Guidningen på Uppsala Konsert & Kongress

Vi fick en mycket intressant rundvandring på UKK med mycket bra information av vår duktiga och trevliga guide Ann Eriksson.

Guiden Ann Eriksson omgiven av intresserade Aktiva Seniorer.
Nu vet vi – bland mycket annat – varför rulltrapporna är röda,
och varför hissen är så stor att man kan köra in en bil i den,
och att bänkraderna i den sal där Uppsalas kommunfullmäktige har sina möten snabbt kan skjutas undan.

Det var spännande att få se bakom kulisserna, loger och konferensavdelningen.

Gröna växterna är vägg i Green Room.
Klänningen hänger som dekoration på våning två.

Utsikten är magisk från detta hus. Kul att se Uppsala uppifrån.

Fika avslutade rundvandringen.

Mycket intressant och givande visning fick vi de båda dagarna i slutet oktober.

Och visst… de röda rulltrapporna symboliserar Röda Mattan.

Text och foto Mona Olsson

Artros

Ersättning för inställda ”Artrosskolan” 

Föreningen har glädjen att kunna meddela att vi kan bjuda in till en informationsträff med Reumatikerföreningen som ersättning för ”Artrosskolan” som blev inställd i april.

Plats: Träffpunkt Storgatan 11, 1 tr (Obs! inte samma lokal som tidigare)

Tid: Tisdag 19 november kl 14.00 – 15.30

Ingen avgift.

Välkomna!

Kontakt Margareta Engvall

Blueseftermiddag med Roberta’s

Under ett par eftermiddagstimmar på Träffpunkt Storgatan underhöll duon Roberta´s oss med blues och americana*, en fin blandning av covers och egenskrivet material. Duon var förstärkt med Johan och Fredde. 

Vi Aktiva Seniorer visade vår uppskattning genom varma applåder mellan låtarna och synligt diggande medan låtarna framfördes.

Utlovat tilltugg visade sig vara en cirka kvarts meter lång fylld baguette var. För de medlemmar som ätit ordentlig lunch innan blev det lite väl mycket men det är ju helt rätt numera att göra sig en doggy-bag. Matsvinn vill vi ju inte veta av.

Detta var föreningens andra populära musikprogram på Storgatan 11, den här terminen. Mellan 1 och 10 december går det att anmäla sig till den tredje, julpuben. Gör det! 

Erika Lundqvist (sång och gitarr), Johan Bendrik (trummor), Martin Englund (sång och gitarr) och Fredrik Lindén (bas).
  • ”Americana” är folkmusik och traditionell musik från USA, och kan sägas inkludera stilar som folkmusik, countryblues, bluegrass, alternativ country, rockabilly, rotrock och heartland rock.
    (källa: Wikipedia)
Text
Ulla Englund
Foto
Sven Tideman

Maria Ripenberg talar om hoten mot demokratin

Under rubriken Hoten mot demokratin och pressfriheten talade Maria Ripenberg för oss den 23 oktober.

Maria är ledarskribent och debattör på Upsala Nya Tidning och hennes anförande var både engagerat och engagerande. Föredraget drog fullt hus till Storgatan 11 och cirka 70 medlemmar tog del av hennes redogörelse.

Hon talade om hur angreppen på demokratin tagit fart runt om i världen och hur populistiska partier på flera sätt angriper de för de flesta medborgare självklara värdena kring demokratin. De använder demokratin för att själva komma åt makten för att sedan på olika sätt avdemokratisera.

Maria berättade också om de hot som drabbar journalister och beskrev personliga upplevelser av detta.

Maria är också författare och hon presenterade sin nyutkomna bok ”Historiens vita fläckar – om rasismens rötter i Sverige”.

Text
Bror-Erik Lundin
Telefon 0705-32 66 67

Rapport från Medicinhistoriska museet

Femton förväntansfulla personer gick in det vackra och välbevarade museet på Ulleråkerområdet i onsdags förra veckan.

Där fick vi en mycket innehållsrik genomgång av historiken bakom museet av vår guide Bertil Karlmark som var ytterst påläst gällande allt som rörde museet.

Vi var nog alla glada över att inte ha varit i behov av läkarvård för några hundra år sedan. Bedövningsmetoderna var minst sagt primitiva (massor med alkohol, slag i huvudet för att åstadkomma medvetslöshet m m) och psykvården andades stor grymhet med våra mått mätt.

Visningen avslutades med fika och då fick vi möjlighet att ställa frågor till vår guide.

Jag tror att allas våra förväntningar var infriade när vi styrde kosan hemåt.

Text
Britt-Marie Gunnarstedt

Vi smakade på Dalarna

Den 12 september var vi ett gäng Aktiva Seniorer som åkte iväg mot Dalarna och Borlänge-trakten.

Vi började med förmiddagskaffe hos Sahlins Struts för att fortsätta med att titta på strutsarna och lyssna till hur det hela började.

Kerstin Sahlin berättar om strutsfarmen.
De svarta strutsarna är hanar och de gråa honor.
Strutskycklingar, det går inte att se om de är honor eller hanar.

