Vi hälsar gamla och nya deltagare välkomna till en spännande höst i nyrenoverade lokaler, det har rivits och byggts om med bland annat ny ventilation men även en ny reception.
Vi startar den 16 september kl 13.00 och har som vanligt våra fasta ban- och timpriser.
Varmt välkomna till en ny termin med trevlig och givande bowling i den nya hallen.
Vill du börja spela med oss?
Har du spelat bowling förut och är intresserad av att komma i gång igen? Du är varmt välkommen i gänget! Hör av dig till oss så berättar vi mer om hur det går till när vi träffas.
Vi spelar på onsdagar och startar den 16 september kl 13.00 och platsen är Fyrishov Bowling. Pris per bana för Aktiva Seniorer är 216 kr/timme – vid två spelare: 108 kr per person/timme.
Fredagen den 7 augusti vandrade vi från Stabbymalm, via Högbyhatt och småstigar vid Rödmossen, till den östra delen Fjärilsstigen och till Håga. Totalt gick vi omkring 10 km.
Vi mötte Nåsten tre-fyra dagar efter att det fallit ett par lokala skurar där (summa 8 – 12 mm). Det var mera än vad centrala Uppsala fick som nu är snustorr. Visserligen var det redan helt torrt igen på Nåstens hällmarker, men mossorna hade blivit lite grönare och blåbärsriset hade fått lite mer spänst. Vädret var lagom varmt (19 grader) och det var nästan inga mygg. Så vad kan vara bättre än en skogsvandring i Nåsten en sådan dag i augusti? Jo, en skogsvandring med en paus på Café KulturHaus Ekensberg.
På kafét njöt vi av bl.a. mustig gulaschsoppa med nybakat bröd, en bit Apfelstrudel eller Sachertårta med en österrikiska kaffedryck ’förlängt’ med vatten (Verlängerten). Sommarens konstutställare på KulturHaus är Li Gessbo. Hon avbildar hästar med mjuka rörelser i akvarell och akryl. Trädgården prunkade och där fanns bl.a. den mytomspunna alpväxten edelweiss.
Nåsten är en varierad skog. Där finns omväxlande barrskog, lövskog, kärr, hällmark, torr tallhed och små fuktstråk där ormbunkar och al trivs. Det gör att man kan gå bara några hundra meter och ändå känna att skogen skiftar karaktär. Nära Ekensberg och i skogsbryn finns björk, asp och ek, som ger ett ljust intryck och vid vägkanten fladdrade fjärilar.
Vi tog vägen till Högby hatt.Det är en del av de gamla utmarkerna till byn söderut: Högby som låg i Uppsala-Näs socken. Höjdryggen kallas för Nåstens alper, vilket passar speciellt bra när man just varit på ett österrikiskt myscafé. Vid Högbyhatt låg förr ett litet skogstorp med samma namn men som brann ner. På de små stigarna passerade vi Vibokärr som också tillhörde Högby och nu ses som ett par små skogsdammar. Det var fler socknar som hade gemensamma utmarker i Nåsten och på en hällmarksrygg SV om Rödmossen såg vi det gamla gränsröset mellan byarna Läby socken, Bondkyrko socken (Kvarnbo) och Uppsala-Näs socken (Högby).
Under vandringen fick vi en god insyn i hur varierad skogen i Nåsten är. Stora delar är tallskog med mjuka stigar, blåbärsris och mossmattor. I sänkorna tar granskogen över – mörkare och med husmossa. Det finns många små kärr och fuktiga partier förutom den stora Rödmossen. Där växer sälg, al, ormbunkar och mossor i tjocka mattor. På höjdryggarna hällar av granit och gnejs med knotiga tallar. De var Nåstens allra vackraste partier idag med sina stora mattor med vitmossa och ljung som började blomma.
