Författare: sventid

Fredag den 23 januari, en småkylig vinterdag, gick vi Linnés Hågavandring med start från f.d. Fjärdingstull.

Hågavandringen fortsätter sedan St:Johannesgatan, Stabbybanan, Geijersgatan till Stabby vid Eriksskolan. Idag fortsatte vi en variant: Bethåga Byväg, Hedenbergsvägen, Berthåga Lindväg, Engelbertsvägen, cykeltunneln under Enköpingsvägen, Flogsta skogspark, en liten bit av Ekebyvägen, Hågabanan (gamla järnvägsspåret), till Håga bycentrum (7 km). Därifrån fortsatte några deltagare till fots ner till centrum och fick därigenom en rejäl promenad.

Starten av Linnéstigen låg på Linnés tid vid Fjärdingstull. Sedan 1800-talet ligger universitetsbiblioteket Carolina Rediviva här och man har en fin utsikt över Uppsalas paradgata. Bortom Fjärdingstullen, vid Engelska parken, var det på Linnés tid rena landsbygden där man odlade tobak. Vi tangerade Gamla Kyrkogården men Linné ligger inte begraven där utan i Domkyrkan. Han var nämligen en av Sveriges mest berömda personer redan under sin egen livstid, och hans ställning i Uppsala var exceptionell.

Linnéstigen följde ungefär nuvarande St. Johannesgatan. Vi passerade Rackarberget som var en enslig bostad för stadens enda rackare. Han körde likvagnar, tog hand om självmördare, assisterade bödeln, höll ordning vid avrättningar och städade upp efteråt. Vi tog oss över Enköpingsvägen för att nå Stabbybanan, dvs. gamla spårvägens banvall. Därefter följde vi Hågavandringen genom en bit av Geigersgatan, och passerade Eriksskolan, strax norr om Rickomberga backe. Linné beskriver hur han vandrar “utefer stora landsvägen till byn Rickomberga, genom de sterila skogsbackarna vid Rickomberga till byn Flogsta”. Eftersom stigarna i Stabby var isiga tog vi den grusade gångvägen mot Storbacken och Berthåga och rundade ’byn Flogsta’ för att nå Flogsta skogspark.

Flogsta skogspark, dvs. den lilla skogsdungen söder om Flogsta studenthus, fick för fyra år sedan ny form av landskapsarkitekter. Den är idag en halv vild, halv designad skogsmiljö med gångstråk på naturmark och en av få ’naturnära fickor’ i Flogsta som inte är en park eller öppen gräsyta. Stigarna från 2022 är kvar och tydligt upptrampade och används dagligen av studenter. De små “rummen” i skogen finns också kvar, liksom de små öppna ytorna som skapades då. Trädetaljerna börjar få en naturlig patina. Flisytor är överväxta, vilket är normalt efter 4 år.

Hur Linné själv vandrade så långt som till nuvarande Håga kulturoas brukade inte Linné gå med sina studenter. Herbationerna gick visserligen över Håga ängar men gjorde halt ungefär vid Kung Björns hög. Linné gick inte heller som dagens vandrare, han strosade, stannade, böjde sig ner, pekade, antecknade. För honom var inte sträckan från Fjärdingstull till Håga en motionsled utan ett levande laboratorium. Det är svårt att vandra på hans stigar utan att känna hans närvaro. När vi i dag stannade till vid hans bänk bakom Carolina, på höjdryggen vid Stabby, och i Flogstaparken kunde vi nästan se honom framför oss.

Text Barbro Ulén

Foto Ingrid Millet

Fredagen 30 januari Enköping. Samling kl. 09.55 vid läge C4 vid resecentrum för att ta buss 804. Avstigning kl. 10.50 vid Enköpings station. Vi vandrar först på Sandbroåsen med Vårfrukyrkan och följer sedan Hälsans stig genom parkerna runt ån. Från Gustav Adolfs torg går buss 804 eller 774 frekvent tillbaka till Uppsala: 14.02, 14.17, 14.32, 14.36; 14.42, 14.52.

I fredags var vi 11 vandrare, utrustade med olika broddar, Icebug och stavar som steg av bussen i Skölsta.

Vi gick först Hasselbladsvägen och promenadstigen genom Skölsta-dalen. Där såg vi ’Nya Skölsta’ med sina 4 – 10 år gamla villor och radhus i norr. Efter en liten rundtur Enrisvägen-Granrisvägen fortsatte vi Stamvägen med sina 60 år gamla hus och ombyggda sommarstugor. Nere vid Naturreservatets entré finns en parkering som redan var fint upplogad. Vi gick tillbaka till Uppsala, via Lunda, Stångbyn, och Rörby och nådde en busshållplats i Slavsta. Totalt blev sträckan drygt 6 km.