Därefter åkte vi lite västerut till Murboannas Gårdsmejeri för lunch och ostprovning. Vi fick även höra deras historia om hur allt startade.

 Murboannas, här vi åt en god lunch.

Resan avslutades på Kulinariet i Stora Skedvi där vi drack eftermiddagskaffe med ”mjukbulla” medan Jonas berättar om Malin och Anders och deras resa till att öppna Kulinariet med bakning av Skedvibröd bland annat.

Gräddning av Skedvibröd.
Skedvibröd – packat och klart.

På samtliga tre ställen kunde vi köpa med oss lokala produkter och delikatesser.

Text
Eva Ulriksson
Bilder/bildtexter
Monika Belin

En spännande bangolffinal

Det blev en riktigt spännande final där utgången var osäker långt in på den tredje rundan. Så ska det vara i en bra final. Grattis Ahmad till segern, Ortram och Kurt till pallplatser och Ivar och Jan till en bra satsning.

Startfältet i Aktiva Seniorers finalspel i bangolf 2019. Från vänster: Ivar Rylén, (5:e plats), Ortram Fischer (2:a plats), Ahmad Sarehkhani (segrare), Jan Nilsson (5:e plats), Kurt Nyberg (3:e plats).

För att få delta i finalen krävdes högst 100 slag sammanlagt på tre rundor. T.ex 92 banor med 2 slag och 8 med spik d.v.s. 1 slag. Bästa kvalresultat 85 slag av Ahmand. Då handlar det om 85 tvåor och 23 spikar.

Prisutdelning kommer att ske vid Aktiva Seniorers idrottsgala den 18 december i Bowlinghallen i Fyrishov. Alla deltagare i bangolfen är välkomna.

Pris för fest med garanterat god smörgåstårta, måltidsdryck och kaffe är 30 kr/deltagare. Mera festliga drycker kan köpas i baren. Vill du spela en timme bowling så blir det totalt 60 kronor.

Bokning till Bengt via e-post (bengt.sg.karlsson@telia.com)

Bilden från vår tävling i bangolf den 5 september visar ett historiskt ögonblick, nämligen de sista tävlande på banan vid Kap.

Efter 35 år ska allt rivas till förmån för en bro över Fyrisån. Det blev således Aktiva Seniorerna som stod för avslutningen. Det kändes vemodigt trots att en ny och bättre anläggning ska byggas längre 400 meter söderut. Vårt spel pågick i 16 år.

Tack för trevlig samvaro och grattis till fina sportsliga prestationer. Avslutar med en låt om saknad.
”Ja nu är det slut på gamla tiden
nu är det färdigt inom kort.
Nu ska hela rasket rivas,
nu ska hela rasket bort.
Så jag tar farväl
och stora tårar rullar på min kind.
Nu är det slut på gamla tider,
nu går banan vid Kap i himlen in.”

Text och foto
Bengt Karlsson
Telefon: 018-30 10 76

Heldagen på Lövstabruk

”Men jag vågar säga, att min kära moder intet sett något i Sverige, om hon inte sett Leufstad.” Så skrev Gustav III till sin mor, drottning Lovisa Ulrika, i ett brev år 1768.

Lövsta – herrgården.
Kanoner som vaktar.
Rundhusen.

Nu var det inte Gustav III som manade oss, utan vårt eget programblad som lockade med heldagen på Lövstabruk i onsdags, ett av de många järnbruk som Uppland är så rikt på, och kanske en av landets praktfullaste bruksmiljöer. Något bruk i bruk är det förstås inte längre, masugnar och smedjor är sedan länge försvunna – utom en av klensmedjorna. Där arbetar smeden Erika Galle som berättade om sin livslånga kärlek till järn och eld, gamla och nya verktyg, smidde en nål, och visade oss den i stort sett bibehållna ”Smedjan”, med bilder på väggarna av de gamla män och ibland mycket unga pojkar som arbetat med detta slitsamma hantverk.

Erika Galle utanför sin smedja.

Redan på 1570-talet hade en hytta för tackjärn börjat byggas i Lövsta och kronan lät uppföra en egen hytta ett tjugotal år senare. År 1629 började bankir Louis De Geer (1587-1652) arrendera kronans hytta, ett arrende som han fick överta år 1633 som pant för sin fordran hos kronan. Med hjälp av yrke­sskickliga valloner förvandlades hyttan till ett modernt järnbruk. Redan från början fungerade bruket som ett självförsörjande samhälle. Efter hand kom Louis De Geer och hans släkt att äga flertalet av Sveriges större bruk och gruvor.*) I slutet av 1800-talet började ny teknik konkurrera ut de gamla bruken, och 1926 lades Lövstabruk ner för gott.

Under rysshärjningarna 1719 ödelades större delen av Lövstabruk men byggdes upp omgående och kom att utvecklas till ett av världens största järnbruk.

Den nya herrgården stod klar år 1730. Vi visades runt av den kunnige vallonbruksguiden Ingemar Nilsson och fick i de vackra salarna beskåda sidenklädda möbler, magnifik takstuckatur med franska liljor (ingår i vapenskölden) och porträtt av många i familjen de Geer som brukat och bebott Lövstabruk i 300 år.