Nästa fredag, den 14 augusti Älvkarleby
Samling Uppsala Resecentrum spår 5 för att kl. 09.16 ta Mälartåg mot Gävle och stiga av vid Älvkarleby kl. 10.06 Vi brukar gå ca 9 km längs Dalälven och över hängbroarna mellan de olika öarna. Tillbaka går tåg varje timme:
Tisdagen den 11 augusti gör vi en vandring som startar vid busshållplatsen “Tunabergsallén” och vidare därifrån till Gamla Uppsala.
När vi är framme kan de som vill ta en fikapaus på Café Odinsborg, det kan säkert smaka gott med något svalkande. Efter fikapausen så vänder vi och går tillbaka till stan igen, det blir totalt en vandring om ca 6 km. Om man inte vill promenera tillbaka utan känner sig nöjd med vandringen till Gamla Uppsala finns möjlighet att avsluta där och ta bussen tillbaka.
Ta buss nr 111, läge A3, kl 10.00 från Centralstationen till hållplats Tunabergsallén där vi börjar vår vandring via Sandgropsgatan och vidare mot Gamla Uppsala. Bussen anländer till hållplatsen kl.10.10.
Om ni har frågor så hör gärna av er till någon av oss på sms eller telefon.
Lizette Bellman, 0739-77 33 88 Anne Marie Haataja, 0706-22 16 44
En värld av nostalgi, lanthandel, 50-talsmack, kvarn, brygghus, smedja, med mera. Där visar och berättar Göte och Margita Ryd om den fantastiska “mini-skansen” de byggt upp.
Vi bjuds på kaffe och hembakade bullar. Därefter reser vi vidare till Steninge-ladan där vi på egen bekostnad kan äta lunch.
Kontakt Helena Eriksson, tfn 0703-40 46 47
(Detta är även ett massutskick till de medlemmar i föreningen Aktiva Seniorer somännu inte är anmälda till resan.)
Vi följde Hälsans stig i Norrtälje en liten bit och nådde snart Roslagsleden, en led som i år firar 20-årsjubileum. Den börjar i Danderyd (Mörby centrum) och slutar i Grisslehamn vid Albert Engströms ateljé.Vi gick Vigelsjöslingan och en extra bit av åpromenaden på vägen hem. Totalt gick vi 7,5 km,
Vigelsjö naturreservat har ek- och lövskog, och strandängar rika på fågel. Området har varit bebott mycket länge och landskapet har formats av jordbruk och bete. På de torra backarna växer prästkrage, blåklocka och gulmåra och vi såg också Gullborre och Natt och Dag. Den senare är en halvparasit dvs. den fotosyntetiserarmen tar samtidigt vatten och näring från rötterna hos gräs och örter i närheten.
Vigelsjö var under järnåldern inte bara en boplats utan också ett centrum för makt. Där låg en mäktig gård vid Lommaren. På höjden reste sig en stor gravhög, synlig för alla som färdades förbi, och ett tecken på rikedom och makt. Här levde stormän som styrde över jord och människor, och deras gravar fylldes med svärd, glaspärlor och spelbrickor för resan till dödsriket. Runt gården arbetade folk med boskap, åkrar och hantverk, medan röken steg från långhusens tak. Vattennivån i Lommaren stod då ungefär tio meter högre än idag, vilket gjorde området rikt på fiske och jakt.
År 1637 kom skattmasen till Vigelsjö hemman. Under Axel Oxenstiernas förmyndartid var skattetrycket mycket högt, och extraskatter under det 30-åriga kriget ökade bördan med upp till hälften. Hemmanet behövde leverera spannmålsskatt, smör- eller penningränta, extra spannmål till armén, körslor till Stockholm samt bidra med en knekt i roteringen eller kostnader för att hålla en knekt. Skattehemmanet hade då omkring 4 hektar åker, (motsvarar 7–8 tunnor utsäde) vilket motsvarade en typisk uppländsk skattegård. Fisket i Lommaren samt skog och utmarker bedömdes som ’nödtorftiga’.