I Vedyxaskogen fanns det fotspår i snön längs den rödmarkerade stigen som slingade sig fram till Viltvattnet. Snön hade rasat ner från träden under de sista 36 timmarna, men det fanns fortfarande ett rejält snötäcke att pulsa i. Inne i skogen var det stilla och här är man så långt från E4:an att man inte hör trafiken. Snötäcket på marken gjorde ändå den disiga dagen ljus. Viltvattnet är ett kärr som dämdes upp och muddrades för över 20 år sedan och sen dess har vattenspegeln blivit mindre. Hösten 2021 renoverades löparslingan runt vattnet och stigen är här mycket väldränerad.

När vi nådde grillplatsen vid södra stranden av viltvattnet var alla svettiga, blöta och glada. Termosarna kom fram som troféer: kaffe, varm choklad, smörgås och goda holländska kex. Raststället är populärt, men idag var vi ensamma där. När vi sedan lämnade Viltvattnet och närmade oss Lundby kändes det som att gå in i ett gränsland mellan skog och gammal kulturmark. Gläntorna öppnade sig och en gammal jordkällare och ett uthus dök upp.

Lundby, Stångby och Rörby är tre mycket små byar, och de är med stor sannolikhet medeltida eller äldre. Det betyder att de uppstod senast under 1100–1300 talen, och i flera fall kan rötterna gå tillbaka till järnålder (0–1000 e.Kr.). Lundby ligger skogsnära och avskilt vid Vedyxa-skogens bryn. När vi lämnade skogen mötte oss en kall vind över slätten. Vid bäcken Samman såg vi en rest granitsten. Den är registrerad som en runsten från 1000-talet. När man plöjde åkern 1938 hittades den och nu är stenen upprest vid vägkanten. Den är mycket hårt sliten men 1973 blev texten ifylld med färg. Texten är ’inte slutgiltigt tolkad’.  

Byarna Stångby och Rörby ligger i det öppna jordbrukslandskapet. I motsats till Lundby, som består av några gårdar och hus varav flera är moderna, beskrivs Stångby som en hamlet, alltså en ännu mindre gårdsklunga.

Rörby, närmast Slavsta, är troligen den äldsta byn av de tre. Det är en lite mer sammanhållen by och bebyggelsen är något tätare, med fler gårdar och hus i ett kluster. Den känns mer som en traditionell by, även om den fortfarande är liten. De flesta av Rörbys brevlådorna ryms på en jättelång tandemcykel vid vägkanten.

Text Barbro Ulén

Nästa fredag, 23 januari, går vi Linnés Hågavandring som utgår från Fjärdingstull dvs. nuvarande Carolina Rediviva och fortsätter Rickomberga backar, Flogsta skogspark, Flogsta ängar – Hågaby (6 km),

Samling vid trappen av Carolina Rediviva kl.10. Dit går bussarna 1, 2  7 och 11.

Fredagen den 9 januari var vandringsgruppen igång för året.

Vi startade i Stadsskogen och följde Carl von Linnés historiska vandringsstig från Sommarro ut till Norby soldattorp i kanten av Hågadalen-Nåstens naturreservat. Därefter vandrade vi vidare genom Blodstensskogen, tillbaka in i Stadsskogens hjärta (Trollskogen), sedan norrut via Vallstigen till Valltjärn (fika) och tillbaka till Sommarro. Totalt gick vi drygt 6 km.

Mestadels promeneradevi på fint snöröjda stigar, men kortare sträckor klev vi i djup snö som bara var lätt tilltrampad. Norby soldattorp är fint underhållen och en liten gång var redan snöröjd till trappan av torpet och dess uthus. I kompani Norby tillhörde soldattorpet, rote nr 150, och var ett av de få bevarade. På platsen har det funnits soldattorp sedan 1684 och det nuvarande byggdes 1848. Totalt har 17 indelta soldater och deras familjer bott och verkat här.

Blodstensskogen ligger mellan Norbyvägen och Hågadalen–Nåsten. Det är ett område med gammal tallskog, död ved och höga naturvärden, bland annat på grund av arterna cinnoberbagge och spillkråka. Blodstensskogen ligger precis intill bostäder i Eriksberg. Under flera år planerade Uppsala kommun att bygga bostäder här i skogen. Planerna mötte starkt motstånd från närboende och naturvänner, eftersom skogen ansågs vara en del av den gröna korridoren mot Hågadalen. Blodstensskogen är också ett viktigt rekreationsområde och har känsliga arter och höga naturvärden. Boende uttryckte oro för att nybyggnationen skulle driva upp hyrorna och förändra områdets karaktär. En tidig detaljplan upphävdes av Mark- och Miljödomstolen eftersom det saknades en miljökonsekvensbeskrivning.

