Fredagen den 21 november vandrade vi elljusspåret vid Hällsbostugan utanför Sigtuna och fortsatte Hällsboslingan som går genom Hällsbo naturreservat.
Det var säsongens första vintervandring med blek sol, laber vind och lite mer snö än i Uppsala. Totalt gick vi drygt 7 km, delvis i krävande terräng. På grund av angrepp av granbarkborren var Hällsboslingan nämligen belamrad med stora stockar av död gran som fallit nyligen.
Hällsboområdet har historiskt använts som utmark för bete och viss slåtter. Det finns kultur-lämningar som tyder på att människor levde eller brukade marken här redan under bronsåldern (cirka 1700–500 f.Kr.). Motionsleden, som går nära Hällsbostugan, har kuperad terräng och en blandskog med tall och gran som är cirka 100 år gammal. Här mötte vi ett par hundägare och några motionärer. Leden har flera stationer där man t. ex. uppmanas att springa uppför en backe och samtidigt bära en vedkubbe.
Hällsboslingan i naturreservatet,med ännu tätare skog, var bara glest markerad. Här mötte vi inga andra människor. En person med stora fötter hade dock gått stigen tidigare på dagen och lämnat fotspår i snön. Det gav vägledning förhur stigen slingrade sig i terrängen. Men längst ifrån bebyggelsen, där det fanns allra mest timmerbråten, upphörde fotspåren mystiskt. Vi fick skicka fram spanare åt flera håll för att så småningom hitta tillbaka till den dunkla stigen.
Skogen i naturreservatet kallas Trollskogen. Vi såg rikligt med skägglav och mossa. Sommartid ska här växa pyrola. De mossklädda stenarna och de krokiga träden gav en mystisk atmosfär som påminde om folktrons trollskogar. Skogen är dessutom utpekad som en av Sigtuna kommuns ”tysta platser” – som ett område som lämpar sig för stillhet och återhämtning.
Möte med trollen. I en glänta med mossiga stenar hittade vi ett riktigt trollbo, och där tittade skogstrollen Erod och Amandine fram i öppningen. Erod är född 1496, samma år som Gustav Vasa, och hans hustru Amadine är nästan lika gammal. Skogstrollens viktigaste uppgift är att vakta skogen. Men de vaktar också guldskatten, dvs. alla de guldmynt som Olof Skötkonung år 1018 gömde här i skogen. Efter Uppsala februariting samma år var kung Olof nämligen orolig för att bli avsatt. Skatten ligger fortfarande kvar, men exakt var den är nergrävd är förstås en väl bevarad hemlighet.
Text Barbro Ulén
Foto Ingrid Millet
Skogstrollen Erod och Amandine
Foto Barbro Ulén
Nästa fredag 28 november Vårdsätraviken runt
Samling kl. 10.05 läge C2 för att ta buss 107 mot Vreta. Avstigning 10.27 vid Bodarnas vägskäl. Vi vandrar genom Bodarna och fortsätter norrut, nästan till Lurbo bro. Strax före viker vi av till Vårdsätraspången och fortsätter sedan strandpromenaden längs Ekoln till Sunnerstastugan. Därifrån går buss 8 frekvent till stan. Uppskattningsvis ungefär 8 km lättgånget.