Dagens Vigelsjö gård är långt ifrån 1600‑talets skattehemman. Gården är idag en förskola, där barn springer över de gamla åkrarna som en gång mättes i tunnor utsäde och lass hö. Den stora gårdsplanen, som förr fylldes av kreatur, är nu en trygg lekmiljö med gungor, sandlådor och små äventyrsstigar. Husen bär fortfarande spår av sin historia, och personalen använder ofta naturen runt Lommaren som en del av undervisningen.
Åstråket längs Norrtäljeån följer ån genom stadskärnan. Vid ån, nära busstationen finns Faktoribron, där faktoriet (stadens gamla kronobränneri) låg. Nils Ferlins plats är en liten fickpark med skulpturen av Nils Ferlin. Societetsparken är Norrtäljes största park. Den har en klassisk blandning av stora gräsytor, gamla lindar och ekar. Borgmästarholmen är ett grönområde på en liten höjd strax norr om Societetsparken, precis där Norrtäljeån möter Norrtäljeviken. Det är inte en park i formell mening, utan en naturpräglad holme med tallar, lövträd, stigar och utsikt mot både ån och viken. Den ger en, stilla, avskild känsla trots att den ligger mitt i staden.
Nästa fredag 7 augusti Ekensberg och Nåsten. Samling läge C2 för att kl 11.10 ta buss 107 mot Vreta. Avstigning kl. 11.28 vid vägen vid Stabbymalmsvägen, Vi går en halvtimme lättgången grusväg till Ekensberg och når Café Kulturhaus som är öppet. Där kan man om så önskar äta en vegetarisk lunch (Gulasch-soppa eller pasta med svamp) och Österrikiska kakor. Om vädret är fjärilsvänligt kan man ta Högbyhatt -Fjärilsstigen till Hällens gård (c:a 6,3 km). Snabbare över Håga ängar c;a 4 km Buss hem från Håga.
Vi träffas onsdagen den 19 augusti kl 16, Roslagsgatan 1, i det renoverade godsmagasinet vid Östra Station, precis intill Uppsala resecentrum. Vid pubens bardisk beställer du vilken sorts Langos och dryck du vill ha. Betalar direkt och vi sätter oss tillsammans.
Om du vill gå med anmäl dig här snarast och senast den 13 augusti. Varmt välkommen önskar middagsvärden Anna Frånlund, 0706-76 67 61
(Detta är även ett massutskick till medlemmar i föreningen Aktiva Seniorer som är med i gruppen Middagar tillsammans.)
Vi gick Fyrskeppsvägen ut för att vandra Öregrunds ’Gula stigen’ som löper längs Sunnanös sydöstra delar och slingar sig vid Fursudden. Vi nådde Sunnanö camping och fortsatte sedan till busshållplatsen vid färjeläget. Fint sommarväder: 23 grader, lite lätta moln och lagom bris. Totalt gick vi 11 km.
Vid slutet av Fyrskeppsvägen finns fyra rader av nyare hus med utsikt över Öregrundsgrepen och gemensam badbrygga. Söder om detta kvarter finns äldre små sommarstugor och här ligger en av Öregrunds småbåtshamnar. Grusvägen övergår till en skogsstig som går genom tallskog med inslag av lövskog. Stigen tangerar stundtals strandlinjen med dess klippor och vi fick flera vackra vyer över den småbrutna skärgården. Stundtals skymtade små f.d. slåtterängar. Det är nu mitt i semestertider men vi mötte nästan inga människor på stigen.
Sunnanö är en kulturhistorisk miljö. Gårdar och torp låg nära havet och men bedrev både jordbruk och fiske. Under första halvan av 1600 talet nämns de första fasta gårdarna på Sunnanö i skriftliga källor från Börstil socken. Sunnanö hade då två hemman – Sunnanö Nr 1, det äldre hemmanet, och Sunnanö Nr 2, längre västerut. Sunnanö hade då fullt av små åkerlyckor, steniga hagar, torp och backstugor. Totalt bodde det c:a 45 personer på öns landsbygd, medan Öregrunds stad hade c:a 300 invånare.