En flera år lång aktion gjorde Blodstensskogen rikskänd.  Sommaren 2020 började aktivister bygga trädkojor högt uppe i tallarna för att stoppa avverkning och exploatering. Man turades om att sova i kojorna och vägrade att lämna området. Kommunen bedömde att det var för farligt att avhysa aktivisterna med tvång, eftersom kojorna satt högt uppe i träden. Man skrotade sina tidigare byggplaner och kom (1921) politiskt överens om att större delen av Blodstensskogen kommer att ingå i Hågadalen–Nåstens naturreservat, vilket bör ge ett långsiktigt skydd. Fem år senare (december 2025) rev kommunen vad som var kvar av trädkojorna. Kvar på det nya året finns nu bara några staket med informationsskyltar. Aktionen för Blodstensskogens bevarande, har påverkat kommunens planer direkt och har varit en av de mest långvariga och synliga naturaktionerna i Uppsala.

Vi mötte ett stort antal personer av varierande ålder som promenerade med eller utan hund denna vackra vinterdag. Stadsskogens skidslinga har redan utnyttjats flitigt såg vi. En rimlig uppskattning (AI) är att flera hundra motionärer och hundägare passerar genom skogen under en vanlig fredag. När vi fikat färdigt vid Valltjärn kom ett ungt par med renskinn och ett våffeljärn för att luncha vid grillplasten.

Stadsskogen innehåller 150–200 år gamla träd. Vi passerade både den största tallen och den största granen, varav den senare tyvärr såg ut att vara lite väl torr i toppen. Såväl tallen som granen borde vara över 200 år gamla, men ingen av dem är åldersbestämd.

Text Barbro Ulén

Nästa vandring fredagen 16 januari Vedyxaskogen. Samling vid Uppsala resecentrum läge C3 för att ta buss 119 kl. 09.30 till Skölsta. Avstigning kl 09.45 vid Hasselbladsvägen. I Vedyxaskogen finns rödmarkerade vandringsleder och en slinga runt Viltvattnet. Det går glest med bussar tillbaka (12.57, 14.08, 15.08). Vi kan därför lämpligen gå mot östra Årsta via Lunda-Stångby-Enbacken (cirka 3 km).

Fredagen den 12 december vandrade vi via Bror Hjorts väg och Sandbrovägen till Sandviksbadet, som också kallas Långsjöbadet eller Björklingebadet.

Vi gick först den västra delen av motionsslingan och tog vi oss till hundbadet via en avstickare längs Prästängen. Därefter tog vi oss an den mindre men branta östra delen, samtidigt som vi rundade det gamla grustaget vid Björklingebadet. Totalt gick vi 6,5 km.

Motionsledenslingar sig i en fin skog, kantad av en blandning av gamla och ombyggda sommarstugor och nya radhus. Den går genom typisk uppländsk barrskog, där tall och gran samsas, men har även inslag av blandlövskog framför allt längs Långsjön. Namnet Björklinge betyder björkdunge men vi såg också t. ex. stora aspar. Området inklusive Prästängen ägs av Uppsala kommun.

Det var en typisk uppländsk decemberdag. Nu går solen ner redan klockan 3 och dagsljuset varar mindre än 7 timmar. Vädret var inte så regnigt som dagen innan, men himlen låg ändå som ett grått täcke över landskapet.  Marken var utan tjäle och doftade av fuktig jord, barr och löv. Skogen är tyst så här års och vi mötte bara några få hundägare och motionärer.

Vid badet med de många namnen rundande vi det stora före detta grustaget. Det lades ner i början av 1970-talet, samtidigt som Björklinge införlivades med Uppsala kommun. Vi skymtade också ett mindre lokalt vattenverk. Det förser Björklinge, Läby och Skuttunge med dricksvatten, sedan 2023 med mycket modern teknik.

Långsjön är känt för sitt klara vatten där den kräsne kransalgen rödsträfse breder ut sig på bottnarna. Vid sandstranden kunde vi se hur vinden piskat upp organiskt material som bildat havsskum ovanpå det annars mycket klara vattnet. Det fina vattnet i sjön hindrar inte att algblomning kan förekomma varma veckor under sommaren. Blomningen är dock bara låg eller måttlig och har inte följts av några större badförbud på grund av hälsorisker. Vi fikade och blickade samtidigt ut över sjön. Ett svagt ljus bröt igenom molnen och speglade sig i vattnet.

