är vad ett gäng Aktiva Seniorer upplevde under en vandring i studentstaden Uppsala, dessutom i rätt tid för studentsång och blommande syrener.
Fredagen den 4 juni samlades tolv stycken aktiva seniorer utanför Östgöta nation på Trädgårdsgatan. Där väntade stadsguiden Lena Ahlström för att guida oss runt under ledmotivet ”Studenter, studenter, studenter”.
På 1600-talet slog sig studenter från samma landsända ihop och bildade föreningar så kallade nationer. Då fanns inga hus att ha sina saker i, utan enbart en kista med olika innehåll. Kistorna kunde lånas mot pant.
De äldsta nationerna som bildades i Uppsala var Västgöta respektive V-Dala nation. Ca 200 år senare skramlade nationerna ihop till egna nationshus, många väldigt vackra. Kostnaden täcktes av bidrag från hembygden.
Bland de första nationshusen att byggas var Östgöta nation. Arkitekten hette Kihlberg. Kända personer som tillhört denna nation är bland annat Tage Danielsson och Hatte Furuhagen.
Västgöta nationshus tillkom 1825. Där huserade bland annat Gunnar Wennerberg, upphovsmakaren till Gluntarna. Nästa nationshus att byggas var GH, Gästrike-Hälsingland. Arkitekten här hette Ekholm, som även ritade Bergmanshuset tvärs över gatan.
På 1660-talet förekom mycket bråk bland studenterna. Utegångsförbud proklamerades och för att detta skulle efterlevas tillsattes en så kallade inspektor. Denna ”tjänst” upprätthölls av en professor. Nathan Söderblom var inspektor för GH-nation under många år.
Stockholms nationshus byggdes 1848 och Norrlands nationshus stod färdigt 1889. Båda dessa nationshus har sedan dess byggs ut med varsin huskropp. Stockholms nation är berömt för sina spex. Studentspex är något väldigt unikt för Sverige. Gösta Knutsson var nationens ordförande under tre år.
Värmlands nationshus tillkom på 1930-talet. Huset har samma arkitekt som Stockholms stadshus, det vill säga Ragnar Österberg. Kändisar som tillhört denna nation är Erik Gustaf Geijer, Gustaf Fröding och även Lars Lerin. På 1960-talet var nationen en magnet för jazzmusik.
Vår guide berättade att studenterna på 1800-talet hade som privilegium att bära värja. Dåtidens nollningar var rent sadistiska och förbjöds därför sedermera. Vår promenad avslutades på Valvgatan där Lena pekade ut det så kallade studentfängelset. Där var det ganska behagligt att vara inspärrad, speciellt då det var tentadags.
Att det var studentavslutning denna dag kunde vi inte undgå att höra. Mycket tjo och tjim.
Text: Birgitta Carlsson Fogdegård
