| Växt | Kännetecken | Annat |
| 1 | Lönn – Skogslönn Finns också Tysklönn | Stora och breda blad som kan bli upp till 15 cm breda. De har 5–7 spetsiga flikar som liknar en öppen hand. Varje flik har små tänder längs kanten. | |
| 2 | Skogstry | Mjuka, ovala blad med grågrön färg. Sitter parvis på kvisten. (som hartassar på våren). Mörkröda, bär som sitter parvis – men är giftiga för människor. | Släkt med Linnea |
| 3 | Oxel – förväxlas ofta med rönn | Parflikiga och dubbelt sågtandade blad som är mörkgröna ovanpå, silverludna undertill. Orangeröda bär som liknar rönnbär men är större och mjöligare. Bären sitter kvar långt in på vintern – älskas av fåglar. | Tål avgaser. Dryck på bären orsakar ’väder’ (Linné) |
| 4 | Penningblad | En marktäckare som kan användas i trädgårdar. Bladen är runda och myntliknande och sitter parvis längs krypande stjälkar. | |
| 5 | Alm – vanlig Skogsalm | Kan bli upp till 30–40 meter hög. Ovala blad med sned bladbas, mycket sträva på ovansidan med borstlika hår. Almsjukan har gjort att den blivit akut hotad i Sverige. Trots detta är den fortfarande det fjärde vanligaste ädellövträdet i landet, sett till virkesförråd. | Upplands landskapsträd |
| 6 | Måbär | Små, treflikade och ljusgröna blad med glansig undersida. Klarröda men smaklösa bär som inte är giftiga, men inte heller särskilt goda. | Den vilda formen av vinbär |
| 7 | Ask | Kan bli upp till 30–40 meter hög. Yvig och rundad, krona med uppåtsträvande grenar. Barken är grå. Parbladiga blad med 9–13 småblad med sågtandade kanter. Ask har olika hanträd och honträd. | Gudarnas träd. Förr gjorde man spjut av ask. |
| 8 | Tall | Tallens barr sitter 2 och 2. Unga träd har rödbrun och glänsande bark som blir tjock och skorpig med åldern. Trivs på magra, torra marker där andra träd har svårt att överleva. Vanlig i hela Sverige, särskilt i norra delen där den dominerar skogslandskapet. Kan bli över 30 meter hög och leva i hundratals år. | Ett ikoniska träd: tålig, ståtlig och livsviktig för ekosystem o skogsindustri |
| 9 | Silvergran | Eleganta form och har barr med silvriga undersidor. Det är en förvildad art i Sverige och har visat sig kunna sprida sig snabbt i vissa skogsområden. | Planterades in för 100 år sedan. |
| 10 | Asp | Har runda löv med vågiga kanter. Förökar sig främst via rotskott. Kan bilda hela dungar från ett enda träd. Aspen har mjuk ved som hackspettar gillar. | |
| 11 | Hassel | Mjukhåriga blad (mammas kind). Hässle = många hasselbuskar – finns i många gårds- och ortnamn. Nötterna ingår ej i allemansrätten. Viktig grisföda förr. | Liknar almen men den har sträva blad (pappas kind) |
| | Växt | Kännetecken | Annat |
| 12 | Björk – vanligast Vårtbjörk o Glasbjörk | Stort traditionellt användningsområde (virke, näver, straffredskap, pottaska, färga kläder, saft av sav) | Vi såg en Vril, knöl-formad utväxt |
| 13 | Tuja | Inplanterad för 100 år sedan och nu populär i svenska trädgårdar – särskilt som häckväxt. | Invasiv art |
| 14 | Rönn | Parbladiga med 9–15 småblad, sågtandade och lansettformade – ger ett fjäderlikt intryck. Rönnbären är rika på C-vitamin och antioxidanter – används till gelé, brännvin och mot skörbjugg | Namnet betyder fågelfångst |
| 15 | Ek | Krona är bred och kraftig, med grenar som ofta sträcker sig horisontellt. Ekollon – nötliknande frön som sitter i en liten skålformad fruktskål. Kvilleken –Rumskullaeken anses vara landets äldsta och största ek. | Kvilleken fanns redan på Linnés tid. |
| 16 | Cembratall | Mjuka, blågröna barr som sitter i knippen om fem – upp till 10–15 cm långa. | |
| 17 | Smultron | Vanlig i hela Sverige utom fjälltrakterna. Trivs på ängar, i skogsbryn, på hyggen och vägkanter. Har använts mot gikt, njurbesvär och hudutslag. | Linné åt smultron mot sin gikt. |
| 18 | Örnbräke | En av Sveriges största och mest utbredda ormbunkar. Sprider sig snabbt via rhizomer (jordstammar) och kan konkurrera ut andra växter. Har glykosider och cancerframkallande ämnen som gör den olämplig som foder. | Har inga sporer på undersidan. |
| 19 | Majbräke | En graciös ormbunke som är vanlig i svenska skogar. Sporgömmorna sitter på bladens undersida i böjda halvmåneformade rader. | |
| 20 | Gökärt | Flerårig ört inom ärtväxtern. Den växer även växer i skog. Parbladiga med 2–4 bladpar, långsmala och saknar klänge. | |
| 21 | Trolldruva | Trolldruva är en skuggälskande och giftig ört som växer i lundar och fuktiga skogar över stora delar av Sverige. Svarta, matta bär som mognar på sensommaren och är mycket giftiga. | Blommar först efter 8 år. |
| 22 | Klibbal | Klibbal är ett snabbväxande lövträd som trivs på fuktiga marker, särskilt som här vid en våtmark. Garvämnen i bladen. | Fixerar kväve |
| 23 | Lingon | Hårda blad som klarar vintern. | |
| 24 | Blåbär | Bladen faller av på hösten. | |
| 25 | Skogsfibbla | Skogsfibbla är ett samlingsnamn för en grupp arter den har gula blommor, ofta håriga blad och stjälk. | |
| | Växt | Kännetecken | Annat |
| 26 | Lind | Lind är ett ädellövträd som är både praktfullt och användbart. Hjärtformade blad, 3–6 cm långa, med sågtandad kant och rostfärgade hårtofsar på undersidan. Mjukt och lättbearbetat virke. Blommorna används till te och naturmedicin – sägs ha lugnande och svettdrivande effekt. Ska vara mycket effektivt mot förkylning. Vanligt som prydnadsträd i parker, alléer och trädgårdar. | |
| 27 | Sälg | Sälgens han- och honblommor sitter på olika träd, Den blommar ofta redan i april på bar kvist med de välkända ”videkissarna”. Den bildar salicylsyra. | Vårens viktigaste frukost för insekter. |
| 28 | Skogsfräken | Skogsfräken är en flerårig sporväxt som tillhör fräkenväxterna – en uråldrig växtfamilj som fanns redan på dinosauriernas tid. Sprids via jordstammar, vilket gör att den kan bilda täta mattor. Är lätt att känna igen på sitt fluffiga utseende. | |