Den östra delen av motionsrundan ligger på Sandbrohöjden och har en riktigt häftig backe kantad av ett par gudsförgätna sommarstugor.  Det långa 10-procentiga motlutet upp mot höjden innebar en ordentlig pulsförhöjning (141 bpm). När vi lämnade Björklinge hade sex kilometer gått, men känslan av naturens närvaro – det grå ljuset, den klara sjön, och den tysta skogen – stannade kvar.

Foto Ingrid Millet

Text Barbro Ulén

Nästa fredag 19 december 2025 är jag bortrest men föreslår att ni tar er en tur längs Fyrisån. Samling Uppsala resecentrum läge B3 för att ta buss 8 kl. 09.48. Framme vid Sunnerstabacken c:a 10.16. Man kan gå antingen uppe på Ultunaåsen eller längs fågeltornet beroende på ev. motvind.

Osäker om jag är åter 9 januari. Föreslår Stadsskogen. Samling vid Stadsskogen infoskylt vid Sommaro kl. 10. Man kan åka buss 2, 7 och 12 dit. Man kan fika antingen vid Valltjärn eller vid Norby soldattorp.

Fredagen den 16 januari 2026. Vedyxaskogen. Samling Uppsala resecentrum läge C 3 för att ta buss 119 kl 09.30 till Skölsta. Avstigning klockan kl. 09.45 vid Hasselbladsvägen. I Vedyxaskogen finns rödmarkerade vandringsleder och en slinga runt Viltvattnet Det går glest med bussar tillbaka (12.57, 14:.8). Man bör därför gå mot östra Årsta via Lunda-Stångby-Enbacken (c:a 3 km).

Fredagen den 5 december 2025  vandrade vi Gröna gången i Sala, från Ekebydammen i Stadsparken, längs Pråmån och till Sofielund vandrarhem vid Mellandammen.

Efter någon km:s promenad på en motionsled i Stadsskogen fortsatte vi Måns-Ols väg och nådde Långforsens värdshus. Tillbaka gick vi snabbaste vägen via Gröna gången. Totalt gick vi drygt 9 km.

Vädret var gråmulet med lite duggregn och absolut vindstilla. En sådan dag med jämnt och dämpat ljus gör naturens färger intensivare. Trädens stammar fick en dramatisk tyngd, som förstärkte de andra färgerna. Nedfallna barr från de stora lärkträden gav stigen en mättad ton av orange och nyponbären lyste som små röda färgklickar i det dova landskapet.  När Långforsen till slut öppnade sig framför oss smälte nästan himlen och vattnet ihop i samma gråtonade skala. Ljuset bäddade in sjön i ett mjukt skimmer, där gränsen mellan vatten, luft och land suddades ut, ett ljus som kändes både dämpat och omslutande.

Pråmån är en kanal mellan Sala silvergruva och Sala stad. Dess tillkomst underlättade en del av det tunga arbetet att transporterna silvermalmen från gruva till hyttan. Kanalen som grävdes 1820 – 1837 sträckte sig från gruvan till en lastplats i närheten av nuvarande Sala resecentrum. Pråmarna med malm drogs av arbetare och hästar från land. På ett ställe anlades en sluss på grund av höjdskillnaderna i terrängen. När en ny, för sin tid hypermodern hytta byggdes alldeles intill gruvan, upphörde malmtrafiken på Pråmån. Än idag fyller dock kanalen flera funktioner: hit pumpas vatten från gruvan som gör att den förblir torr ända ner till 155 metern djup och Pråmån är också ett pittoreskt vattendrag mitt i Sala.

Dammvaktaren gick sina rundor på vallarna till de uppdämda sjöarna för att kontrollera att allt var i sin ordning. En av dem, Måns Olsson Ruvall har gett namn åt utvärdshuset Måns Ols vid Långforsens södra strand. Långforsen ingår i ett system som är känt för sina kalla stråk och för att det enligt sägner finns gruvhål i botten. Pråmåns slussar har restaurerats för bara några år sedan. Silverbrytningen upphörde först 1908. Nu är man inne i ett ambitiöst arbete med att rena jord, vatten, och muddermassor från bly, kadmium och andra tungmetaller

Vi passerade många vackra trävillor med fina detaljer – spröjsade fönster och träverandor och originella hus med t.ex. runda dörrar och fönster. Gröna gången är omgiven av fantasifulla träskulpturer och roliga träbänkar (’pusshållplatsen’ och ’dejtingbänken’). Nytt för i år är den vita motionsstigen som löper parallellt med Gröna gången. Den är täckt med vita stenar och ska, med sitt jämna underlag, vara ett lättare alternativ för motionärer.

