Så blev den då av till slut – resan till Stjernsund och Vättern som så överrumplande fick ställas in i maj. Nu var allting med oss, även det sensommarbehagliga vädret.
Fyrtiotre ur den ursprungliga gruppen hade gladeligen ställt upp igen. Färden gick snabbt och säkert i vår bekväma buss framförd av vår trevlige bussförare Leif och vi kunde strosa runt i idylliska Askersund en bra stund före ombordstigning på m/s Wettervik.

Under den cirka två timmar långa kryssningen på sjön Alsen och i norra Vätterns skärgård, serverades vi en läcker lunch med Vätternlax från Olshammarsgården av skepparens fru Marita Bergsten och underhölls av skepparen själv, Johan Bergsten med berättelser om sevärdheterna i området.

Målet för resan, Stjernsunds slott, kunde betraktas från olika vinklar, och till slut landsattes vi på den vassomslutna bryggan och gick upp till slottet – bruksherrgården som byggherren Olof Burenstam hellre kallade det – där två kunniga guider visade oss slottet och biljardflygeln, en av fyra flyglar.


Slottet stod klart år 1808 och är byggt i stram nyklassicistisk stil, ritat av arkitekten Carl Fredrik Sundvall som senare fick nybyggnaden av universitetsbiblioteket i Uppsala på sin lott – men det är en helt annan historia.
Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av den Bernadotteska familjen. Karl XIV Johans sonson prins Gustaf, sångarprinsen, lät 1848-1852 utföra en genomgripande nyinredning av slottet. Vi fick skrida genom salar som kan visa upp en av de rikaste och bäst dokumenterade interiörerna från 1800-talets mitt, med magnifika ljuskronor, stora speglar med snidade guldramar, majestätiska sängar med originaltextilier och stora franska mattor, och genom en matsal som i väggarna har fyra basreliefer, ”conversation pieces”, och tolv månadsbilder i trompe-l’oeil-teknik.
De sista ägarna var familjen Cassel. Änkefru Augusta Cassel avled 1951 och överlämnade i testamente Stjernsunds slott med inventarier samt parken till Kungl Vitterhetsakademien. Dessförinnan, år 1948, hade hon sålt åkermark och skog till Uppsala universitet.


Text Elisabeth Agell | Foto Vivi-Anne Almgren |