Kategori: Arkiv

Fredagen den 7 mars 2025 vandrade vi från Fyrishov via Tunakolonin. Vi gick över åsarna och nådde Gamla Uppsala fornområde. Många gick tillbaka via Domarringens skola. Om man fortsatte till närmaste busshållplats blev vandringen närmare 9 km. På eftermiddagen var vädret var strålande och vi såg joggare i kortbyxor och soldyrkare på bänkarna. För egen del hörde jag lärkan för första gången i år.

Tre åskullar

Vi gick upp på de tre åskullarna Lötenkullen, Röboåsen och Tunåsen. De är en del av den 25 mil långa Uppsalaåsen som sträcker sig mellan Södertörn och Billudden. För 5000 år sedan började åsen sticka upp ur havet samtidigt som vågorna slog emot den. I Lötenkullens norra del finns en mindre sandtäkt. Sanden användes till att ’magra’ leran vid tillverkningen av tegel vid Röbo f.d. tegelbruk. På så sätt minskade man effekten av att styv lera krymper vid tegeltillverkning. Leran tog man från en stor lertäkt öster om åsen där det nu är åker. Den mesta sanden tog man dock från Röboåsen som hade två stora sandtäkter i dess västra del. 
Tunåsen är 30 m hög och uppkallad efter Linnés lärjunge Thunberg. Uppe på dess topp har man en fin utsikt åt alla håll och man ser bl.a. fornminnesområdet och Ärna flygplats. Tegelbruket vid Rödbo var i drift ända in på 1970-talet. Sandtäkterna restaurerades 1985-2008 då de fylldes igen och sedan såddes med växter som klarar torka. Äldre knotiga tallar höggs fria. Senare (2013) ryckte man t.o.m. upp hela tallar med maskiner så att inte stubbar och rötter skulle vara kvar i marken. För att minska förnan brände man också en del mark. Gamla Uppsala är nu ett färskt kommunalt naturreservat som bildades 11 december 2023. Här vill man bevara torrbacksfloran och insektsfloran. Markägare är Gustavianska stiftelsen vid Uppsala akademi och den s.k. Prästlönetillgången i Uppsala stift. På Tunåsens södra sida har kyrkan gjort en meditationsplats med nio stora ’stenägg’.

Tre sagokungar

Gamla Uppsala var en symbolisk laddad plats för Svea kungadynasti. Kungarna hade kontroll över handel och hantverk. Eftersom de kunde skänka bort olika lyxprodukter kunde de stärka sin position än mer och knyta viktiga personer till sig. Högarna i Gamla Uppsala uppfördes under Vendeltiden (ungefär åren 600-650). Om högen är större än 30 m i diameter kallas den för kungshög. Men i den östra högen finns en kvinna och ett barn begravda. Man har också hittat rester efter djur som användes vid jakt (hundar, hästar, duvhökar). Tre av kungshögarna är i blickfånget när man kommer söderifrån. I dessa anses kungarna Aun (Ane den gamle), Egil och Adils från Ynglingaätten vara begravda. Då deras namn börjar med vokaler tror man att de möjligen kan ha levt i verkligheten. Men de flesta kungarna som Snorre Sturlasson berättade om lär vara vad vi med dagens uttryck kallar sagokungar.

Vid senare års utgrävningar av terrasserna norr om kyrkan har man funnit resterna efter en enorm hallbyggnad. Den brändes ner på vikingatiden. Man har också funnit rester av ett monument i form av långa rader med stolpar, förmodligen avsedda att sätta skräck i fiender.

Sveriges äldsta ärkebiskopssäte som blev en vanlig sockenkyrka

Sedan 1164 låg Sveriges första ärkestift i Gamla Uppsala. Men kyrkan brann två gånger under 1200-talet och Gamla Uppsala låg så pass avsides att platsen inte lockade tillräckligt många besökare. Påvens gav sin tillåtelse att flytta ärkesätet till Östra Aros, dvs. till Uppsala och den nuvarande platsen för Uppsala domkyrka. Därmed kom Gamla Uppsala att mista sin position som maktcentrum. Den 24:e januari 1273 bars den heliga kung Eriks relikter i procession från Gamla Uppsala till Östra Aros. Kvar blev en förminskad kyrkobyggnad och en bondby med namnet Gamla Uppsala. Under 1500- och 1600-talet var den dock Upplands största by. Den bidrog till kungens och hovets försörjning (Uppsala öd).

Text Barbro Ulén

Fredagen den 21 februari vandrade vi från Danmarks kyrka, Naturstigen i Hammarby, vidare genom den östra delen av skogen i kulturreservat och sedan, via Hubby, till Linnés Hammarby. Tillbaka gick vi Linnéstigen till Danmarks kyrka. Det blev en sträcka på 7 km.

Varför heter byn Danmark? Det finns flera teorier. En lite långsökt är att landet Danmark kunde vara vikingarnas slutstation då man seglade Lång-hundraleden mot Stockholms skärgård. Då var de höglänta delarna av Danmarksbygden ett tydligt landmärke. En annan teori är att namnet bygger på det fornnordiska ordet dank dvs. träsk, men att man tappat k-et. Namnet ska då tolkas som ’skogen vid de sanka ängarna’.

Det har skett stora förändringar i skogen sedan vi gick här för nästan ett år sedan. Den har gallrats kraftigt vilket syntes redan före Ängeby. Det öppna skogsbrynet har nu glest med höga tallar av samma ålder. Den 50 ha stora skogen var en gång i tiden en kronoskog för småviltsjakt. Nu söker man återskapa en mellansvensk skog med historiska värden. Den blir därför annorlunda än naturreservatens skogar som vi vanligen vandrar i.

Under äldre tid var jord- och skogsbruk integrerade med varandra. Först omkring sekelskiftet 1900 skiljdes skogen från betesmark och åker. Då var byarnas skogs- och utmarker ganska trädfattiga med dagens mått mätt. Närmast Hammarby betas nu skogen återigen. Man tar ut virke till alla hankgärdesgårdar som det kryllar av. Här demonstreras svedjor. Tallar närmast gården har man katat (delvis barkat) för att de ska bilda hållbart kådvirke. Även de höga tallstubbarna som nu markerar Naturstigen verkade katade.

Hubby är grannbyn som Linné fick som gåva av Gustav III under blomsterkungens sista år. Efter hans död kom den att tillfalla Linnés döttrar och här växer fortfarande ett stort bestånd av sibirisk nunneört. Vi fortsatte vandringen genom Linnélunden dvs. den f.d. park som Linné anlade. Den blev därefter i stort sett orörd och här finns nu fortfarande nästan 50 olika växter om Linné tog till Hammarby en gång i tiden. Fikat intogs i lä av ladan vid ’Klonarkivet’, äppelträd med olika sorter. Där fanns fullt med stolar och bord som fått stå kvar över vintern.

Femstenaröret som markerade rågången mellan Hammarby, kronparken och Ängeby stack upp ur snön. Det anlades vid en gränssyn 1803. I dess mitt placerades en hjärtsten och runt den fyra biliggare. I väntan på bussen gick vi in i Danmarks kyrka som var öppen. Den har härjats av åskbrand vid två tillfällen: 1699 och 1889 och står ståtligt återuppbyggd. Invändigt är den också renoverad, inklusive takmålningarna av Albert Pictor. Efter att ha köpt Linnés Hammarby besökte Linné kyrkan om söndagarna tillsammans med hunden Pompe. Hustrun Sara-Stina behövde tydligen inte följa med. Hon representerades istället av en särskild psalmbok som låg på kyrkbänken.

Text Barbro Ulén