Långforsen

Text och bild Barbro Ulén

Fredagen den 12 december – Björklinge motionsled.

 Samling Uppsala Resecentrum läge A3 för att ta buss 821 kl. 09.35 till Björklingegården där vi går av kl. 09.57. Vi går Bror Hjorts väg och Sandbrovägen till Björklingebadet (ung. 1 kilometer). Därefter vandrar vi Björklinge motionsled som bara är 5 km men relativt backig.

Tillbaka från Björklingegården går det ofta bussar och man är tillbaka till Uppsala efter ungefär 25 minuter:

Klockan	Buss  nr
12:52	100
13:06	821
13:22	100
13;52	100
14:06	821

Man kan också åka hem kl. 13.33 direkt från Börklingebadet med buss 103 om man vill se annat än gamla Gävlevägen. Denna buss, som tar längre tid, passerar bland annat Sandbrohöjden, Ärentuna kyrka och Rostalund. 

I fredags vandrade vi från Bodarnas vägskäl till Sunnerstabacken, en sträcka på 8,8 km.

Sträckan Lurbo – Sunnerstabacken är en av Uppsalas absolut populäraste promenadstråk men vi mötte rätt få personer. Det var en för årstiden mild novemberdag och marken var mjuk, nästan svampig, efter nattens regn.

Trots att vädret var gråmulet kändes dagen ljus redan vid busshållplatsen när utsikten över Näsviken öppnade sig. Bodarna var länge ett sommarstugeområde med små fritidshus. Under de senaste decennierna har så gott som alla stugor byggts om, eller ersatts med permanent-bostäder, och idag är det omkring 170 personer som är folkbokförda och bor här året runt.

Stigen genom Lurboskogen fram till IF Thors klubbstuga är en genväg för Vretaborna som tar cykeln. Där vandrar man omsluten av gammal skog med mossa som lyser grön en fuktig dag som idag. Vi gjorde en extrasväng till Karlros scoutstuga som ligger högt i Lurboskogen och med utsikt över Vårdsätraviken nu när lövträden är helt avlövade. Stugan används till hösthajker i oktober och till övernattning under februari.

Snart kommer man till Lurbo bro och den 5 år gamla Vårdsätraspången som zickzackar sig ner mot Hågaån. Där finns resterna av Vårdsätra kvarn. En av Uppsalas många tegelbruk var i bruk här från 1756 till 1840-talet. Leran till teglet tog man från Övernäs ägor och sanden från Högby. Där man passerar över Hågaån på en bro kom den första skylten som annonserade morgondagens ljusvandring. Den anordnas av Wardsaetra och Gutasunds hembygdsförening. 300 marschaller tänds när skymningen sänker sig kl. 15:30. Detta event, dagen före första advent, och är en tradition sedan några år tillbaka. Idag, mitt på dagen, var ljuset helt betagande när utsikten över vattnet öppnade sig. Då lyste en blek sol över Vårdsätraviken och Ekoln.

Längre fram på promenadstråket kommer man till Vårdsätra gård som fått sitt namn efter att man brände vårdkasar uppe på höjden. Gården har en stor del av tiden varit kronogods och var stor på sin tid. Den ägdes en period fram till 1990 av Uppsala Universitet och förvaltas därefter av Gustavianska stiftelsen som är knuten till universitetet. Under 1800-talet fanns det ångbåtstrafik i Ekoln och båtarna lade till vid bryggan nedanför gården. Nu finns där istället badbryggor och där fikade vi.

Strax före Skarholmen passerar man Vårdsätra naturpark som grundades 1911 av Rutger Sernander. Fem hektar avsattes, och man ville studera hur växtsamhället skulle förändras när det fick utvecklas fritt. Man kan kalla den vildvuxna gamla lövängen för Sveriges första natur-reservat. Ute vid Skarholmen är kommunens anläggning av den nästan 100 m långa bryggan redan igång. Det har pålats och det har byggts ett första fundament. Ambitionen är att göra Skarholmen mera öppet och tillgängligt. Nu domineras ju området av båtvarv innanför stora stängsel och den illa underhållna restaurangen.

Det blåste friskt, minst 10 m/s utan på Ekoln. Det hindrade inte ett par entusiastiska windsurfare att testa varianten wingfoil. Den innebär att man monterat en s.k foil under brädan för att lyfta upp den, och att man istället för att ha ett segel håller i en uppblåsbar vinge. Det lär ge en känsla av att flyga över vattnet. För att få balans och kontroll i den friska vinden, stod den ena foilaren rätt länge på knäna.

