Igår gick vi Salstaleden i strålande sol. Nu är verkligen våren på väg.
Den 7 km långa leden går mellan tågstationerna Skyttorp och Vattholma. Sträckan tog oss fyra minuter med tåget men drygt 40 gånger så lång tid till fots. Men då man vandrar hinner man förstås uppleva så väldigt mycket mer, och så bör man lägga till en välförtjänt fika vid Salsta slott. Det är Sveriges nordligaste barockslott som, då det begav sig, låg omgiven av vatten på tre sidor på en udde i Salstasjön.
Leden följer Vattholmaåsen som är en biås till den betydligt längre Upplandsåsen. Dessa åsar bildades för 11 000 år sedan, när inlandsisen drog sig tillbaka och marken inte längre var nertryckt av isen. Den mest dramatiska passagen av leden är där Vattholmaån (dvs. en östlig grenen av Fyrisån) bryter igenom Vattholmaåsen och bildar ett stort vattenhål som kallas Gullsjön. Det var ”sjön där vi badade som barn” berättar äldre personer som växte upp i Skyttorp, Mälby och närliggande torp.
Vid Gullsjön byggde Uppsala kommun en trätrappa ner till den nya spångbron över ån för 13 år sedan. Sju år senare (år 2020) invigdes hela Salstaleden. Då hade man bl.a. frigjort många av områdets gamla ekar. Åsen hålls ljus och öppen med enar och andra glesa buskar, genom bete av ungdjur eller dikor. På grund av granbarkborre-angrepp har delar av skogen avverkats under de senaste åren. Norrut från spångbron såg vi för ett par år sedan ett stort bäverbo: en stor, rund hög av kvistar och grenar i vattnet. Nu var det försvunnet.
På den högsta höjden av åsryggen kan man lätt föreställa sig hur landskapet såg ut när åsen fortfarande var omgiven av vatten. Kanske var det också en plats för ting och den kallas för Tingshusbacken. Kartor från 1600 –1800-talet över Lena socken visar äldre vägar i området, men de stämmer inte helt överens med dagens Salstaled. Leden är alltså inte en historisk kyrkväg, men den ligger nära där en sådan rimligen har gått från byarna Mälby och Skyttorp till Lena kyrka.
Februari var kall i år och det skulle kunna förklara att vi ännu inte såg några gäss som flög mot norr. Det har vi gjort andra vårar i mars. Vi såg heller inga svanarna idag. De brukar annars använda f.d. Salstasjön som rastplats under flytten norrut och då kan man se massor av dem. Sångsvan och grågås har också ökar kraftigt nationellt. Sångsvanen har ökat ”nästan explosionsartat” sedan 1900-talet, och grågåsen har gått från ca 2 000 par (1980) till över 40 000 par (2018). Vi satsar på Hågaån nästa fredag. Där brukar man kunna se mycket spår av bäver. Den 3:e mars kom en rapport från Hågadalen: Lärkorna drillade över fälten. En ormvråk cirklade lågt nedanför Hågahögen och små plogar av grågäss drog förbi.
Text Barbro Ulén
Nästa fredag den 13 mars: Hågadalen till Vårdsätraviken med valfritt slut vid t.ex. Sunnerstastugan. Buss 2 går 10.18 från Vaksalatorg och 10.22 från Dragarbrunn. Avstigning 10.37 vid Håga gård.