Den magnifik takstuckatur med franska liljor.
Gunghäst och åkdon i ett hörn av hallen.

Vi förevisades också köket med alla vackra kopparpannor, varmvattenberedare i koppar och ett rejält bord med en decimetertjock stenskiva i kolmårdsmarmor.

Köket med vedspis och varmvattenberedare.
Kopparkittlar och ljusstöpning.

Vår trevliga bussförare Peter körde oss sedan till Forsmarks bruk, som en kort tid i mitten av 1700-talet också ägdes av familjen de Geer. Målet var Forsmarks Wärdshus och en mycket välsmakande lunch.

Lunch i Forsmarks Wärdshus.

Åter på vindlande småvägar tillbaka till Lövstabruk och Hantverkets Hus med både ateljé och butik. Vi kunde konstatera att Lövstabruks kyrka med sin berömda orgel måste få ett eget besök.

Under återfärden till Uppsala tog bussförare Peter oss på avvägar förbi Dannemora, som en gång försåg Lövstabruk med järnmalm, samt den lilla orten Film och berättade ungdomsminnen från trakten.

Som en annan Barbapappa bytte vår buss sedan skepnad till buss 8 för att släppa av några av deltagarna nära bostaden, medan vi andra fortsatte till utgångspunkten UKK och skildes åt med ett stort tack till bussförare Peter och programmakare Margareta för en mycket lyckad dagsutflykt.

——-

*)Bonusinformation: Fem generationer De Geer har också ägt Skyllbergs bruk i Närke, 1775 sålt till Olof Burén, som senare förvärvade Stjernsunds gods och lät uppföra Stjernsunds slott, vilket vi nyligen har besökt, samt Godegårds säteri mellan Askersund och Motala, med ett museum som visar 250 år av svensk porslinstillverkning.

Text
Elisabeth Agell
Foto
Margareta Engvall

Så blev den då av till slut, Stjernsundsresan

Så blev den då av till slut – resan till Stjernsund och Vättern som så överrumplande fick ställas in i maj. Nu var allting med oss, även det sensommarbehagliga vädret.

Fyrtiotre ur den ursprungliga gruppen hade gladeligen ställt upp igen. Färden gick snabbt och säkert i vår bekväma buss framförd av vår trevlige bussförare Leif och vi kunde strosa runt i idylliska Askersund en bra stund före ombordstigning på m/s Wettervik.

Uppe på bron går riksväg 50 över Stora Hammarsundet.

Under den cirka två timmar långa kryssningen på sjön Alsen och i norra Vätterns skärgård, serverades vi en läcker lunch med Vätternlax från Olshammarsgården av skepparens fru Marita Bergsten och underhölls av skepparen själv, Johan Bergsten med berättelser om sevärdheterna i området.

När m/s Wettervik släppt av oss vid Stjernsunds slottsbrygga fortsatte hon in till Askersund.

Målet för resan, Stjernsunds slott, kunde betraktas från olika vinklar, och till slut landsattes vi på den vassomslutna bryggan och gick upp till slottet – bruksherrgården som byggherren Olof Burenstam hellre kallade det – där två kunniga guider visade oss slottet och biljardflygeln, en av fyra flyglar.

Stjernsunds Slott, framsidan.
Stjernsunds Slott, baksidan.

Slottet stod klart år 1808 och är byggt i stram nyklassicistisk stil, ritat av arkitekten Carl Fredrik Sundvall som senare fick nybyggnaden av universitetsbiblioteket i Uppsala på sin lott – men det är en helt annan historia.

Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av den Bernadotteska familjen. Karl XIV Johans sonson prins Gustaf, sångarprinsen, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Vi fick skrida genom salar som kan visa upp en av de rikaste och bäst dokumenterade interiörerna från 1800-talets mitt, med magnifika ljuskronor, stora speglar med snidade guldramar, majestätiska sängar med originaltextilier och stora franska mattor, och genom en matsal som i väggarna har fyra basreliefer, ”conversation pieces”, och tolv månadsbilder i trompe-l’oeil-teknik.

De sista ägarna var familjen Cassel. Änkefru Augusta Cassel avled 1951 och överlämnade i testamente Stjernsunds slott med inventarier samt parken till Kungl Vitterhetsakademien. Dessförinnan, år 1948, hade hon sålt åkermark och skog till Uppsala universitet.

Tillbaka i Askersund, vy från bron som leder in via Södra Infarten.
Vi hann med en liten glassrast innan bussen återvände till Uppsala.
Text Elisabeth Agell | Foto Vivi-Anne Almgren

Solsken över bangolfbanorna

SMHI hade rätt. Det blev 28 grader på nationaldagen.

Så sett som ett medeltal har vi haft perfekt väder med cirka 20+, svag vind och nästan inget regn varje torsdag, bangolfsdagen.

Nästa speldag, den 13 juni, ska det bli +17, molnigt men inget regn. En perfekt bangolfdag. Vi ses då.

Arkivbild. Foto: Ulla Englund

Till Bangolfsidan

Kontakt Bengt Karlsson