Text Barbro Ulén

Fredagsvandrare vid Bodarna

Foto Ingrid Millet

Nästa fredag den 5 december: Salas Gröna Gång

Samling kl. 08.37 spår 6 på centralstationen för att ta Mälartåget till Sala. Framme kl. 09.27.

Vi går Gröna Gången och de gamla pråmvägarna (+ en runda på motionsleden i Mellandamms-skogen) till Måns-Ols och tillbaka. Sträcka är drygt 8 km. Måns-Ols är öppet kl. 11-14:30 men det kan vara mycket folk där, eftersom de har jullunch.

Mälartåget går tillbaka varje timme:

Sala station	13:31	14:30	15:31
Uppsala C	14:08	15:08	16:20

Fredagen den 21 november vandrade vi elljusspåret vid Hällsbostugan utanför Sigtuna och fortsatte Hällsboslingan som går genom Hällsbo naturreservat.

Det var säsongens första vintervandring med blek sol, laber vind och lite mer snö än i Uppsala. Totalt gick vi drygt 7 km, delvis i krävande terräng. På grund av angrepp av granbarkborren var Hällsboslingan nämligen belamrad med stora stockar av död gran som fallit nyligen.

Hällsboområdet har historiskt använts som utmark för bete och viss slåtter. Det finns kultur-lämningar som tyder på att människor levde eller brukade marken här redan under bronsåldern (cirka 1700–500 f.Kr.). Motionsleden, som går nära Hällsbostugan, har kuperad terräng och en blandskog med tall och gran som är cirka 100 år gammal. Här mötte vi ett par hundägare och några motionärer. Leden har flera stationer där man t. ex. uppmanas att springa uppför en backe och samtidigt bära en vedkubbe.

Hällsboslingan i naturreservatet,med ännu tätare skog, var bara glest markerad. Här mötte vi inga andra människor. En person med stora fötter hade dock gått stigen tidigare på dagen och lämnat fotspår i snön. Det gav vägledning förhur stigen slingrade sig i terrängen. Men längst ifrån bebyggelsen, där det fanns allra mest timmerbråten, upphörde fotspåren mystiskt. Vi fick skicka fram spanare åt flera håll för att så småningom hitta tillbaka till den dunkla stigen.  

Skogen i naturreservatet kallas Trollskogen. Vi såg rikligt med skägglav och mossa.  Sommartid ska här växa pyrola. De mossklädda stenarna och de krokiga träden gav en mystisk atmosfär som påminde om folktrons trollskogar. Skogen är dessutom utpekad som en av Sigtuna kommuns ”tysta platser” – som ett område som lämpar sig för stillhet och återhämtning.

Möte med trollen. I en glänta med mossiga stenar hittade vi ett riktigt trollbo, och där tittade skogstrollen Erod och Amandine fram i öppningen. Erod är född 1496, samma år som Gustav Vasa, och hans hustru Amadine är nästan lika gammal. Skogstrollens viktigaste uppgift är att vakta skogen. Men de vaktar också guldskatten, dvs. alla de guldmynt som Olof Skötkonung år 1018 gömde här i skogen. Efter Uppsala februariting samma år var kung Olof nämligen orolig för att bli avsatt. Skatten ligger fortfarande kvar, men exakt var den är nergrävd är förstås en väl bevarad hemlighet.

Text Barbro Ulén

Foto Ingrid Millet

Skogstrollen Erod och Amandine

Foto Barbro Ulén

Nästa fredag 28 november Vårdsätraviken runt

Samling kl. 10.05 läge C2 för att ta buss 107 mot Vreta. Avstigning 10.27 vid Bodarnas vägskäl. Vi vandrar genom Bodarna och fortsätter norrut, nästan till Lurbo bro. Strax före viker vi av till Vårdsätraspången och fortsätter sedan strandpromenaden längs Ekoln till Sunnerstastugan. Därifrån går buss 8 frekvent till stan. Uppskattningsvis ungefär 8 km lättgånget.

Fredagen den 14 november gick vi av bussen vid Löt (en äldre benämning på äng) i Länna (som betyder landningsplats för båtar).

Vi gick Ältsjöstigen i Kunskapsskogen, nästan hela rundan. Därefter vandrade vi i en större halvcirkel på stigar och skogsvägar nordväst därom, varefter vi gick söderut mot Länna på en stig med mycket vacker hällmarkskog. Totalt gick vi 9,7 km.