Östra Sunnanö liggernära kustlinjen där Öregrunds sjöfart och handel utvecklades. Även utanför själva stadskärnan finns det ännu spår knutna till kustbruket – sjöbodar, fiskarstugor och torp. Från slutet av 1800 talet och framåt blev Öregrund en plats för badgäster och sommarvillor, och ön fick tidigt fritidsbebyggelse. Sunnanö blev ett övergångsområde mellan äldre jordbruksmark, kustnära fiskemiljö och tidig sommarbebyggelse.
Vid Mormorsviken finns ett båtvarv med plats för över 400 småbåtar, ett varv som byggdes ut för 15 år sedan. Vi fikade på en skär norr om Katrinörarna med utsikt mot Öregrundsgrepen. Passagen är ganska grund och det finns tre ledfyrar: en på Stånggrundet söderut och två norrut på fastlandet vid Öregrund. Namnet Katrinörarna står för steniga holmar förknippade med kvinnan Katarina. Kanske var hon en änka på Sunnanö nr 1. Eller kanske var hon en fiskarhustru knuten till hemmanet. En annan obebodd holme vid farleden heter Lövskalmen. Namnet syftar på att holmen är avlång och bevuxen med lövträd.
Vi gick ner till Öregrunds färjeläger. Det är en gammal stad som fick stadsprivilegier 1491. Landhöjningen hade då försämrat hamnen i Östhammar. Under 1500- och 1600-taler blom-strade staden upp när man förde ut det s.k. Öregrundsjärnet från hamnen. Öregrund härjades som så många andra kuststäder vid krig, och år 1719 brände ryssarna ner staden. Senare blev Öregrund en sommarstad med hus med glasverandor, snickarglädje och små trädgårdar. Den var länge en av Sveriges minsta städer, men var ändå en egen kommun ända fram till 1967 då den kom att ingå i Östhammars kommun.
Fredagen den 31 juli. Vigelsjö naturreservat,Norrtälje. Samling Uppsala Resecentrum läge C 1 för att kl. 9.16 ta buss 677 till Norrtälje busstation. UL-kortet gäller hela vägen. Avstigning kl. 10.49. Vi följer Hälsans stig en kortare bit, fortsätter Roslagsleden och når snart Lommarbadet och Vigelsjö naturreservat. Här går vi Vigelsjöslingan (3 km). Vi kan göra en utvikning, alternativt gå en sväng av den södra delen åpromenaden på vägen hem. Åter till Uppsala med buss 677
Igår vandrade vi i högsommarvärme: 26 grader på förmiddagen och nästan 30 på eftermiddagen.
Vi följde Bodaån (ett biflöde till Dalälven vid Skutskär), fortsatte längs sommarstugorna på Kopparhuslandet och nådde Häckörens naturreservat. Talatta! Talatta! som de gamla grekerna ropade när de fick se havet. Den stora sandstranden i reservatet och sandstränderna på den motsatta sidan av Dalälven var fyllda med badande. Men längst ute på udden var vi nästan ensamma.
Hjärtat i norra Upplands kustnatur. Häckörens naturreservat är 76 ha stort varav 32 ha är vatten. Namnet betyder öarna eller uddarna med buskar. Reservatet bildades nyligen (2021) med syftet att skydda kustnära lövskogar, barrskogar och strandmiljöer vid Skutskärs kust. Skogen domineras av höga träd och består av en blandning av många olika löv- och barrträd. Den täta lövskogen gör att det känns som att vandra genom en lund. Tidigare på sommaren kan man se ormbär som är en indikator på fuktig, näringsrik skog. Idag, i lövskogsdunkel på den mullrika marken, såg vi mycket harsyra.
