Kategori: Arkiv

Fredagen den 7 november vandrade vi andra delen av Etapp 3, Upplandsleden i Stockholm dvs från Stenladan till Sigtuna. Vi gick på skogsstigar, grusvägar och gångvägar genom mälardals-natur. Det var riktigt skönt höstväder (+12^oC och sol) och totalt gick vi 9,1 km.

Bussen stannade vid Stenladan och efter 100 m når man Upplandsleden vid Steninge slott. Från slottet följer leden landsvägen ut mot Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på Vitberget. Här finns vandringens kraftigaste lutning (drygt 25%) tills stigen når 60 m över havet. Så har års, då lövträden fällt sina blad, skymtar man Flottviken mellan träden ett långt stycke. Under 1800-talet flottade man timmer till  viken för vidare transport till Stockholm.

Vi nådde snart naturreservatet Rävsta som bildades för 50 år sedan. Syfte var ’att bevara ett tätortsnära naturområde med kulturpräglad miljö och värdefulla naturmiljöer’ och samtidigt främja friluftslivet. Här blandas barrblandskog, lövblandskog och åkermark med betesmark. Skogen är gammal och varsamt brukad. En indikator på detta är att det här växer orkidéer och svampen Bombmurkla.

Fika gjorde vi vid Björnkälla, platsen för ett före detta torp, där det finns en rastplats med utsikt över det gamla odlingslandskapet. Torpet var bebott till början av 1900-talet då det blev vandringsstuga för Friluftsfrämjandet vid Märsta-Sigtuna. Torpet brann ner sommaren 2005, men kvar finns gamla äppelträd och ett uthus. Vi vandrade vidare på skogsstigarna, kom ut på en mindre landsväg, och nådde Stora Embarsboda.

Torpet Embarsboda byggdes för 100 år sedan åt ladugårdskarlen vid den närliggande Lunda gård. Nu är torpet Friluftsfrämjandets nya vandringsstuga. Namnet betyder torpet där det växer enbär. Vi såg inga enbär idag, däremot en buske med stora blom- eller bladknoppar i vilostadium. Busken kan ha varit falsk fläder eller kanske hägg. Vi vandrade vidare mot Tilskogen och sedan var det inte långt kvar tills vi nådde Sigtunas bebyggelse norr om Munkholmsviken. Leden följer sedan villagatorna Torbjörns väg och Munkholmsvägen till Munkholmsbron  vid Färjestaden – Sigtunas gamla infart.

På Munkholmsbron såg vi norrut mot den nya bron vid Garnsviken. Viken är en del av det gamla vikingafarvattnet Långhundraleden. Kanotklubben Mälarpiraterna har här en utomhusbassäng som används för vattenlek och träning i kanotslalom och paddling. Vi vände blicken söderut. Idag var Sigtunafjärden absolut spegelblank och en kanotist paddlade stilla in under bron.

Text och bild Barbro Ulén

Nästa fredag 14 november vandring rundan Ältsjöstigen, Långsjön och Lännamacken drygt 6 km. Vi kollar om det hänt något nytt i Kunskapsskogen sen vi gick vi här sist för två år sedan och sedan vi hösten 2022 började följa det 570 ha stora området.

Samling Uppsala Resecentrum läge C2 för att ta buss 809 kl. 09.28 . Avstigning kl. 09.53 vid Lännalöt. Tillbaka från Lännamacken går buss 809 varje halvtimma: 12.46, 13.18, 13.46 och 14.16.

Fredagen den 31 oktober vandrade vi på banvallen till den gamla järnvägen Uppsala-Enköping.

Vi gick sträckan från Salnecke till Halldammen, tillbaka en bit till allévägen mot Husby gård och vidare vägen förbi Gryta kyrka och Salnecke slott. Det motsvarade drygt 6 km. Vi som fortsatte att följa banvallen ner till Örsundsundsbro gick 8,5 km.