Nu, när även ekens löv har släppt taget, vet man att hösten definitivt är på väg mot sitt slut. I Länna lövskog, med ljus och ren miljö, hade många grenar ett lager av olika sorters Busklav som gjorde att träd och buskar ändå inte såg så kala ut. Marken var täckt av ett lager löv och, efter den första nattfrosten, gav varje steg ifrån sig ett dämpat knaster. Solen sken hela dagen, men vi mötte bara tre personer i skogen: en kvinna med en vit sagohäst, en man med en hund och en 80-årig orienterare från Länna Orienteringsklubb.

Länna kunskapsskog är ett samarbete mellan Holmen Skog, Upplandsstiftelsen och Länna byalag som invigdes 2023. Ungefär hälften av det 570 ha stora området är produktionsskog, medan resten är naturvårdsområden. Runt Ältstigen stötte vi på en mängd informationstavlor.

Ett skiftande mosaiklandskap som har skapats under miljontals år. Sprickdalssjön Lötsjön, som vi såg när vi steg av bussen, bildades för över 40 miljoner år sedan genom stora rörelser i jordskorpan. För 10 000 år sedan, under den senaste istiden, avsattes den blockrika moränen som har gjort markerna svåra att bruka.  Det höga innehållet av kalk i markerna kring Länna är också ett resultat av istiden och är gynnsamt för många kalkkrävande arter.

Skogsbruket präglar idag stora delar av landskapet. Traditionellt har det planterats mycket gran som avverkats med s.k. trakthyggesbruk (dvs. stora hyggen). Det fick vi se när vi vandrade vår stora runda, förbi ödegårdarna Söderläjde och Manängen. I 45 år gammal granskog i Länna kunskapsskog har Holmen i stället huggit upp fyra luckor som är 10 – 20 m i diameter. Om 10 – 15 år, när nya träd nått närmare 2 meters höjd, kommer fyra nya luckor att huggas strax intill. Tanken är att marken upplevs som skog under hela omloppstiden.

Ädellövträd är vanliga i Länna, en trakt med åtskilliga herrgårdar, och många ädellövträd har räddats under senare tid. De har huggits fria från barrträd och sly så att de fått mer ljus och fria ytor. Vi såg många ståtliga ekar runt Ältsjön som överlevt i granskogen och Holmen har också röjt fram lind och asp. Enligt företagets skötselplan från 2024 har man kartlagt och bedömt hälsan hos över 2 000 ekar i området. Varje träd har fått en individuell skötselplan för att främja biologisk mångfald.

Många lavar, mossor och svampar är beroende av gamla lövträd. När träden blir gamla får barken ett högre pH-värde, blir ojämn och bildar djupa sprickor. I dem trivs de sällsynta lavarna. För en ek tar det flera hundra år att utveckla sådana barksprickor. Ihåliga lövträd är mycket viktiga livsmiljöer för bland annat ugglor, bin, skalbaggar och fladdermöss. I hålen bildas mulm – en blandning av nedbruten ved, löv, spillning och rester av olika djur. I mulmen lever många olika insekter som är specialiserade på just denna miljö. En sällsynt svamp som finns i Länna-trakten är linddyna, som lever på död lind. Flera hotade skalbaggar lever på linddyna. Där ädellövskog funnits under lång tid kan det också finnas sällsynta svampar som lever i symbios (mykorrhiza) med exempelvis gamla ekar och lindar.

Ältsjön är ett vatten som delvis är en sjö, delvis en våtmark. Under 1800-talet sänktes vattennivån genom utdikning för att man försökte skapa mer odlingsmark. Under senare tid har sjön restaurerats i flera omgångar – först år 2002 då ett dämme anlades, vilket höjde vattennivån med cirka 1 meter, och sedan har vattennivån höjts två gånger till. Senast inträffa det 2023 med ytterligare 30 cm, och sjön har nu två stora fria vattenspeglar. Det finns tre grillplatser med utsikt över vattenspeglarna. Man försökte för flera år sedan att plantera in öring i Ältsjön men det gick inte så bra.

Vi fikade vid det magnifika vindskyddet (4 x 12 m) i limträ vid Ältsjöns östra strand.  Ursprungligen byggdes det som en mötesplats för skogsägare och andra mässbesökare vid en skogsmässa som hölls utanför Umeå sommaren 2023. Under hösten 2023 flyttades det ända hit till Ältsjön och fick en ny ytterpanel av granbarkborreskadat virke från Lännaskogen. I vindskyddet fick vi gott om sittplats trots att vi idag var så många som 28 vandrare.

Text Barbro Ulén

Nästa fredag, den 21 november – Sigtuna trollskog.