Landhöjningen förändrar ständigt den flacka uddens natur, Nya stränder blottas och övergår så småningom i skog. Det flacka landskapet gör att vegetationen skiftar snabbt: från torra tallhedar till fuktigare lövskogspartier bara några meter bort. Den sandiga marken domineras av strandråg närmast havet och rödsvingel och rödven i torra, solbelysta partier. Trots den korta vandringen i reservatet var den mycket varierad och med skiftande mikroklimat: den svalare luften i lövskogens dunkla partier och den svaga, men ständiga, kustvinden gjorde värmen behaglig.
Skutskär blev ett industrisamhälle 1868–1870 då det byggdes ettsågverk där. År 1894 tillkom den första massafabriken (sulfat) som var början till dagens pappersbruk. Vid sekel-skiftet blev massaproduktionen komplett i och med att sulfitfabriken byggdes. Sedan 1970-talet är sulfitprocessen nästan helt borta men på 50-talet stod den för ungefär hälften av all pappers-massatillvekning. Skutskärsverken ingår i Stora Enso och har, som numera nästan alla pappersmasseverk, enbart sulfatprocess. Veden kokas i natriumhydroxid och dinatriumsulfid. Sulfatprocessen luktar illa eftersom den producerar svavelväte (’ruttna ägg’) och merkaptaner (’kattpiss’). Sulfitprocessen luktade ännu värre eftersom det dessutom bildades svaveldioxid med stickande, kvävande lukt och organiska svavelbiprodukter från nedbryt-ningen av ved. Idag kan man förnimma en svag doft av svavelväte, metylmerkaptan, dimetylsulfid och dimetyldisulfid.
Vi passerade Skutskärs avloppsreningsverk från 1972 som ligger alldeles vid infarten till reservatet. Utsläppet går via en utloppsledning i den grunda fjärden mellan Skutskär och Häckören.
Dricksvattnetkommer från naturligt grundvatten från området men detta har flera utmaningar:risk för saltpåverkan och föroreningar nära kusten, ojämn vattenkvalitet beroende på årstid och grundvattennivåer, samt begränsad kapacitet när orten växer. Skutskärs dricksvatten kommer från och med slutet av 2028 att få ett nytt ursprung genom ett nytt vattenverk. Vatten från Dalälven kommer att pumpas till en råvattenstation i Skutskär. Vattnet kommer att sprinklas över infiltrationsbassänger och bilda konstgjort grundvatten. Byggandet av verket startade för tre månader sedan.
Under 2026–2027 kommer det att ske parallella arbeten med råvattenstation, ledningar och infiltrationsanläggningar.
Nästa fredag (den 24 juli) Öregrund. Samling vid Uppsala Resecentrum läge A3 för att kl. 09.09 ta buss 755. Avstigning kl. 10.33 vid Smedjebacken, Öregrund. Vi vandrar längs den östra stranden av Sunnanö.
Tillbaka går det buss ungefär varje halvtimme (775 går något snabbare):
Fredagen 3 julivandrade vi ungefär 5 km runt olika stigar i Wiks naturpark – en omarkerad stig i norra delen, och delar av den röda och den blå leden.
Vi gick genom täta hassellundar och hagar med gamla ekar och andra ädellövträd. Luften kändes frisk efter nattens regn och de varma dagarna innan. Vid fikapausen kom en kortare skur.
Den nordvästra delen av parken är fortfarande en tät skog av stora hasselbuskar och små stigar. En liten stig leder fram till ett mycket gammalt ek-märkesträd. Inuti sådana ihåliga träd bildas material som kallas mulm. Den består av lös, murken ved och där trivs larver av mer eller mindre sällsynta insekter. Naturparken är också full med liggande stubbar och stående rester av gamla ekar.
Viks gård är omnämnd sedan 1200-talet och i början av 1300-talet var den sätesgård för Ramborg Israelsdotter av släkten And. Hennes make kom att dödas vid Nyköpings gästabud 1317. Det finns fler sägner om Ramborg Israelsdotter – hur hon hämtade guld från trollen i Kumla trollberg och hur hon fortfarande spökar i slottet och i parken.