Järnvägen var i bruk mellan 1912 – 1980 och den här sträckan vid Gryta går genom ett vackert kulturlandskap. Det som dominerar området idag är de vidsträckta planteringarna av björk på de gamla betesmarkerna, planteringar som måste ha gjorts någon gång före 1980. På den norra, och fuktigare sidan av banvallen växer det fortfarande enbart björk, men på den södra, och lite torrare sidan kunde vi se vad uttrycket ”björken är granens moder” innebär. Här har det nämligen vuxit upp fullt med unggranar och de vuxna björkarna har fungerat som ett skydd för dem. Björkens lövverk ger ett mikroklimat som skyddar unga granar från frostskador. Björken höjer markens pH, vilket gynnar granens rottillväxt och näringsupptag. Björkar fungerar också som ett vindskydd för unga granar, som har grunda rotsystem och är känsliga för uttorkning och stormskador. I naturliga skogar växer därför gran ofta upp under ett skikt av björk, innan den eventuellt tar över.

Vi passerade Lillsjön som är en restaurerad våtmark. Den restaurerades antagligen för ungefär 7 år sedan. Våtmarken har två långsträckta miniholmar som ska gynna vattenfåglarna vid häckningen, men idag såg vi inga fåglar där. Lillsjön fick också ge namn åt tåghållplatsen 400 m längre fram, nära allévägen mot Husby gård. Mot slutet av järnvägens existens (1967) drogs hållplatser in. I det lilla skogspartiet identifierade vi ett 7 x 7 m starkt sluttande flyttblock. På detta ska det finnas en stor hällristning i form av ett 2 m långt skepp och dessutom en älvkvarn (en skålgrop som användes för offer åt älvor). Tyvärr har flyttblocket inte gjorts ren sen 1980 och det är nu helt bevuxen av mossa som döljer hällristningen. Strax innan hade vi dock sett en stor stor gravhög (14 m i diameter) i ett gravfält 100 m från banvallen.

På väg mot Husby gård går man en lång allé där nya björkar planterats mellan gamla björkar, gamla lönnar och andra lövträd. Vi passerade en gammal stenbro över en liten bäck där det såg ut att ha kunnat ligga en gammal kvarn en gång i tiden. Husby gård har anor från järnåldern. Den omnämns första gången 1316 och var kyrkans gods under medeltiden. Nu har gården spannmålsodling, skogsbruk och lamm-produktion med får som betar på naturbetesmarkerna runt om Örsundsbro. Vintertid vistas de lösa på halmströbäddar i stall, där har de fri tillgång på foder som producerats på gården. Lammen slaktas på ett mindre närbeläget slakteri. När vi vikit av efter Husby är vägsträckan är lätt kuperad och den var idag ordentligt lerig efter gårdagens regn.  

Gryta kyrka är en medeltida pärla med anor från 1200-talet. Den är ljusrappad med spåntak och har kalkmålningar från 1487 utförda av en lärjunge till Albertus Pictor. Kyrkan ligger på höjd med utsikt över Lårstaviken. Intill kyrkogården finns fårhagar, klippblock med bibliska namn och långa stenrösen – ett landskap som bjuder in till nyfikenhet och eftertanke. Strax före Salnecke, innan man passerar över en bäck, står det en rentvättad runsten vid vägkanten.

Salnecke slott är ett av de bäst bevarade slotten från 1600-talet i Uppland. Det omnämns redan på 1300-talet och ingick i Bo Jonsson Grips stora godskomplex. Salnecke ägdes även av ärkebiskopen Jöns Bengtsson på 1400-talet. Efter reformationen blev Salnecke kronoegendom och förlänades av Gustav II Adolf till Filip Sattler, och senare till Georg Grissbach som lät uppföra den nuvarande slottsbyggnaden på 1640-talet. Slottet har haft flera ägare, bland annat familjen Gyllenadler på 1830-talet. Sedan 2013 ägs det av Lars och Elisabeth Norman, som har restaurerat byggnaden.

Text Barbro Ulén

Fredag 7 november går vi en del av Upplandsleden i Stockholms län, sträckan Steninge-Sigtuna (en del av etapp 3 Stockholmsdelen). Samling på Uppsala C spår 4 kl. 08.43 för att ta Mälartåg till Märsta (UL-biljetter gäller). Avstigning kl. 09.03. Vi går till busshållplatsen med läge F för att ta SL-bussen 584 mot Glosskär. Den avgår kl. 09.13 (nästa går kl. 09.43 om man missar). Nu måste man ha en SL-biljett (26 kr). Och om någon inte har SL-appen kan jag hjälpa. Avstigning vid Steningeladan kl. 09.26 efter att ha passerat 6 hållplatser. 100 meter söder om busshållplatsen når man Upplandsleden. Vi vandrar bl a genom naturreservatet Rävsta där det finns en rastplats vid det gamla torpet Björnkulla. Hemfärd från Sigtuna via Vassunda.

