälstaviken varit en vik av Mälaren. Ända fram till 1700-talet hade denna vik förbindelse med Ekolsundsviken, nu har den bara en utloppskanal dit.

Kornas bete har gett ett fågelparadis. Vandringsleden är omväxlande och löper mellan hagmarker, kobeten, lite blandskog (gran ek och asp) och ädellövskog. De betade backarna vid Skönsberg är kalkrika och därför mycket artrika. I gamla tider, ända in till början av 1900-talet slåttrade man vass i sjön och slog av fräken på strandängarna. Nu betar det kor där och under våren är dessa områden vattenrika, och här trivs fåglarna. Sedan 1994/1995 finns det också ett dämme i utloppet för att kunna hålla kvar vattnet under vårarna innan korna släpps på bete.

En ägretthäger visade upp sig. Vid Svanvik har svanarna häckat redan under Gustav II Adolf:s tid och omtalades sedan av Linné. Där gick vi på den jättelånga spången, omsluten av ett stort vassområde. Sånt är mysigt och här kan man känna sig som ett med naturen, långt borta från civilisationen. Fast en fin höstdag som idag var det förstås mycket fågelskådare i farten. De hade sett blåhake och några dagar tidigare skäggmes. En ägretthäger visade upp sig för oss i kanalen. Om man går in på facebook-sidan Hjälstaviken kan man se en mängd foton på dessa fåglar – det ena finare än det andra.   

Parnassen – en jakt- och festplats 

Parnassen (= ’ett lands samlade vitterhet’) kallades under 1600-talet för Fasanberget. Den anlades enligt fransk modell, stjärnformad med nio siktgator som strålade ut från mitten. Här i centrum kunde man roa sig med att beskåda jakten. På 1700-talet blev området en festplats där bl. a Gustav III förlustade sig. Platsen är nu en parkliknande lund där gran och en del buskar tagits bort för att ädellövträden ska kunna utvecklas.

Ett gömsle för fågelskådning 

På tillbakavägen tog vi oss tid att gå ut till det stora gömslet där man kommer närmare sjöfågeln. Vattenytan var som väntad full av gäss, men där fanns också skarvar. Uppe på Kvarnberget var utsikten över både Hjälstaviken och en bit av Mälaren betagande. Men på vägen tillbaka genom skogen inträffade något dramatiskt. Nästan alla blev stungna av jordgetingar vars bo vi tydligen kom för nära trots att vi gick på en stig. Getingen kan sticka flera gånger eftersom deras gaddar inte har hullingar och det blev flera bett.

Text Barbro Ulén