Kategori: Arkiv

I fredags vandrade vi en del av Upplandsleden från Rosenbacka (Järlåsa) till Bredsjön (Wide lake).

Vi gick en liten runda på lokala stigar norr om Bredsjö gård och sedan samma väg tillbaka – en tur på 9 km. Vi passerade i tur och ordning tre fina sjöar av olika karaktär:

Snart kom vi till Skärsjön och en fin rastplats men det kändes ändå som vi redan var i vildmarken. Skärsjön är nämligen en vacker liten skogssjö med vita näckrosor och vi såg bara ett hus på motsatta stranden. En kilometer längre bort i skogen kunde vi blicka ut mot tjärnen Hanelundsjön med pors och hjortronblad på stranden.  Längre fram i skogen såg vi en ny jaktkoja med foderautomat för vildsvin.

Vid Dalkarlsboöppnade sig ett jordbrukslandskap med gammal odlingsbygd, nu med småskaligt extensivt jordbruk. Här blandas också gammal och ny permanentbebyggelse med gamla och nya fritidshus. Med utsikt över Bredsjön låg ursprungligen, i slutet av 1700-talet, ett smedsboställe. I torpet Smedsbo bodde under 1880 talet L.P. Lundström av resandefolket. Han var ’porslinsförare’ och lumpsamlare. Torpet var bebott ända fram till 1940.

I närheten fanns ännu tidigare, på 1600-talet, en vägkrog som ägaren till Bredsjö säter öppnade.  Hagunda tingsrätt gav inte utökat tillstånd så att krogen kunde bli ett fullfjädrat gästgiveri med hållhästar – den låg för nära gästgiverierna i Kölva och Brunnsätra. Krogen-Stövelsbokrogen blev därför relativt kortlivad (1667-1689).

Längs Bredsjöns norra strand gick den gamla landsvägen mellan Uppsala och Sala och här finns en gammal milsten från 1754.  Den kröns av en kungakrona och Gustav Adolfs namn. Han var ju kungen som valdes för att lugna ner förhållandet till Ryssland.  Men han höll mest på med att svarva snusdosor. Till slut åt han en semla för mycket och dog.  Underst på stenen står namnet på dåtidens landshövding: Carl von Grooth förkortat till V Groot. Milstenarna var dåtidens taxameter. Kronan ville ha kontroll över skjutspengarna man betalade ut till sina tjänstemän.

Text Barbro Ulén

Fredag den 11 april for vi söderut (Enköping) och promenerade längs Dyarna, gick upp på Gröngarnsåsen, och avslutade via Hälsans stig med en tur till Drömparken. Totalt vandrade vi ungefär 7 km.

Nytt sen förra våren är Dyarnas entréportal i form av ett jättelikt insektshotell. Detta är placerat framför de före detta humletegarna som man brukade på 1700-talet. Mellan de forna tegarna syns fortfarande en rad med gränsstenar med nummer på. Här finns också en serie med 27 år gamla björkar som man planterat för att se hur björkar med olika geografiskt ursprung klarar sig på den här platsen. Nytt för i år är också att den gamla träspången mellan Enköpingsån och fågeltornet har ersatts av en ny och bredare, klart november 2024. Närmast den nya spången har man slagit av vassen. Tillsamman med den 2 m breda spången från 2022 i Dyarnas norra del finns det nu totalt 300 m promenaddäck Man kan komma riktigt nära våtmarksfåglarna via träspångens många balkonger in i vassområdet.

Förra sommaren betade det Sufflonfår på strandängarna. Det är en stor och lugn ras som är känd för att producera mycket kött med låg fetthalt. Ungfåren kan växa med upp till ett halvkilo på 10 dagar. Tyvärr drabbades fåren av ett virus och ägarinnan vill nu ha dem närmare hemgården (nära Örsundsbro) för att kunna titta till dem ordentligt. Men snart kommer sankmarken att betas av ett 30-tal kor som håller nere vassen.

Längs stranden av Enköpingsån växte det mycket Druvfläder med stora knoppar som snart slår ut i blom. Hela växten är giftig, och ska man göra saft av bären måste man koka dem minst en halvtimme. På andra sidan ån har Nynäs gård stora odlingar av Salix. Sälgen har de gödslat med restprodukter från reningsverket och skörden har förbränts i Enköpings kraftvärmeverk. Detta prydliga lokala kretslopp bröts av någon anledning för 3 år sedan. Kanske har det inhägnade området vi såg på andra sidan ån, täckt med markplast och med små minidammar, använts till bevattning.  

Urskogen härstammar från skogen som kung Sigismund skänkte Enköpings stad i slutet av 1500-talet.  Den har stått mer eller mindre orörd sen 1940 och blir oerhört lummig på sommaren.  För att skapa ett varierat skogsbryn har dock kommunen utfört viss röjning. Nu, i början av april, växte det vitsippor här. På Himlabacken såg vi en första backsippa, en blomma som har sin nordligaste gräns i Uppland och är fridlyst överallt.   

I själva Enköping fanns nu många hav av Scilla (Blåstjärna). Scillan sprider sig lätt där gräsmattorna är glesa. I flera trädgårdar stod magnoliorna i full blom. Blåa mattor dominerade också rabatterna i Drömparken. De bestod, förutom av Blåstjärnor och blå Krokus, också till en del av Balkansippor. Dessa kan vara både blåa och vita och de vita ser ut som stora vitsippor.

Text Barbro Ulén