Wiks säteri var en stor arbetsplats. Bland tjänstefolket hade hushållerskan dejan en hög ställning. För år 1685 har man hittat en lönelista och då hade dejan följande årslön: 5 daler kopparmynt (800 kr i dag), 5 tunnor spannmål, ½ tunna strömming, 1 kappe ärtor, 3 lispund kött (25,5 kg), 2 lispund fläsk, 1,5 lispund salt, 5 marker humle, 2 marker ull och 4 par skor. Wiks säteri kom under 1400-talet i ätten Bielkes ägo och vid den här tiden byggdes borgen. Att den var gedigen bevisades av att Knut Nilsson Sparre av Ellinge i över ett år klarade en belägring av Gustav Vasa när denne krigade mot Kristian II av Danmark år 1521.
Under 1600‑talet byggdes slottet om och fick nya flygelbyggnader i trä. Slottet restaurerades 1858 – 1860, och då förvandlades betesmarken till en engelsk park. Bland de stora ekarna planterade man nya träd, anlade stigar och byggde ’mystiska sevärdheter’ som fejkade fornlämningar.
År 1912 såldes Wik till en bankir efter att ha gått i arv i 24 generationer under mer än 600 år. Köpeskillingen var 125 000 kronor. Senare blev Wiks slott folkhögskola och därefter kurs- och konferenscentrum. Men under 1900-talet växte parken igen och de stora ekarna började kvävas. Åren 2000 – 2002 restaurerade man den därför – gamla ekar höggs fram och delar av parken glesades ut. Får och kor betar för att hålla markerna öppna. Vid slottet har man nu fina blomster-rabatter och grönsaksodlingar. I förra veckan var det varit turer om verksamheten för allmänheten. Sista budet är att verksamheten kommer att fortsätta som vanligt, trots en ny lag om offentlig säljverksamhet.
Nästa fredag den 10 juli Samling Uppsala Resecentrum läge B2 för att ta buss 809 kl. 09.29 mot Knutby. Avstigning kl 09.52 vid Selknä som ligger vid Trehörningens nordspets, där ledaren, Peter Buckley, möter upp. Vi går Lännastigen (c:a 7 km). Leden går söder om Lötsjön och har några steniga passager. Kängor rekommenderas och stavar om du gillar extra stöd. Matsäck äter vi med förhoppningsvis fin utsikt över sjön.
Ingen föranmälan behövs. Om vädret är dåligt, alltså jättekallt-blåsigt-regnigt ställer vi in turen. Ta med kläder efter väderlek och matsäck för två raster. Från Länna Löt går buss 809 hem varje halvtimme (kl 13.19, 14.24, osv.) Välkomna. Peter Buckley tel 0760 24 94 64
Fredagen den 17 juli Häckörens naturreservat Samling kl. 09.12 vid spår 5 för att ta Mälartåget mot Gävle. Avstigning kl 10.11 vid Skutskär. Vi tar buss 501 som avgår kl 10.15. Efter 2 hållplatser går vi av vid Siggebodavägen kl 10.19. Efter gångtunnel under Gävlevägen vandrar vi längs Bodaån och sommarstugorna på Kopparhuslandet och når Häckörens naturreservat med sand- och klippstränder. Där ser man Skutskärs fyr och havshorisonten. Vi bör lämna stranden 75 min före önskad tågtid hem. Hela vandringen är lättgången och mellan 7-8 km. Sträckan Siggebodav – stationen går man på 20 min om man inte vill passa buss 501.
Fredagen den 26 juni gjorde vi en rundtur i Hargshamn under Ann-Charlotte Ljungholms kunniga ledning.
Vi gick Badvägen mot campingen och småbåtshamnen, tog Wiktors stig genom skogen till Järnboden, och bussen tillbaka till Östhammar/Uppsala från hållplatsen Träsket. Det var en varm dag men med sköna fläktar från sjön. Totalt gick vi 5 – 6 km.