Samling läge D1 kl. 09.09 för att ta buss 101 till Vassunda där vi byter till buss 183 kl. 09.53. Avstigning vid sluthållplatsen Hällsboskolan kl. 10.20.

Efter en 200 meters promenad når man Hällsbostugan – Sigtuna Orienteringsklubbs lokal. Efter att ha gått en halv kilometer på deras elbelysta motionsslinga (rödmarkerad) når man den 4 km långa Hällsbostigen som går genom Hällsbo naturreservat. Stigen finns beskriven på vandringstjejen.se/sigtuna-hallboskogen under ”Vandra i Stockholm och Sigtuna”.

Återresa kan ske via Knivsta station.

Hällsboskolan, buss 183	12:40	13:40	14:40
Till Knivsta C	13:15	14:15	15:15
Från Knivsta C	13:25	14:25	15:25
Uppsala C	13:34	14:34	15:34

Vid kraftig blåst (risk för fallande granar) kan vi nöja oss att gå motionsspåret (3 km) och sedan gå ner till centrum genom att följa strandpromenaden (totalt drygt  7 km).  

Fredagen den 7 november vandrade vi andra delen av Etapp 3, Upplandsleden i Stockholm dvs från Stenladan till Sigtuna. Vi gick på skogsstigar, grusvägar och gångvägar genom mälardals-natur. Det var riktigt skönt höstväder (+12^oC och sol) och totalt gick vi 9,1 km.

Bussen stannade vid Stenladan och efter 100 m når man Upplandsleden vid Steninge slott. Från slottet följer leden landsvägen ut mot Flottviken innan den viker av in i skogen och upp på Vitberget. Här finns vandringens kraftigaste lutning (drygt 25%) tills stigen når 60 m över havet. Så har års, då lövträden fällt sina blad, skymtar man Flottviken mellan träden ett långt stycke. Under 1800-talet flottade man timmer till  viken för vidare transport till Stockholm.

Vi nådde snart naturreservatet Rävsta som bildades för 50 år sedan. Syfte var ’att bevara ett tätortsnära naturområde med kulturpräglad miljö och värdefulla naturmiljöer’ och samtidigt främja friluftslivet. Här blandas barrblandskog, lövblandskog och åkermark med betesmark. Skogen är gammal och varsamt brukad. En indikator på detta är att det här växer orkidéer och svampen Bombmurkla.

Fika gjorde vi vid Björnkälla, platsen för ett före detta torp, där det finns en rastplats med utsikt över det gamla odlingslandskapet. Torpet var bebott till början av 1900-talet då det blev vandringsstuga för Friluftsfrämjandet vid Märsta-Sigtuna. Torpet brann ner sommaren 2005, men kvar finns gamla äppelträd och ett uthus. Vi vandrade vidare på skogsstigarna, kom ut på en mindre landsväg, och nådde Stora Embarsboda.

Torpet Embarsboda byggdes för 100 år sedan åt ladugårdskarlen vid den närliggande Lunda gård. Nu är torpet Friluftsfrämjandets nya vandringsstuga. Namnet betyder torpet där det växer enbär. Vi såg inga enbär idag, däremot en buske med stora blom- eller bladknoppar i vilostadium. Busken kan ha varit falsk fläder eller kanske hägg. Vi vandrade vidare mot Tilskogen och sedan var det inte långt kvar tills vi nådde Sigtunas bebyggelse norr om Munkholmsviken. Leden följer sedan villagatorna Torbjörns väg och Munkholmsvägen till Munkholmsbron  vid Färjestaden – Sigtunas gamla infart.

På Munkholmsbron såg vi norrut mot den nya bron vid Garnsviken. Viken är en del av det gamla vikingafarvattnet Långhundraleden. Kanotklubben Mälarpiraterna har här en utomhusbassäng som används för vattenlek och träning i kanotslalom och paddling. Vi vände blicken söderut. Idag var Sigtunafjärden absolut spegelblank och en kanotist paddlade stilla in under bron.

Text och bild Barbro Ulén

Nästa fredag 14 november vandring rundan Ältsjöstigen, Långsjön och Lännamacken drygt 6 km. Vi kollar om det hänt något nytt i Kunskapsskogen sen vi gick vi här sist för två år sedan och sedan vi hösten 2022 började följa det 570 ha stora området.

Samling Uppsala Resecentrum läge C2 för att ta buss 809 kl. 09.28 . Avstigning kl. 09.53 vid Lännalöt. Tillbaka från Lännamacken går buss 809 varje halvtimma: 12.46, 13.18, 13.46 och 14.16.