I fredags vandrade vi en del av Upplandsleden från Rosenbacka (Järlåsa) till Bredsjön (Wide lake).
Vi gick en liten runda på lokala stigar norr om Bredsjö gård och sedan samma väg tillbaka – en tur på 9 km. Vi passerade i tur och ordning tre fina sjöar av olika karaktär:
| Namn | Karaktär | Max djup (m) | Max bredd (m) |
| Skärsjön | Skogssjö | 2,3 | 450 |
| Hanelundssjön | Myrsjö | 1-2 | 220 |
| Bredsjön | Slättlandssjö | 2,4 | 1150 |
Snart kom vi till Skärsjön och en fin rastplats men det kändes ändå som vi redan var i vildmarken. Skärsjön är nämligen en vacker liten skogssjö med vita näckrosor och vi såg bara ett hus på motsatta stranden. En kilometer längre bort i skogen kunde vi blicka ut mot tjärnen Hanelundsjön med pors och hjortronblad på stranden. Längre fram i skogen såg vi en ny jaktkoja med foderautomat för vildsvin.
Vid Dalkarlsboöppnade sig ett jordbrukslandskap med gammal odlingsbygd, nu med småskaligt extensivt jordbruk. Här blandas också gammal och ny permanentbebyggelse med gamla och nya fritidshus. Med utsikt över Bredsjön låg ursprungligen, i slutet av 1700-talet, ett smedsboställe. I torpet Smedsbo bodde under 1880 talet L.P. Lundström av resandefolket. Han var ’porslinsförare’ och lumpsamlare. Torpet var bebott ända fram till 1940.
I närheten fanns ännu tidigare, på 1600-talet, en vägkrog som ägaren till Bredsjö säter öppnade. Hagunda tingsrätt gav inte utökat tillstånd så att krogen kunde bli ett fullfjädrat gästgiveri med hållhästar – den låg för nära gästgiverierna i Kölva och Brunnsätra. Krogen-Stövelsbokrogen blev därför relativt kortlivad (1667-1689).
Längs Bredsjöns norra strand gick den gamla landsvägen mellan Uppsala och Sala och här finns en gammal milsten från 1754. Den kröns av en kungakrona och Gustav Adolfs namn. Han var ju kungen som valdes för att lugna ner förhållandet till Ryssland. Men han höll mest på med att svarva snusdosor. Till slut åt han en semla för mycket och dog. Underst på stenen står namnet på dåtidens landshövding: Carl von Grooth förkortat till V Groot. Milstenarna var dåtidens taxameter. Kronan ville ha kontroll över skjutspengarna man betalade ut till sina tjänstemän.
Text Barbro Ulén