Igår, fredagen den 24 oktober, steg vi av bussen vid Daneport och följde en stig till Stordammens parkeringsplats och fortsatte diverse småstigar förbi ställverket och längs ett skogsbryn, tills vi nådde järnvägen nära Asphagen. Sedan följde vi sicksack-stigar längs el-ledningen tillbaka till ställverket, småstigar i skogen till Stordammen, rödmarkerade vandringsstigar till Sävja, en provisorisk gångväg vid Skåneresan och en liten skogsstig mot Grynbacken. Därifrån vek vi av till en hästkorridor mellan hästhagarna vid Nåntuna gård och fortsatte till bussen vid Hand-arbetsvägen i Nåntuna. Totalt gick vi drygt 9 km.

Det småduggade lätt vilket gav löven en glansig yta och luften en doft av våt jord. Det gav en stämning av stillhet och en känsla av att vara omsluten av något uråldrigt. Platsen för den nya järnvägsstationen med fyrspåret kändes vacker och ödslig, även om flera tåg svepte förbi där nu på förmiddagen, innan helgens spårarbete inne i stan hade stoppat all tågtrafik. På höjden vid Asphagen hade man fin utsikt över slätten mot Berga och Vallby. På den sidan järnvägen ska tågvallen byggas på, så att de nya spåren ska få plats. Det ska också byggas kontorshus runt den nya järnvägsstationen. Det kändes overkligt.

Ännu mer ogripbart kändes det när vi nådde den tilltänkta platsen för hållplats Stordammen. Den ligger 700 m västerut i en vacker och ödslig skog. Här mötte vi bara ett par hundägare. Det finns dokumenterade stenbrott och täkter i området, vilket tyder på att kvarts eller kvartsrik berggrund kan ha brutits där historiskt. Kvarten lär innehålla små spår av guld, men bäckfåran från Stordammen var nu helt torr så några guldkorn lär man inte vaska fram här idag. I skogen runt hållplats Stordammen ska det bli flerfamiljshus. Spårvägen är tänkt att gå på en mindre bro som friluftsfolk kan gå under för att nå det gröna stråket runt våtmark Stordammen och naturreservatet Norra Lunsen.

Platsen för nästa hållplats, hållplats Sävja, ligger ytterligare ungefär 900 m västerut. Det är nära nuvarande bebyggelse och känns därför mera verklig. Söder om Gotlandsresan fick vi vandra en provisorisk gångväg och ta oss över väg 255, eftersom den gamla gångtunneln (som vi gick så sent som i våras) nu är borta. Här, på Sävjasidan, nära Gamla Stockholmsvägen ska en tredje hållplatsen (hållplats Skåneplan) ligga. Runtomkring den var vägbygge på gång för fullt, och man höll på att schakta för spårvägsbacken upp mot Sävja. Några spår av den blivande depån i skogsbrynet söder om Nåntuna syntes däremot inte.

Grynbacken är dömd att försvinna liksom hästhagarna vid Nåntuna gård om/när den nya högbron för kollektivtrafiken kommer till stånd över Fyrisån. Därför kändes området med sina vackra hästar extra idylliskt idag.

Text Barbro Ulén

Nästa fredag 31 oktober en historisk laddad vandring på gamla järnvägsvallen vid Salnecke och den gamla Eriksgatan: Husby gård-Gryta kyrka – Salnecke slott + eventuellt sträckan ner till Örsundsbro centrum. Salnecke slottscafé är öppet.

Samling Uppsala Resecentrum vid C4 för att kl. 09.40 ta buss 804 mot Enköping. Avstigning vid Salnecke kl. 10.09.

Från Örsundsbro centrum (och därefter Salnecke hållplats) går buss 804 varje kvart:  12:55 13:10, 13:25 13:40, 13:55 14:11