Harghamn hade ett uppsving på 1870-talet då hamnen byggdes för att tjäna Karlsbergs bruk. Hargshamn hade som flest 600–700 invånare, och detta inträffade under 1950 och 1960 talen när hamnen, industrin och järnvägen fortfarande sysselsatte många. I dag bor det knappt 300 personer här och nästan all samhällsservicen har försvunnit. Såväl skolan, livsmedelsaffären och vårdcentralen lades ner 2006 och finns nu i Östhammar 17 km bort. Men orten har 16 förskolebarn som man ordnar trevligheter för och Folkets hus för kulturmöten.
När vattnet blev för grunt vid Järnboden flyttades hamnverksamheten gradvis 1615 – 1625 till den nuvarande småbåtshamnen vid i Hargshamn. Där hade det redan under 1500-talet funnits ett varv för att bygga små kustfartyg. Varvet fick en ny blomstring med den nya hamnen. I samband med starten av Karlholms bruk i Harg etablerades en nyare hamn längre ut i Hargsviken år 1740. Den användes för att skeppa ut järn, trä och tegel. Marken tillhörde egentligen byn Braxenbol som levererade ektimmer.
Till dagens Hargshamn skickas avfall i inplastade balar från Irland. Det används för förbränning och för att utvinna energi i Uppsala Värmeverk. Till hamnen skickas också metallskrot från andra delar av Sverige och från andra länder i Europa. Skrotet fragmenteras under buller och bång i industriområdet nära hamnen. Området vid Karlholms varv har däremot utvecklats till en trevlig småbåtshamn och rekreationsområde med camping och bad.
Nära badet och campingen ligger dagens livsnerv i Hargshamn – Jaco Fabriks AB. Företaget kom till orten 1950 och tillverkade transformatorstationer. Idag har det 64 anställda och konstruerar ’teknikhus’ med t ex ställverk. Delvis har man inhyrd arbetskraft och exporten går till Arabvärlden.
Blåeld, vit vicker och backnejlika växte i den torra och soliga marken vid småbåtshamnen. Hargshamn har ingen stor fyr som Örskär eller Gräsö, men det finns en mindre hamnfyr som nu är helt elektrifierad. Den tillhörande fyrvaktarbostad ligger kvar på den lilla höjden mot vattnet. Man kan se Lilla Kogrundet som är en välkänd fågellokal. Havsörnar är vanliga och en sådan finns också som skulptur. I år är det mindre svalor än de brukar vara eftersom det finns färre insekter.
Till minne av Wiktor Eriksson, 10:e generationen arrendebonde på gården i Braxenbol, har man anlagt en vacker stig genom skogen. Skogen växer på näringsrika marker med hassel-lundar. Vi såg 4 nattvioler i all sin prakt. Vi gick först över järnvägsrälsen som vilade på träsyllar. Här fraktades rå eller krossad järnmalm eller sorterad malm, från Dannemora gruvor till Europas stålverk. Malmtågen gick 2-3 ggr per dag men detta upphörde 2015 då gruvan fick stänga.
Längs vägrenen vid den gamla landsvägen blommade det för fullt. Vi identifierade Natt och Dag (en halvparasit), Vitpyrola, Åkervädd, Brudbröd, och Skogsklöver. Vi nådde slutmålet, Järnboden från 1758, som uppfördes av byggherren Raphael Claesson Pousette. Byggnaden fungerade då som förvaringsplats för järn och brukets spannmål.
Nästa fredag 3 juli Wikparken. Samling Uppsala resecentrum läge C4 för att kl. 08.30 ta buss 108 till Wik. Det går att gå på bussen vid Ekonomicum men inte hållplatserna innan. Framme ung. kl. 09.00. Vi vandrar olika stigar i den 35 ha stora naturparken. Där finns svala skogar och svalka vid stranden.
